En nystart. [SV]

Fick helt plötsligt en enorm skrivlust, så jag tänkte försöka påbörja en fanfic! Har aldrig gjort detta förut, men ge gärna både negativ och positiv kritik.

Titel: En nystart.
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction.
Antal kapitel hittills: Noll.
Färdigskriven: Nej.
Rating: G. Om jag skulle få för mig att ändra i historien så uppdaterar jag självklart det här inlägget senare och ändrar.
Beskrivning: Det hela handlar om Hannah som går sitt femte år på Hogwarts. Du får följa henne både i vänskap, kärlek och svek.


Prolog.

Ännu ett sommarlov som var över, ännu ett nytt år på Hogwarts som tar sin början.
Olikt de flesta här, så trivdes Hannah inte på Hogwarts. Eller nej, det var fel formulering. Det var inte så att hon vantrivdes, med det var inte heller så att hon tillbringade hela sina sommarlov med att längta tillbaka till skolan. Varför var det så, kan man fråga sig? Jo, problemet hade uppstått redan hennes första dag på skolan. De var ojämnt antal elever i årskullen, så Hannah hade fått sitta själv i båten med Hagrid. Detta hade lett till att hon kände sig ensam och osäker. När de sedan nått stora salen och det var dags för utdelning av elevhem hade det inte gått mycket bättre. Hon hade hamnat i Hufflepuff. Hufflepuff?! Vad var det för ett elevhem egentligen?
Hannah suckade för sig själv där hon nu satt i den stora salen och tittade på när de nya eleverna sorterades in, samtidigt som hon mindes sin egna sortering. Hon mindes chocken som genomborrat hennes kropp när den gamla trollkarlshatten utropat hennes elevhem. Hon hade tillochmed föredragit Slytherin framför Hufflepuff.
När hon berättade det här för andra tyckte de att hon var löjlig, men hon kunde inte hjälpa det. Det här elevhemmet hade ingen karaktär, och hon kände ett sting i hjärtat varje gång hon tänkte tillbaka på sina minnen. Nej, hon kunde inte hjälpa det.
Så nu kanske ni tycker att Hannah är en självisk liten tjej som inte tycker om sin skola på grund av ett elevhems avgörande? Men faktum är att det egentligen inte är det det hela handlar om. Hannah har helt enkelt alltid varit lite annorlunda, aldrig platsat in.
Likt en blåsippa i en skog full av vitsippor.

Del 1.

Abrupt blev hon väckt ur sina funderingar. Liz. Faktum var att Hannah hade svårt för att hitta nya vänner. Men det hade ni kanske redan listat ut? Liz - eller Lizhab som hon egentligen hette – var ny i england när hon började skolan. På grund av sin osäkerhet i språket kunde hon knappt kommunicera med folk, men som genom ett under hade hon och Hannah ändå funnit varandra. Nu hade Liz väckt henne ur hennes funderingar och tagit henne tillbaka till verkligheten.
”Hallå?” Hon viftade framför Hannahs ansikte. ”Maten är serverad, tänker du börja banta eller?”
Hannah skrattade och skakade på huvudet. ”Förlåt, jag fastnade lite.”
Lizhab suckade och himlade med ögonen emot henne. Hon visste mycket väl varför Hannah inte svarat henne. Det här var inte precis första gången.
Utan att bry sig om sin kompis så började Hannah se sig omkring efter vad för mat som fanns i närheten. Hannah förbluffas över husalfernas flitighet det här året. Det hade alltid känts som att det absolut inte fanns något annat att önska, men de hade ändå lyckats överträffa sig själva, på något konstigt vis. Utan att tveka började hon lassa på det som fanns på fatet som stod närmast henne, trots att hon inte hade en aning om vad det var för något. Sedan vände hon sig till sin kamrat igen. Hon hade nyligen blivit utsedd till prefekt, och de hade därför knappt hunnit prata alls med varandra.
”Så… Hur var din sommar då?” Hannah försökte tafatt inleda ett samtal.
Liz lade huvudet på sned och tänkte i ett par sekunder. ”Den var helt okej. Som en helt vanlig sommar. Nästan.”
Hannah reagerade genast på ordet. ”Nästan?” Det syntes genast att Liz ångrade sitt uttalande. ”Vadå nästan? Lizziee….?”
Lizhab suckade och började pilla på nederdelen av sin klädnad.
”En kille?”
Rodnaden avslöjade henne.
Resten av kvällen tillbringades med att prata om Andy, som han hette. Han var tydligen mugglare och hade inte en susning om att Lizhab var något annat. De hade träffats av en slump inne på ett köpcenter. Inte vidare värst romantiskt, tyckte Hannah.
”Åh, och du ska bara se hans ögon! Det är helt sjukt! Han är som en förbättrad Leonardo Dicaprio, i våran ålder! Kan du fatta det Hannah?”
Hannah fnissade. Under en timme hade Liz gått ifrån att inte vilja berätta något till att inte kunna prata om något annat. Hon blev lättad när Dumbledore reste sig och berättade att det var dags för alla att gå och lägga sig. Klockan hade trots allt rusat, och benen kändes konstigt bortdomnade.


Nästa dag vaknade hon sent. Liz var redan påklädd och färdig när Hannah steg upp, och hon fick snabba sig på med att göra sig klar inför dagen. Hon betraktade sig en stund i spegeln. Det mörkbruna håret och de mörka ögonen stod i kontrast till den ljusa huden, och påsarna under ögonen syntes extra tydligt. Snabbt försökte hon släta över det med lite smink, varefter hon grabbade tag i ett hårspänne. Luggen var i vägen idag. Sedan slängde hon skolväskan över axeln och gick ner till frukosten tillsammans med Liz. Vid andra våningen svängde hon åt sidan.
”Du kan gå i förväg, jag måste bara gå på toa först!”
”Kunde du inte gjort det innan vi gick ner?”
Hannah ryckte på axlarna. ”Glömde!”
Hon svängde in bakom en gobeläng för att snabbare komma till toaletterna. Vägarna var bekanta, och vid sådana här tillfällen var hon riktigt glad över att hon inte gick i första årskursen. Efter fyra år på skolan hade hon ändå lärt sig de flesta vägarna och genvägarna.
”Ajj!”
Hon hade råkat gå in i någon.

