Dumbeldores hemliga dotter

Jag ska försöka skriva så ofta jag kan.
Rubriken säger vad denna historia handlar om.

PROLOG

- Albus, jag älskar dig... och ta hand om Mira nu.
Hans ögon fylldes med tårar.
- Lämna mig inte...
- Adjö Albus, jag....
Hennes röst dog bort. De bleka ögonen blev tomma och hennes kropp slappnade av.
- Nej, Anna! Lämna mig inte! kved han.
Annas ansikte stelnade och så var hon borta. Helt borta.
- Jag ska ta hand om Mira, det lovar jag!
Han slöt ögonen på sin älskade hustru och vände sig om mot sin lilla dotter.
- Pappa sessen?
- Nej, pappa är inte ledsen.
- Inte uga. Mira sanning.
- Ja, du talar alltid sanning min lilla blomma.
Mira log och tog upp en leksak från golvet.
- Tolla! Pappa tolla!
Albus tog upp sin egen trollstav och petade på den lilla leksaksbilen.
Ett rött sken lyste upp sovrummet ett ögonblick sen fick den lilla bilen liv och började åka runt i rummet.
Mira gapskrattade och välte omkull på rygg.
Albus tittade på sin älskarinnas döda kropp i sängen en sista gång och vände sig sedan om mot sin dotter igen. Han tog upp henne och bar iväg med henne ut ursovrummet.
- Mira, vad skulle du tycka om att bo på en skola? Jag skulle kunna bli lärare.



Skriv om ni tycker att det är bra.
Jag skriver resten sen. Jag hinner inte nu.

Hej, hej!

Det låter väll ganska bra om man bortser från att Dumbledore är gay egentligen.

Det kan bli riktigt bra

Bra "bevakar"
_________________________________________-
läs min FF varför jag
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=7904&page=3

värkar bra så bevakar

KAPITEL 1

- Nej Minerva, jag tänker inte låta henne gå på några "vanliga lektioner" som du kallar det.
Hennes pappas röst var bestämd men ändå lugn.
- Albus Dumbeldore! Du är den ända trollkarlen i hela världen som du-vet-vem är rädd för och du vågar inte ens låta din egen dotter gå på lektioner bland andra elever på den skola som du är rektor för!
Albus blev mållös i några sekunder.
Hon lutade sig närmare dörrspringan i hopp om att få höra ett " okej då, jag ger mig" för en gångs skull.
Istället sa Albus : Minerva, det är min dotter vi pratar om här! Det är min skola och mitt kontor! Mira ska gå på sina vanliga lektioner!
Hennes pappas röst var stenhård och gäll.
- Albus sansa dig! Din dotter behöver träffa andra barn också! Inte bara sin far!
- Ut! Nu!
Albus röst var inget mer än en viskning.
Mcgonagall snörpte på munnen och svepte ut ur rummet.
Mira bakade undan från dörren som hon hade stått och spionerat bakom.
Hon gillade Professor Mcgonagall. Hon hade alltid stöttat henne och hon bjöd på kakor när man kom och hälsade på, på hennes kontor.
Det var bara lärarna som visste att Mira fanns och de var bara de som visste att dörren bakom rektorns skrivbord gick till en korridor med massa dörrar till olika rum.
Det var bakom denna dörr som mira hade spionerat.
Mira hade växt upp i de där rummen så hon kännde till vart enda hörn.
De flesta rummen var inte använda men några av dem användes som hemvist åt Henne och hennes pappa Albus.
Ett av dem var ett slags klassrum där hon hade sina privat lektioner med lärarna.
Hon gick förbi detta rum och stannade vid en vackert utsirad trädörr som ledde till hennes rum.
Hon öppnade dörren och klev in.
Hon stängde försiktigt bakom sig och slängde sig på sängen.
Hon suckade för sig själv.
Varje gång som hon hörde ett par höga röster smög hon sig ner till kontoret och lyssnade.
Det var oftast Minerva och Miras pappa som bråkade.
De bråkade alltid om samma sak, ifall att Mira skulle få gå på Hogwarts på riktigt. Det vill säga på lektioner med andra barn.
Hon stödde Minerva som tyckte att Mira skulle få det.
Hon hade alltid velat ha en kompis som var ett barn i hennes egen ålder. Hon hade alltid velat gå i ett elevhem och sova i en sovsal. Helst hade hon velat gå i Griffindor.
Hon tog upp en skolbok om försvar mot svartkonster och började läsa.

- Mira! Kom, Severus är här!
Hon vaknade med ett ryck.
Hon hade alldeles glömt bort lektionen med Professor Severus Snape.
Hon rusade upp ur sängen.
Hur kunde hon ha somnat?
Hon gick in i lektionsrummet och satte sig i sin bänk.
Snape stod där med ansiktet bortvänt från henne.
- Idag ska vi försöka oss på FUTT-examens nivån.
Mira blev inte förvånad. Hon var alldeles för bra för sin årskurs i nästan alla ämnen.
Hon hade hört att de flesta elever tyckte att Snapa var elak. Hon tyckte att han var ganska snäll. Det berodde nog på att hon var duktig på trolldryckskonst.
Snape började lektionen efter det.
De försökte sig på att göra en Wertaliusa-dryck som skulle förorsaka döden.
Mira lyssnade spänt på allt han sa.
Plötsligt var lektionen slut och Snape gick där ifrån.
Mira gick ut ur korridoren. Men plötsligt tvärstannade hon.
Dörren till kontoret var öppen.
Hon kunde inte låta bli. Hon hade aldrig varit utanför Albus kontor förut.
Hon tog ett steg mot dörren. Sen ett till och ett till.
Plötsligt var hon mitt framför ingången till kontoret.
-Vågar jag det här? sa hon halv högt för sig själv.
Hon sträckte ut handen och så var hon plötsligt på den magiska trappan som snurrade.
Hon åkte nedåt och sen när trappan stannade gick hon ut i korridoren där.
Hon svängde vänster och sedan höger och så vipps var hon i entréhallen.
Hon var fri!


Hoppas ni gillar det.

Skriver mer någon annan gång.

Bra men hur gammal är hon
_________________________________________-
läs min FF varför jag
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=7904&page=3

Verkar bra, mer. *Bevakar*

oj, jag glömde skriva att hon är 15 år.

Jättebra skrivet!