De Vises Sten[SV]

Titel: De Vises Sten
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 10
Färdigskriven: Nej
Rating: PG tror jag eftersom att språket kan vara en aning stötande
Beskrivning: Även om Harry är vår stora hjälte betyder inte det att det finns andra hjältar i boken! Hjältar som JK Rowling aldrig nämt....


1.Pojken som överlevde

Vi alla vet hur den berömda boken börjar. Alla vet hur den första meningen i Harry Potter boken lyder: Mr och mrs Dursley i nummer fyra på Privet Drive var med rätta stolta över att kunna säga att de var helt normala…
Men vår berättelse börjar på en annan gata med en annan familj i en annan del av London. För vår del börjar berättelsen hos familjen Braun en familj med gener från Tyskland.

Mr Braun en mycket lång smal Mugglar man i sina sena tjugo år med ljust hår jobbade som receptionist i ett stort företags hus i London när vår berättelse började.
Mrs Braun som var tre år yngre än sin man, hade mörkt hår och jobbade inte, eller ja det var vad hennes man trodde. Mrs Braun var ingen Mugglare och hade inte ett spår av Mugglarblod i sina ådror även om hennes dotter nu hade det med en far som var så smutsig som man bara kan bli!
Lilla Emma Braun bara ett år gammal var en mycket tidigt utvecklad babyflicka. Hon hade redan börjar prata, även om det hon ibland sa var väldigt osammanhängande, gå kunde flickan också. Mr Braun trodde förståss att hans dotter helt enkelt var en naturbegåvning medan mrs Braun visste bättre. När mr Braun gått till jobbet tog alltid mrs Braun fram sitt trollspö och hjälpte dottern med att lära henne gå och prata. När mr Braun kom hem igen gömde hon alla sina trollkonstsaker i en låda som hon sedan slängde en sliten osynlighetsmantel över. Lådan stoppade hon sedan undan i deras stökiga garage.

Den kväll som Harry Potter överlevde sitter Mrs Braun i soffan med sin dotter Emma i famnen. Hon hoppade med benet så att ungen flög upp och ner på knäet. Emma skrattade och skrek ”Snabbare, snabbare” när Mr Braun kom in i vardagsrummet med uppvärmd mat på en tallrik. En lammkotlett och kokt potatis hade mrs Braun omsorgsfullt en timma tidigare lagat till honom. Mr Braun log mot sin dotter som skrattade så att tårarna rann ner för kinderna på henne.
”Och slutligen kan vi berätta att fågelskådare överallt har rapporterat att landets ugglor har uppfört sig mycket ovanligt idag.”
Mr och mrs Braun riktade uppmärksamheten mot tvn som stod på i hörnet av rummet. ”Fastän ugglor normalt jagar på natten och knappast någonsin visar sig i dagsljus, har man vid mängder av tillfällen iakttagit hur dessa fåglar flugit i alla möjliga riktningar alltsedan soluppgången. Experterna kan omöjligt förklara varför ugglorna plötsligt har ändrat sitt sovmönster.”
Mrs Braun kände hur hon blir alldeles torr i munnen. Brevet från hennes väninna Meggen låg och tryckte i bakfickan på hennes jeans. Hon kunde knappt fatta det, Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn hade dött! Om Meggen hade fått rätt information ska Lily och James ha dött och deras ettåriga son Harry ska ha överlevt. Hon kunde inte tro det. Nej, mrs Braun tänkte inte tro på det fören hon fått läsa det i The Daily Prophet imorgon.
”Jaa, Ted det vet jag faktiskt ingenting om, men det är inte bara ugglorna som uppfört sig konstigt i dag.” Mrs Braun riktade uppmärksamheten tillbaka till tvn. ”Tevetittare ända bortifrån Kent, Yorkshire och Dundee har ringt hit och talat om att i stället för regnet som jag utlovade i går har de haft ett skyfall av stjärnskott! Folk kanske har firat valborgsmässoafton i förväg – det är inte förrän nästa vecka, gott folk! Men jag kan utlova en mycket våt natt.”
Mrs Braun tittade som fastfrusen på tvn som nu visade reklam för blöjor. Var verkligen hennes sort så korkade att de inte tänkte på att Mugglare kunde upptäcka dem? Fast det var i och för sig första gången på flera år som hennes släckte hade haft någonting att fira.
”Älskling mår du bra?” Mr Braun tittade oroligt på sin fru som hade slutat skutta Emma. Dottern satt nu surt med armarna i kors och pep åt sin mor.
”Jo då Alex.” Sade hon och försökte svälja bort den tjocka klumpen som bildats i hennes hals. ”Jag tror nog att jag tar och nattar Emma.” Mrs Braun reste sig på skakiga ben.

