Love me. Or not.[ENG][SV]

Titel: Love me. Or not.
Språk: Engelska och Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: ca 7 färdigskrivna
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-10, eftersom den inte är klar är det lite svårt att bedöma.
Beskrivning: Varför snodde egentligen Helena Raveclaw sin mammas Diadem? Jo det var så här...

Okej, detta är en av mina första fanfics och den första som jag publicerat. Ingen aning om den är bra. Kapitlen är väldigt korta men men enjoy. Tar gärna emot kritik

Chapter 1, Helga, in the present

The steps were fast. It was almost like she was running, but still not. But it was not just the steps that caught Helgas attention. It was also something else. A sob, or nor rely a sob. Just something that sounded like it. But who was it? Could it be a student? Probably. But it just didn’t sound like it. It had to be someone older. It was a girl, she could tell. Could it be Rowena? No probably not. She wasn’t like that at all. But who was it then?


Kapitel 1, Helga, i nutid

Stegen var snabba. Det var nästan som om hon sprang, men ändå inte. Men det var inte bara stegen som fångade Helgas uppmärksamhet. Det var någonting mer. En snyftning, eller inte riktigt en snyftning. Bara något som liknade det. Vem var det? Kunde det vara en elev? Förmodligen. Men det lät inte som en elev. Det måste ha varit någon äldre. En flicka, det visste hon. Kunde det vara Rowena? Förmodligen inte. Det var inte hennes stil. Men vem var det då?

Spännande.

Oh my Dark Lord. Jag har alltid velat läsa en sådan här fanfiction, om grundarnas tid. Och nu kom det en. Som var skriven så otroligt bra så man seriöst inte fattar det!
Och att du lägger ut kapitlen både på svenska och Engelska, är lite amazing. Fantastiskt, så...Mer.

Tack^^

Chapter 2, Helena, in the present

Just another day. A day just like any one else. Nothing special with this day. Just another girl. A girl just like any one else. Nothing special with this girl. No! That was nor true. She was special. She was the daughter to a founder. To the wisest and best educated of them all. But it didn’t matter anyway. Cause did she care? No! Not at all. Did she even love her? Would she care if she took her life? Probably not. She didn’t want her either. At least that was what it felt like.


Kapitel 2, Helena, i nutid

Ännu en dag. En dag som alla andra. Inget speciellt med just denna dag. Ännu en flicka. En flicka som alla andra. Inget speciellt med just denna flicka. Nej! Det där var inte sant. Hon var visst speciell. Hon var dotter till en av grundarna. Till den klokaste och mest utbildade av dem alla. Men vad spelade det för roll? För brydde hon sig? Nej! Inte alls. Älskade hon ens henne? Skulle hon ens bry sig om hon dog? Antagligen inte. Hon ville inte ens ha henne. Det var i alla fall så det kändes.

Den va ju jättebra! Fortsätt skriva!

Jumalani! Jag har aldrig sett på maken på duktig författare! Det är otroligt, makalöst! unbelievable! Vilket kapitel! Fantastiskt! Bravo! Brava!

Chapter 3, Rowena, in the present

With a strait back and a strict look she turned around a corner. The books she held in her hans were heavy, but it didn’t matter. They contained knowledge, and that was important. Although she probably already had read most of the books at the school you could always do it again, and again, and again. There was never to much knowledge and wisdom. Of course she had her Diadem, her everything, but still she could never say no to more knowledge. With quiet steps she entered the classroom, already filled with her students. The most clever ones at the school. The ones she her self had chosen. The ones worthy magical education.


Kapitel 3, Rowena, i nutid

Rak i ryggen och med en sträng min svängde hon in i en ny korridor. Böckerna han hade i famnen var tunga, med det spelade ingen stor roll. De innehöll kunskap, och det var det viktiga. Troligen hade hon läst dessa böckerna. För hon hade läst de flesta av böckerna på skolan. Men man kunde altid läsa dem om, och om, och om igen. Det fanns inte för mycket kunskap. Visst, hon hade sitt Diadem, hennes allt, men hon kunde fortfarande aldrig säga nej till mer kunskap. Med smygande tysta steg, vandrade hon in i klassrummet, redan fyllt av elever. De mest begåvade eleverna på hela skolan. Dem som hon själv hade valt ut. Dem som var mest värda magisk utbildning.

Det är helt otroligt hur man kan skriva så där fantastiskt bra! Lite felstavningar i det svenska kapitlet, men annars lika bra som vanligt! Älskar sättet du har att skriva på!

bra

Lite kortare kapitel,

Chapter 4, Helga, in the present

A young girl went by with quick steps. And when she turned her face around, Helga finally could see who the girl was. And now when she saw her, everything just seamed so obvious. Of course it was Helena. Who else could it have been? Helga felt a little stupid. She, who cared about everyone, who saw the best in everyone, how could she have missed that? That was not like her at all.


Kapitel 4, Helga, i nutid,

En ung kvinna gick förbi med snabba steg. När hon vände på huvudet, kunde Helga äntligen se vem flickan var. Och nu när hon visste vem det var, verkade allt så självklart. Det var klart att det var Helena. Vem kunde det ha varigt istället? Helga kände sig lite dum. Hon som brydde sig om alla, som såg det bästa hos alla, hur kunde hon ha missat något det här? Det var inte likt henne alls.