Rose Russel [SV]

Titel: Rose Russel
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 6
Färdigskriven: Nej
Rating: PG, ev. PG-13
Beskrivning: (Detta utspelar sig under Harrys fjärde år på hogwarts dsv. Samtidigt som skol-turneringen i magisk trekamp)
Här får du följa Rose Russels liv på hogwarts hennes fjärde år. Hon har allt hon kan önska sig: bra betyg, många vänner, snyggt utseénde och en förälskelse i hennes brors bästa vän Cedric Diggory. Men vad händer när Diggory inte bara blir utvald att delta i den magiska trekampen utan att det också går rykten om att han dejtar Cho Chang? Och varför börjar hon mitt i allt kärleksdrama även få känslor för barndomsvännen Draco Malfoy?


Detta är min första Fanfiction och som ni kanske förstått handlar den mycket om kärlek och vänskap. Men tycker ni att det låter som något ni skulle vilja läsa? I såfall släng in en kommentar så lägger jag upp första kapitlet! (Och ps. Kan hända att allt inte stämmer in på det som står i böckerna)

Den låter hur bra som helst ju! Skriv!

Alright! Dock måste jag bara nämna att mitt felstavningpogram på datorn inte vill funka så det kan finnas mycket stavfel ...hehe


Kap. 1 , Resan tillbaka till Hogwarts.

”Rose! Är du klar snart? Ni kommer missa tåget!”
Rose suckade, det var så typiskt att hennes mamma alltid skulle stressa så mycket innan resan till hogwarts. ”Jag är klar” sa hon samtidigt som hon ganska klumpigt drog ner sina väskor längs trappen. ”Hur mycket har du packat egentligen?” Det var hennes äldre bror Alexander som stod i dörröppningen från sitt eget rum och förvånat kollade på hennes väskor. ”Flickor behöver många saker, och föresten är det mesta böcker” sa hon enkelt samtidigt som hon försökte få ner sin fräsade katt Misty ner i sin korg ”Ingen ideé att du pluggar så mycket Revenclaw, Huffelpuff tar hem segern i år” Rose skrattade till lite, Alexander var sjunde årselev från Huffelpuff, faktiskt så hade alla i hennes familj tappat hakan när hon blev Revenclaware (alla i hennes familj hade gått i huffelpuff) Hon strök en blond hårslinga ur ansiktet ”Vi får väl se hur det blir med den saken” sa hon självsäkert samtidigt som fick känslan av att det här kommer bli ett år hon sent kommer glömma.

På perrong nio och trekvart var det fullt av elever och föräldrar. Hon och Alexander lastade upp sina väskor på tåget då de hörde en välkänd röst ”Alex, Rosie! Här borta!” Rose snurrade runt ett varv och fick syn på honom, Cedric Diggory stod ett par meter bort från henne och vinkade glatt åt dem, Hon sprang fram och kramade om honom ”Jag hörde om quiditch mästerskapen” sa hon när hon släppte taget om honom ”Konstigt att dödsätarna skulle dyka upp nu efter så många år i tysthet?” Cedric såg plötsligt alvarlig ut ”Jag måste erkänna att jag var riktigt rädd där ett tag, som tur är lyckadess jag och pappa ta oss därifrån ganska snabbt, Men hey Alex!” Alexander hade kommit fram till dem. ”Vi pratade precis om anfallet från dödsätarna”Alexander hade också ett alvarligt uttrycki ansiktet ”Ja, om dom börjar storma omkring igen är jag i allafall glad att jag är renblod” Rose nickade instämmande. ”Ne nu pratar vi om något annat va?” sa Cedric och log återigen ”ska vi sitta tillsammans i tåget?” ”Ja!” svarade både Rose och Alexander i kör.
Efter de sagt hejdå till sina föräldrar och hittat en ledig kupe satte sig de sig till rätta, snart hade deras kupe fyllt av bland annat Roses närmaste vänner Sophie och Erin och några av Cedrics och Alex vänner från hufflepuff.

