The Secret Life Of Snape

Titel: The Secret Life Of Snape
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 9
Färdigskriven: Nej!!!!
Beskrivning: Liten fic om Severus Snapes liv från början till slutet .


Severus Snape Prince börjar som en mager, gulblek , senig liten pojke med svart flottigt hår vid 9-10 års åldern. Han bor i Spinnargränden (en bit bort från en flod) med sin mamma Eileen Snape Prince och sin pappa som heter Tobias Snape.

Det enda jag vet om Severus far är att han "inte gillar någonting särkillt mycket"
När Severus var 10 år började han intressera sig för en tjej som hette Lily Evans, som bodde med sin familj en bit bort från Spinnargränden. Hon bodde med sina föräldrar och sin stora syster Petunia (Tuni) .
Severus hade de många gångerna han hade sett henne, märkt att Lily visade sin syster "små Trix" ( Med andra ord Magi) .Han märkte också att hon var så VÄLDIGT söt!
Han började små spionera på henne under dem dagarna han hade tid att vara ute (som han helst vile eftersom hans föräldrar bråkade stup i kvarten) .

Han visste att han snart skulle få brevet från Hogwarts och utan tvekan så visste han att Lily också skulle få brevet ... fast hon var mugglarfödd.
Det var svårt att hålla det inne nu när han visste att hon var en häxa och skulle till samma trolldoms skola som han själv skulle om någon månad.

Det var måndag och han hade bestämmt sig för att gå ut "och få frisk luft" för att hans mamma och pappa hade hittat på ännu en orsak att gnata på varandra om.
Han gick längs den smala vägen, föbi en stor ek som han var väldigt bekant med , eftersom han 3 dagar tidigare hade suttit där uppe när han blivit jagad av grann fruns agressiva Bulldog.
den smala vägen svängde av åt höger mot den gamla lekplatsen där han flera gånger hade sett Lily Evans sitta och gunga själv . Han hoppades inerligt att hon skulle vara själv om hon nu var där, så kanske han hade en chans att berätta för henne att hon var häxa.
Mycket riktigt , hon satt där på en av de två gungorna och gungade högt över marken , men hon var inte själv, hennes storasyster satt på den andra gungan och små gungade.

Severus suckade och dök ner bakom samma buske som han sist satt bakom, en buske där vita blommor växte , lika stora som en halv hand.
Han såg Lily gunga högre och högre över marken , och till sist släppte hon taget om gungan och for genom luften som en fågel.
Hon stannade onaturligt länge i luften, och istället för att krossas mot den stenhårda asfallten landade hon mjukt och stilla några meter bort.
- LILY ! MAMMA SA JU ATT DU INTE FICK GÖRA SÅ DÄR!! Hojtade Petunia surt till Lilly som fnittrande sa:
- Men det gick ju fint", Tuni , se här. Titta vad jag kan göra .

Severus såg att Petunia tittade sig omkring . Hon tyckte nog att lekplatsen var säker eftersom det inte var några andra där än hon och sin syster, (och Severus , fast dem såklart inte visste om det).
Lily hade plockat en blomma från busken där severus satt och gömde sig , och han duckade snabbt så han inte skulle bli märkt.
både Severus och Petunia såg hur Lily höll fram handen som hon höll blomman i, och där låg blomman och öppnade och slöt sina blomblad , som ett ostron med flera läppar.
Han kunde inte låta bli att le , för han såg glädjen i Lilys ögon över vad hon kunde göra.

- FÅ DEN ATT SLUTA!!! Skrek Petunia gällt.
- Den är inte farlig, sa Lily men hon slöt handen om blomman och kastade den på marken, där den nu låg orörlig.

BRAA

hah tack , ska fortsätta nu .

.....

Severus höll ögonen på blomman ända tills Petunia skakande på rösten sa:
- Det där är ju inte rätt, Hur bär du dig åt för att göra det?
Och han hörde längtan i hennes röst.