Bra prolog och första kapitel men jag tycker att du skulle ha väntat med att lägga ut första kapitlet tills det hade varit några som hade svarat.Eller väntat en dag i alla fall.

Oh, tack!
Jo, men jag tyckte att prologen var så tråkig att jag ville backa upp den. Typ.
Men kanske bättre om jag tar bort den och lägger in imorrn istället?

Hahaha, nu har jag läst allt ändå. Fint skrivet

Nästa del??

Har varit så mycket skola att jag inte hunnit(/orkat) skriva mer, förlåt. Ska försöka fixa en del snart iaf!

Dani, haha, det blev lite fail. xD

Ehja, efter mycket om och men så lyckades jag skriva ihop en ny del nu på eftermiddagen.
Antar att det inte finns någon som är intresserad längre, men postar iaf. >:

Del 2.

De hade stött i varandra så hårt att båda ramlade ner på marken. Hannahs rumpa dunkade av smärta, men det märkte hon knappt. Nej, det som upptog den större delen av hennes huvud var planer på hur hon skulle bete sig härnäst. Skulle hon bara springa därifrån innan den hon råkat gå in i såg vem det var? Eller skulle hon vara kylig och kaxig? Eller skulle hon kanske…
”Oj förlåt, gick det bra?” Orden som kom ut ur Hannahs mun kändes främmande. Hon brukade inte säga förlåt, speciellt inte mot folk som hon inte kände.
Personen ifråga vände plötsligt huvudet mot Hannah, som om han inte sett henne förut (Hannah misstänkte nästan att han trodde att han gått in i en vägg eller något liknande tills han hörde henne). För nog var det en pojke. Han hade blont, mellanlångt, spretigt hår och isblåa ögon. Helt ärligt så blev Hannah lite skrämd av hans blick, den innehöll en kylighet som inte var speciellt tilldragande. Men sedan log han, och blicken ändrades med ens. Den fylldes med en värme som Hannah inte trodde ögon med den färgen kunde ha.
”Haha jadå” svarade han samtidigt som han reste sig och diskret försökte borsta bort lite smuts från sina byxor. Hannah reste sig i samma svep, och försökte att titta vartsomhelst utom i hans ögon. Det var något med dem.
”Jaadu, jag måste gå till min lektion nu, men vi ses!” Han drog på orden men jäktade sedan snabbt iväg i riktning mot professor Flitwicks kontor innan Hannah hunnit få fram ett ord. Konstig typ, tänkte hon. Hon kunde inte komma ihåg att de någonsin utbytt ett endaste ord med varandra förut, men hon kände igen honom som en sjätteårselev från Ravenclaw. Eftersom de gick i olika årskurser hade de aldrig haft lektioner tillsammans, men Hannah hade för sig att han spelade i Ravenclaws quidditchlag. Och på tal om lektioner, vad höll Hannah på med egentligen?! Hjärtat stannade en sekund extra när hon insåg att hon själv hade lika bråttom till sin lektion som ravenclawaren hade. Eller hade haft, åtminstone. Lektionen borde ha börjat vid det här laget, om hennes klocka fungerade som den skulle.
”Faaaaaaaan…!” skrek hon och rusade i ilfart nerför Hogwarts alla trappor. Tre trappor kvar. Två trappor kvar. En trappa kvar. Nere! Ett rop från professor McGonagall tillrättavisade henne om att det inte var okej att springa runt hursomhelst, men Hannah hade helt andra saker i huvudet, så hon brydde sig inte. Försenad första lektionen på hela terminen var inte något hon var speciellt sugen på.

Hon hade nog aldrig sprungit så fort i hela sitt liv, för hon lyckades tillslut komma i tid till lektionen (dels på grund av att professor Sprout varit upptagen med att beskära några av sångbuskarna, och kommit tio minuter försent). Väl nere i växhusen så hittade Hannah snabbt fram till Lizhab. Hon stod ensam runt en kaktus-liknande planta som gav ifrån sig ljud som en mus, och såg uppriktigt irriterad över att Hannah var så sen.
”Tog det verkligen så lång tid att gå på toa?”
”Justja…”
”Menar du att du inte gått på toa än?” Lizhab suckade och skakade på huvudet. ”Vad har du sysslat med egentligen?”
Hannah svarade så kort som möjligt. ”Stötte in i en elev och glömde helt enkelt bort det, nöjd?”
Lizhab verkade onekligen inte nöjd på långa vägar, men med professor Sprout flåsande i sina nackar hade de inte mycket andra val än att sätta igång med arbetet.
Efter lektionens slut var det för ovanlighetens skull inte en enda som fått ett sår, en rispa eller ens lite jord på sig. Dagens uppgift hade nämligen gått ut på att lära kaktusarna att sjunga Hogwarts-sången. Professor Sprout hade tydligen planer på att skapa någon slags plant-kör.
Ingen hade dock lyckats särsilt bra. Hannah och Lizhabs planta sjöng ’Groggy groggy’ istället för ’Hoggy hoggy’, och Daniel – som vanligtvis var klassens smartskalle – hade fått en planta som var importerad från Kina och som inte förstod engelska.

Hahaha det var jättebra Och lite komiskt där i slutet med den kinesiska kaktusen, haha!

Kan du inte skriva mer?