Tågresan brukade alltid vara det roligaste på hela året tyckte Rose, inte bara för att de spelade de senaste hitsen från Systrarna spök och spelade magiska kortspel, utan också för att hon fick spendera tid med Cedric. ”Så Rosie, har du skaffat någon pojkvän än då?” Cedric hade slagit sig ner brevid henne och granskade henne uppifrån och ner. Rose log självsäkert, hon viste mycket väl att hon såg väldigt bra ut med sitt långa blonda hår och gröna ögon långa smala ben och felfri hy. ”Nej, det har jag inte Cedric.. varför så nyfiken?” Cedric skrattande ”Klart man börjar undra när en vacker flicka som du är singel” sa han med ett flin. ”Cedric, det är min lill-syrra du pratar om, skärp dig” Bakom Alexs ruffsiga blonnda lugg sköt hans gröna ögon (lika som Roses) blixtrar. ”Ärsh, jag får väl tycka att din syster är vacker bäst jag vill” sa Cedric trotsigt och la en arm om henne ”Så, Rosie ..ska du och jag bli ihop?” Det pirrade i magen på Rose, men hon viste att han inte var seriös så därför svarade hon ”Glöm det Diggory!” samtidigt som hon knuffade ner honom på kupe golvet ”Ack, jag har fått mitt hjärta krossat” sa Cedric dramatiskt samtidigt som han slog händerna om bröstkorgen” Alla skrattade, till och med Alex.

Efter nån timma sökte Rose, Erin och Sophie upp en egen vagn för att byta om, när de väl hittat en fnittrade de högljutt ”Diggory är så snygg!” tjöt Erin och sjönk ner på sätet. ”Jag vet, och han är rolig också” sa Sophie ”Men varför drömma” fortsatte hon ”Han är ju helt klart helt nere i dig Rose!” sa hon och knuffade till Rose i sidan. ”Tror du verkligen det?” sa Rose osäkert ”Skojjar du?!” sa Erin ”Det syns på långa väggar ju!” ”Men han är ju min brorsas kompis och jag har känt honom i sju år! Han lär väl inte se mig som mer än en kompis..” ”Där har du fel sister!” sa Erin och skrattade ”Men du gillar ju honom också eller hur?” sa Sophie samtidigt som hon knöt sin Revenclaw slips i en snygg knut. ”Ja men..” ”Inga men! Du blir ihop med honom innan jul om du bara anstränger dig lite.. det lovar jag” Sa Erin ”Föresten har jag U i spådomskonst, jag vet” och därmed sate hon punkt i diskutionen. ”Jag hoppas hon har rätt”tänkte Rose samtidigt som hon drog på sig sin klädnad.

BRA!

ja super bra

Tack, Roligt att ni verkar gilla den

------------------------------------------------------------------

Kap. 2, Den magiska trekampen.

Det kändes skönt att andas den friska kvällsluften när de steg av tåget. Rose och hennes vänner gick mot vagnarna som skulle ta dem till Hogwarts. ”Hoppas sorteringen går fort, jag är jätte hungrig” klagade Erin samtidigt som som hon otåligt slet i sina bruna lockar. ”Ajdå” sa plötsligt Sophie ”Vad?” Sohpie kollade sig omkring ”Det verkar som alla vagnar är upptagna” ”Åh nej, jag hatar att behöva fråga omkring om det finns plats ” klagade Erin men även hon såg bara att alla vagnarna såg fulla ut. ”Hallå, Rose! Härborta!” Det var Draco Malfoy från slytheiren han vinkade mot Rose ”Det finns plats i vår vagn” ”Okej, vi kommer!” ropade Rose. Erin och Sophie kollade på varandra, de hade aldrig gillat Malfoy än fast Rose tydligen var ganska nära vän med honom. ”Kom igen!” sa Rose och gav dom en menande blick ”Vill ni hellre gå” De ville de inte, så de tre tjejerna satte sig i vagnen där Malfoy, Crabe, Goyle och Pantsy Parkinsson satt. ”Men, men.. kolla på dig” sa Malfoy och gav henne en gillande blick ”Du är en stolthet för renblodarna” Rose tog det som en komplimang inte bara för det som Malfoy sa, utan för den mördande blicken Pantsy gav henne (alla viste att hon var helt nere i honom och otroligt svartsjuk). ”Och vad menar du med det?” frågade helt plötsligt Erin, Rose visste att Erin var halvblod och ogillade att man särskiljde renblodiga och mugglarfödda. Malfoy flyttade sin blick till henne ”och du hette?..” sa han oberört. ”Erin Smith, vi har läst örtlära ihop” sa hon surt. ”Jaha, ja såhär är det Smith..” Malfoy böjde sig fram lite ”Riktiga skönheter är alltid renblodiga, mugglarfödda har har helt enkelt inte..DET” han slog ut med händerna som det vore den enklaste saken i värden. Erin verkade inte helt nöjd med svarat för hon såg mer irriterad ut än nånsin men hon sa inget.