Det knöt sig i magen på honom i samma sekund som hon frågade det. Han kunde helt klart inte hålla sig längre , utan var tvungen att ingripa.
Han hoppade fram bakom buskarna och sa högt och tydligt:
- Det är väl självklart, va?
Petunia hoppade till och sprang skrikande tilbaka till gungställningen, Men Lily stod kvar , lätt skrämmd , men tittade på honom.
Han ångrade att han hade visat sig, han kände hur han rodnade.
- Vad är det som är självklart? frågade Lily.
Severus tittade nervöst bort mot gungorna där Petunia stod , och sa sedan med sänkt röst:
- Jag vet vad du är för nått.
- Vad menar du ? undrade Lily.
- Du är ... du är en häxa , viskade han.
Lily såg väldigt förnärmad ut.
- En sån sak är faktiskt inte särskillt snällt att säga till nån! sa hon och såg allvarlig ut.
Han kände att det bara blev mer och mer besvärligt när hon vände sig om med näsan i vädret, och tågade iväg mot gungorna.
Han kände hettan i ansiktet , och forstod att måste ha varit tomatröd.
- NEJ! sa han.

men systrarna stod och höll hårt i en av stängerna på gung ställningen, som om det var den enda säkra platsen när dem lekte kull. Och kollade på honom ogillande.
- Du är det ! sa han till Lily.
- Du är en häxa , Jag har spanat på dig ett tag. Men det är ju inget fel med det. Min mamma är en häxa, och jag är en trollkarl. fortsatte han

BRA parkinson123! Ditt skrivande har verkligen utvecklats

tack dani ska skriva mer ikväll så nästa del snart blir klar

Fint skrivet, parkinson!

tack , nu kommer nästa del

Han tittade försiktigt på lily , men vände sig sedan om till Petunia som skrattade ett skratt som var som kallt vatten.
- Trollkarl! skrek hon med en stor ful grimasch i ansiktet.
Men Severus tog det inte så hårt " hon är bara en korkad mugglare" meningen ekade i huvet på honom.
- Jag vet vem du är!! Du är den där pojken Snape! De bor i Spinnargränden nere vid floden! skrek Petunia med Blicken vänd mot sin syster.
Lily vände sig om mot honom och Frågade :
- Varför har du spionerat på oss?
Det hördes tydligt på hennes ton att hon betraktade adressen som en dålig rekommendation.
Severus kände sig både varm och illa till mods.
- Jag har inte spionerat ! ,sa han medan han försökte komma på någon förolämpning till Petunia.
- Jag skulle i vilket fall inte spionera på dig, tillade han illvilligt.
- För du är en mugglare, fortsatte han.
Petunia verkade inte förstå ordet "mugglare" men man hörde på hennes ton att hon var betydligt sur.
Hon vände sig mot sin syster och sa :
- Lily , kom med nu , så går vi.! sa hon gällt.
Lily med sitt vackra hår lydde ögonblickligen sin syster och blängde på Severus när hon gick.
Han stod och tittade på dem när dem gick genom lekplats grinden. Han kände att allt har gått åt skogen.
" Vid Merlins skägg vad korkade mugglare kan vara " tänkte han medans han hörde Petunias röst eka i huvudet, " Du är den där pojken Snape! " . Han suckade och gick sakta åt motsatt håll vart det hållet flickorna gick.
Kunde dagen bli mer misslyckad? , tänkte han.
Han såg en stor tall kotte ligga på marken och sparkade iväg den tvärs över gatan.
När han kommit halv vägs hem så började det att ös regna, han visste att han skulle se ut som en blöt Varulv när han kom hem.
Tillslut stod han utanför ytterdörren hemma hos sig , och han hörde sin mamma skrika :
- MÅSTE JAG KASTA IMPERIUS FÖRBANNELSE ÖVER DIG FÖR ATT DU SKA FÖRSTÅ ATT DU INTE SKA SLÄNGA SAKER OMKRING DIG!!
Han hörde sedan sin pappa säga med hög , gäll röst:
- JAG KASTAR HUR MYCKET JAG VILL , VAR JAG VILL!!!!
" Nej nu bråkar dem som vanligt igen " Tänkte Severus och öppnade tyst dörren.
Han hängde av sig kläderna och gick in i köket där hans pappa satt vid köksbordet och muttrade för sig själv medans han läste " The Daily Prophet" , och hans mamma stod med ryggen vänd mot diskbänken oh låtsades förmodligen att hon inte hörde dem muttrande ljuden.
- Jag är hemma nu , sa Severus .
" ingen reaktion"
- BARA SÅ NI VET DET ! , sa Han lite högre , men ingen brydde sig.
Han harklade sig högt , men gick snabbt mot trappan.

Give me more!
Äntligen en FF om sev!
Hans liv är så intressant, men sorligt.
Ska bli kul att läsa denna. :3