Hon bäddade ner Emma i sängen som surt gnydde då mrs Braun försökte lägga filten över henne. Vad ska hon göra den dagen då Emma får sitt brev? För det var inge tal som saken, Emma hade magiska krafter. Mrs Braun hade själv sett det när Emma sträckt sig efter ett keks och då fått burken att lyfta från bordet och dundra ner i golvet. Mrs Braun kunde bara hoppas att mr Braun skulle ta det hela bra.

bra

Jag döper alla delar till samma som de heter i boken för att ni ska förstå ungefär var ni är om det hade varit originalet.

2. 3. 4. Glaset som försvann/Brev från ingen/Nyckelväktaren

År flög förbi. Emma fyllde två, tre och fyra innan mrs Braun han blinka. Att Emma redan visade sina magiska krafter var för mrs Braun och hennes väninnor en gåta. Krafterna brukade väll inte visa sig fören barnen blev sex, sju år eller sådär? Uppenbarligen så gällde inte den regeln för Emma. Hon hade redan vid fyra års ålder fått sin pappas hår att ändra färg till lila då hon bråkat med honom en lilafärgpenna.

Ett år senare får Emma en liten fågel att svälla till sin dubbla storlek. Att mrs Barun ska kunna hålla magin i Emmas liv hemlig ända till hennes elvaårsdag verkade omöjlig. Fågeln hade mrs Braun snabbt förvandlat tillbaka men Emma som ofta såg sin mamma göra underliga saker blev mer och mer nyfiken på vad som hände runt henne.

Vid åtta års ålder lyckades Emma lamslå en pojke i sin klass. Tydligen hade pojken kallat henne för gris då hon kommit till skolan i en rosa klänning. Mrs Braun började vid denna tid inse att det kanske var dags att förklara allt men så blev det inte. Läran mr Dodd hade lyckats bortförklara det hela med att pojken led av en nervsjukdom och när mr Braun svalde hela lögnen var det ingen idé… tyckte mrs Braun.