När de satte sig i stora salen var hon därimot ursinnig ”Hur kan du ens prata med honom? Han verkar ju vara ett riktigt kräk” Hon kollade alvarligt på Rose ”Men han sa ju inget dumt ju? Han sa ju bara vad han tyckte eller hur?” Erin skulle precis komma med motvändningar när Rose fortsatte ”Föresten, Malfoys är vänner till familjen och jag har kännt honom sen..” ”Ja vi vet, Hans mamma och din mamma var bästa vänner på skolan.. men för det behöver du inte ta han i försvar?” Rose hann inte svara för sorteringen skulle precis börja.

Som vanligt sjöng den förtrollande hatten sin sång och förstaårs eleverna delades in i sina elevhem. Sedan ställde sig Dumbeldore upp ”Ah, han ska hålla ett av sina knäppa tal” tänkte Rose. Inte för att hon hade något imot rektorn, tvärtom så tyckte hon han var en gullig och vänlig gammal man (men tokig). ”Kära elever jag ska börja med att medela att elevhems tävlingen i quidditch inte kommer äga rum i år” Ett plötsligt mumel började komma från alla eleverna. Sophie och Rose kollade förskräckt på varandra, de var jagare i Revenclaws lag och hade längtat efter att få ta hem segern i år. Rose kollade mot hufflepuffs bord där Cedric satt, han var själv lagkapten för deras lag men han såg lika förvånad ut som alla andra. ”Detta beror på att Hogwarts har fått äran att få delta och vara värdar för ett spännande evenemang de kommande månaderna, ett evenemang som inte ägt rum på över 100 år! Det är mig ett stort nöje att få berätta att Hogwarts kommer delta i den magiska trekampen i år!” Ett ännu högre mumlande hördes och många såg förväntasfulla ut ” Vi kommer få besök av skolorna Beauxbatons och Durmstrang, Varje skola kommer att ha en tävlande. Jag förstår att ni alla är ivriga att ta hem segern för hogwarts men på grund av tidigare dödsolyckor kommer enbart elever som är 17 år fylda eller äldre kunna delta”

På väg upp till Revenclaws torn pratade alla om trekampen ”Det är typiskt”sa Erin ”så fort det händer något spännande så får vi inte delta” ”Men du hörde ju själv, folk har dött Erin..” Sa Rose.”Presis” instämde Sophie nikande ”Jag hoppas din bror har vett nog att inte delta” ”Det är inte Alex jag oroar mig för, han är inte precis den som vill stå i rampljuset.. Cedric därimot..” Hon tystnade, hon kunde inte riktigt förklara det men hon hade en orolig känsla för att något skulle hända Cedric om han deltog. ”Låt oss inte oroa oss för det nu” sa Erin till slut ”Vi vet ju inte ens vem från hogwarts som kommer delta än” ”Jag slår vad om att det blir Potter!” sa Sophie plötsligt ”Men Harry är inte ens sjutton Sophie?” Sophie stannade upp ”Nä, men.. det kommer inte stoppa honom, han blev ju sökare än fast han var för ung” ”Tyst!” sa plötsligt Erin och de såg Harry och hans vänner från gryffindor gå förbi. Efter en fniss-atack skyndade flickorna sig upp till Revenclaw tornet.

-------------------------------------------------------------------------


Mer? Kom gärna med kritik också Det år lite segt nu i början bara .. blir nog mer spänning och drama senare i berättelsen

Jättebra! Mer!
Fast det stavas Ravenclaw

Kap. 3, Allt ska snyggas till.

Nästa vecka hade en skylt satts upp vid marmor trappan i stora antréhallen. Det var redan en stor skara elever där när Rose och hennes vänner försökte tränga sig fram. Till slut kom de fram till skylten där det stod att läsa:

TURNERINGEN I MAGISK TREKAMP
Delegationerna från Beauxbatons och Drumstrang anländer fredagen den 30 oktober klockan klockan 18.00. Lektionerna kommer därför att avslutas en halvtimme tidigare.
Eleverna ombeds att lägga tillbaka sina väskor böcker i sovsalarna och samlas framför slottet för att at imor gästerna före välkomstfesten.

