Språk: Svenska
Kapitel: 1
Färdiskriven: Nej
Typ: Fanfic!
Måste även varna över att det kan vara lite små parody :3
Handling: Hermione har ett problem. Ett fantastiskt underbart problem som fyller hela henne av värme.
Detta problemet heter Oliver Wood. Harry har många problem. Han känner sig bortglömd av sina vänner! Ron har ett problem, ingen bryr sig om han har ett problem eller inte!
_________________________________________
Hon tittade runt omkring sig.
Men alla var upptagna med att fnissa byta lappar eller små sova. Vilket inte var ovanligt på proffesor Binns lektioner.
När hon försäkrat sig om att Harry som var upptagen med att se exakt hur lång tid det tog för Ron att nysa om han stack sin fjäder penna under näsan på honom och att Ron var upptagen med att håla tillbaka nysningarna även om han blev alldedes röd i ansiktet inte la någon uppmärksamhet på henne.
Sen tog hon up sin fjäder penna doppade den i bläck och skrev hans namn , om och om igen .
"Skrev du ner de?" Frågade Ron direkt efter trollkonsthistorian.
"Va? N-nej" svarade hon fåraktigt.
"VA!? Jag skojade! Klart du har skrivit der dem! Du skriver alltid ner dom! HUR ska jag göra min läxa nu undrar jag!" Sa han och kastade en besviken blick på Hermione.
"Jaha , anteckningarna ... oroa dig inte, jag kom av mig . Såklart jag har dom!"
De kom fram till den tjocka damen som satt lät uttråkad på en stol.
"Friterade fiskar" sa en flåsande Harry bakom dem.
De gick in genom hålet, vilket tog lång tid eftersom Harry rasande försökte knuffa ut dem.
"VARFÖR GICK NI IFRÅN MIG!?" Skrek Harry till de två andra. Halva uppehållsrummet vände sig roat om. Det var inte alls för sällan som Harry fick ett utbrott.
"Oj, förlåt Harry. Det var verligen inte meningen!" Svarade Hermione honom.
"Jag... det känns som ni inte gillar mig!!" Sa Harry en smula lungnare.
"Ähh. Klart vi gillar dig Harry!" Sa Ron.
"Okej antar jag..." Harry såg nu ut som en spinnande katt.
"Vad dum jag var! Såklart ni gillar mig! ALLA gillar mig! Jag är ju faktiskt Pojken Som Var Gillad!"
Alla utbyte lätt iriterade blickar eftersom det var ett öehört töntigt smeknamn som Harry gett sig själv för att komma ihåg att han var omtyckt.
Men eftersom ingen ville starta ett nytt utbrott på den lungnade killen med runda glassögon och ett blixtformat ärr i pannan höll alla mun.
__________________________________________
Vad tycker ni? Något jag ska fortsätta på?
Mugglarportalen