Så när brevet från Hogwarts två år senare låg på dörrmattan en regnig dag i början av juli visste inte mrs Braun vad hon skulle säga.
Mr Braun satt och åt sin frukost medan Emma satt jämte med näsan nere i en bok. Emma hade börjat läsa ”Gullivers resor” för två dagar sedan och vägrade släppa den tjocka boken ifrån sig. Mrs Braun harklade sig, vilket fick de båda att titta upp.
”Mmm…” Mrs Braun försökte hitta sin försvunna röst. ”Öhmm… Emma du har fått ett brev.” Mrs Braun räckte över brevet till sin dotter som förtjust tittade ner på mottagaradressen.
”Miss E. Braun, Rosa sovrummet, Sally Road 7, Bexley.” Läste Emma högt och tittade frågade på sin mamma.
”Rädda att brevet skulle komma fel kanske.” Skrattade mr Braun men han tystnade när han såg sin frus min.
”Nå, öppna brevet då.” Sade mrs Braun stelt. Emma slet upp revet, skummade igenom det och för varje mening blev ögonen större och större. ”Vad står det?” Frågade mrs Braun och försökte låta nyfiken. ”Läs för oss.”
Emma harklade sig och läste med en lätt darrig stämma.
”Kära miss Braun, vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola För Häxkonster Och Trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.” Hon tog en paus innan hon fortsatte. ”Terminen börjar den 1 september. Vi förväntar oss en uggla senast den 31 juli. Er tillgivna Minerva McGonagall, Biträdande rektor.”
Förvirrat tittade Emma upp på sina föräldrar. Hennes mamma såg inte ett dugg förvånad (även om hon försökte så gott hon kunde) men hennes pappa däremot såg ut som om någon dragit ner hans haka till golvet.
”Vad är Hogwarts för någonting?” Frågade han tillslut. Ingen svarade mr Braun som tittade frågande på sin dotter och fru.
Det kändes som en evighet innan mrs Braun tillslut öppnade munnen.
”Hogwarts är en skola för magi.”
”Jaha? Någon lust att utveckla det lite?” Frågade mr Braun irriterat.
”Hogwarts anses vara en av de bästa häxkonsts skolorna i världen. Jag skulle vilja påstå att det stämmer. Jag gick där själv under min tid som elev.” Hon tystnade igen och de tittade förvirrat på henne.
”Är du en häxa?” Emma såg storögt upp på sin mamma. Mrs Braun rätade på ryggen och nickade stolt.
”Ja! Jag kan få föremål att flyga, förvandla en råtta till en nåldyna och mycket mer.”
”K-kan jag l-lära mig det där?” Emma verkade spricka av all information som hon matades med.
”Ja efter sju år på Hogwarts kan du göra allt det och lite till.”
”Till och med förvandla sin pappas hår till lila?” Mr Braun lät en aning irriterad där han satt på sin stol och studerade sin fru och dotter.
”Ja.”
”Fint! Det här är ju underbart! Min fru är häxa och nu ska min dotter åka iväg och lära sig samma skit!” Fnös han.
”Alex Hans Braun magi är INTE skit! Vet du hur mycket nytta jag har haft av det under mitt liv?! Hur mycket jag har kunnat göra här hemma?”
”UTAN ATT TALA OM DET FÖR MIG!” Skrek han och slog näven i bordet. ”Emma lämna köket.”
”Men…”
”Gör som jag säger till dig! Jag måste ha ett snacka med din mor.” Emma stampade ut ur köket med brevet hårt i handen.

intressant!!! Mycket intressant!!! Jag gillar det!!! :'D Mer :'D

Ah, det här gillar jag!

Så roligt att ni tycker om det. Är dock lite frustrerad på mig själv för jag glömde halva rubriken på ficsens namn >=(

Jaja mer kommer nu ock det är fortfarande i samma kapitel av boken.



2. 3. 4. Glaset som försvann/Brev från ingen/Nyckelväktaren

Emma gömde sig inne på sitt rum i väntan på att hennes föräldrar skulle ”snacka” som hennes pappa hade sagt. Hon strök fingrarna över det smaragdgröna bläcket som mottagaradressen vad skriven med. Skulle hennes pappa kunna stoppa henne? Hon visste inte så mycket om den där skolan Hogwarts men den verkade rätt intressant. Hennes mamma hade i alla fall lyst upp när hon pratat om den där råttan som hon kunde göra till en nåldyna.

”HON SKA INTE ÅKA!” Hennes pappas röst nådde henne. Han lät arg. Nej, arg var inte ett tillräckligt stort ord. Han lät fly förbannad!
”OM HON VILL ÅKA SÅ ÅKER HON!”

Emma slog upp sitt fönster och tittade ut på taket under. En halvmeter ner till taket sedan skulle hon behöva hoppa den sista biten. Hur långt ner kunde det vara från taket till gräsmattan nedanför? Två meter? Emma tittade tillbaka in i rummet. Hon kanske kunde fylla en ryggsäck med kläder och pengar för att sedan åka till centrala London. Det måste väll ändå finnas en affär där som säljer allt hon behövde. Hon drog fram pappret där listan med allt hon behövde stod. Hon skulle behöva en hel del insåg hon ganska snabbt. Var hon skulle kunna köpa ett trollspö eller en kittel i tenn hade hon ingen aning om. Springa iväg själv in till London verkade korkat nu när hon såg listan. Kanske kunde hon och mrs Braun åka in tillsammans när hennes pappa var på jobbet.