”Det är bara en vecka dit!” hörde de en slytherien elev säga. Rose vände sig om mot sina vänner ”Jag undrar om Cedric kommer delta, ska vi inte kolla om vi hittar honom och Alex?”

De gick upp för marmortrappan och såg Alex och Cedric stå i en grupp av Hufflepuff elever ”Cedric, Alex!” ropade Sophie och vinkade, de kom snabbt fram till dem. ”Kommer någon av er att försöka delta?” frågade Erin. ”Cedric ska försöka men jag tror jag vill överleva det här året” Skrattade Alex ”Du är galen” sa Erin och gjorde stora ögon mot Alex ”Hade jag varit 17 hade jag anmält mig direkt!” Nu vände hon sig mot Cedric ”Jag hoppas du blir antagen, om nån skulle kunna vinna det här så är det du!” ”Nja, jag vet inte..” Sa Cedric och såg en aning generad ut ”Men det är klart?” sa Rose ”Du är en jätte duktig quidditch spelare OCH kapten för laget, du är smart och dessutom Perfekt” Cedrics ansikte strålade ”Tror du verkligen jag skulle kunna klara det?” ”Ja!” sa alla i kör. Cedric såg drömmande ut ”Visst skulle det vara häftigt? Att ta hem segern och höra hela Hogwarts skrika ens namn?” Erin nickade instämmande. ”Men är du inte rädd att något farligt kan hända?” frågade Sophie oroligt. ”Nja, lite orolig är man väl” sa han ”men tror ni verkligen att Dumbeldore skulle utsätta oss för något farligt?” Cedric hade rätt tänkte Rose när hon gick vidare till stora salen för att äta middag, De skulle väl aldrig anordna en tävling dom kunde vara farlig för eleverna?

De kommande dagarna skrubbades och det städes i varje hörd av Hogwarts. Alla målningarnanas ramar putsadess och rustningarna var skinande blanka. ”Wow, under mina fyra år här har jag aldrig sett skolan så ren” sa Sophie när de gick genom gångerna på väg till spådomkonsten. ”inte jag heller” instämde Rose och såg imonerat på allt omkring sig ”Jag insåg aldrig att Hogwarts var ett så ståtligt ställe”. I stora salen var prydligt smyckat med stora sidenbaner längs väggarna, ett för varje elevhem på Hogwarts. Bakom huvudbordet var den största baneret med Hogwarts vapensköld: lejon, örn, grävling och orm förenade runt ett stort ”H”.

”Vart är Erin?” frågade Rose morgonen då de andra skolorna skulla anlända. ”Jag vet inte” sa Sophie ”Hon sa något om att hon skulle platta håret” ”Platta håret? Med en sån dära mugglarsak som jag fick i julklapp av henne?” Frågade Rose förvånat ”Nej den du fick skulle man locka håret med” konstaterade Sophie ”Jaha, men det är ju över en timme sen vi lämnade henne? Hur lång tid kan det ta?”. Då såg de henne, erin kom in genom stora salen. Hennes hår var stort, ruffsigt och inte ett dugg rakt. ”Vad har du gjort?” frågade de chockat henne. Erin försökte trycka ner håret men det verkade omöjligt. ”jag plattade ju det som jag sa men det blev inte som jag tänkt.. så jag skulle göra en lätt förtrollning så det skulle bli slätare och blankare” hon slog ut med armarna ”ser nu hur det blev?” Sophie och Rose såg på varandra. ”Det ser ju inte så hemskt ut..” började Rose ”Nä du ser ju ut lite grann som..” fortsatte Sophie ”Vem?” frågae Erin förvånat ”Någon kändis?” Rose såg på Sophie, hon log brett. De tänkte samma sak tydligen ”Hallå? Vem liknar jag?” tjatade Erin ”Hagrid!” sa Rose och Sophie i kör samtidigt som de vek sig av skratt. Erin bankade huvudet i bordet samtidigt som hon upprepade ”Varför händer detta mig??”

-----------------------------------------------------------

Lite halv tråkigt kapitel, jag vet.. men jag håller på att värma upp

Nejdå, kapitlet var jättebra!
*Durmstrang

MEEER! Den låter jätte spännande.. ( kom på aatt jag hade läst den en gång förrut) hehe