”HÖR DU DÅLIGT KVINNA! HON ÅKER INTE!” Vrålade mr Braun från våningen nedanför.
”DU DIN TRÖGA TJOCKA MUGGLAR IDIOT!” Skreks det tillbaka. Det verkade i alla fall som om hennes mamma ville att hon skulle åka.
”JAG KRÄVER ATT HON STANNAR HÄR OCH GÅR I EN RIKTIGT SKOLA!”
”HOGWARTS ÄR EN RIKTIG SKOLA.”
För att tränga ute sina föräldrars grälande läste Emma igenom brevet igen. Det hade börjat gå upp för henne nu vad som skulle kunna vänta henne. Hon, Emma Braun, elva år, skulle få åka till en skola för magi! Det hade aldrig varit hennes vilda fantasier som fått henne att hallucinera om förstorade fåglar.
”Wow!” Viskade hon andlöst!

”HON ÅKER INTE OCH DÄR MED ÄR DENNA DISKUSSION SLUT!”
”HON ÅKER OM JAG SÅ SKA DÖDA DIG OCH HAMNA I AZKABAN FÖR HENNES SKULL!”
”VAD I HELVETE ÄR AZKABAN NU DÅ?”
”ETT FÄNGELSE DIN UPPBLÅSTA PADDA!”
Hennes mamma skrek några väl valda ord och en smäll hördes. Emma hoppade förskräckt till och sprang ner för trappan med brevet fortfarande hårt fast i handen. Hon kom in i köket och på golvet låg hennes pappa helt orörlig.
”DÖDA DU HONOM?” Skrek Emma förtvivlat och tittade på sin mamma som hade en smal stav av trä i handen. Emma gissade att det var ett trollspö.
”Nej då gumman.” Mrs Braun tittade argt ner på sin man. ”Jag lamslog honom bara. Kvicknar till senare.” Emma stirrade storögt på hennes mamma.
”M-men varför.”
”Kan inte stoppa oss.” mrs Braun ryckte på axlarna som om det var det självklaraste i världen att göra. ”Nu packar du dina kläder medan jag fixar upp det här.” Allt Emma kunde göra var att nicka och försvinna upp igen på sitt rum för att packa alla sina kläder. Tröjor i grön, röd, lila och mängder av olika färger stoppade Emma ner i sin gamla slitna skolväska. Tandborste, tandkräm, hårborste och massor av andra badrumsartiklar stoppade hon i en mindre väska som hon fått av sin farmor i julklapp förra året.
Med allt packat gick hon ner igen till köket där hennes mamma hade försökt sätta hennes far på stolen. Han satt med ett stelt drömmande uttryck i ansiktet.
”Vad har du gjort nu då?” Frågade Emma en aning oroligt.
”Oroa dig inte för det du. Han kommer att bli bra igen ska du se.” Mrs Braun vände sig om och log mot Emma. ”Jaha då är det bara för dig att sätta dig i bilen så kommer jag snart.” Emma gjorde som hon blev tillsagd och försvann ut till den gamla blå Volvon som stod parkerad på uppfarten.

De körde under tystnad. Mrs Braun fokuserade på vägen och Emma på de framrusande bilarna. En man i en röd bil som Emma inte kunde märket på körde om dem med sådan väldig fart att Emma trodde att han flög fram.
”Oförsiktiga trollkarlar som tror att Mugglarna är helt blinda.” Muttrade mrs Braun. Hon bytte körfält och muttrade lite till om häxor och trollkarlar som inte brydde sig om säkerhetsåtgärderna.
”Mamma vad exakt är en Mugglare?”
”En person utan magiskakrafter.” Svarade hon ointresserat fortfarande med blicken på vägen.
”Vart är vi på väg?”
”Hem till din mormor och morfar.” Svarade mrs Braun kort fortfarande utan att titta på sin dotter.
”Är de också trollkarlar?”
”Men självklart Emma. Hela din familj på min sida har magiska krafter. Jag var den första som var korkad nog att gifta mig med någon som inte visste någonting om min värld.” De satt tysta ett tag innan mrs Braun lade till. ”Din värld.”

love it!

Jätte bra

åhh....!!! AWSOME :'D ♥

Va roligt tt ni gillar det för skrivande går snabbt för mig Kommer redan mer imon