Drakarnas återkomst

Zora


Namn: Ethelred
Ålder: 23
Kön: Man
Ras: Drakryttare/magiker fullblod
Bakgrund: Ethelreds båda föräldrar blev jagade och dödade när han inte var många år gammal, endast på grund av deras ras. En ras som gjort Ethelred till en kraftig magiker och den första drakryttaren på många, många år. Efter föräldrarnas död växte han upp med sin farbror i bergen, dit det på senare år också började samlas mer och mer magiker när han blev äldre i hopp om att beskyddas. Hans riktiga ögon är närmast en drakes, eller orms, smala, gulaktiga pupiller men är också något han vid behov döljer.
Draken: Tazzinth

Namn: Chizille "Chi"
Ålder: 21
Ras: Människa, prinsessa
Bakgrund: Chizille är förstfödda dottern i en kunglig ätt på hundratals år och hennes far vet vad det innebär. Hon är en start på profesian som drakryttarna väntar på. Chizille mor är dock inte full människa utan hon har magiskt blod i sig, tillräckligt för kunna utföra läkning. Chizille föddes när månen stod som högst och såklart fördes moderns gen vidare men Chi är inte så ren i sitt blod att hon kan utföra någon magi utan endast känna en dragning ditåt. Hon har alltid varit en väldigt livig kvinna genom livet och lekt med pojkarna i slottet men även varit en kvinna som hon måste. Hon syns ofta ute i byn för hon vill inte sitta instängd bakom murarna som hennes far vill, han vill inte riskera att drakryttarna finner henne om dem lever. Chizille har alltid lärt sig av sin fader att magi är ont medan hennes mor har berättat andra histoirer. Så hon vet magi är både ont och gott. Chizille är förväntad att stiga upp på tronen så fort en make kommit men hon är inte lätt att tygla om du frågar hennes far. Hon är hal som en ål och är den som har rymt många friare genom tiderna. Många tror det e profesian som gör att hon ålar sig ur frieri som inte tillhör en fullblodig drakryttare. Chi är en tjej du inte kan hata, hon är nyfiken och glad av sig men mycket smart. Hon vet exakt vad hon behöver göra för överleva.. Ärligt en fanxy dress på henne har tjänanrna alltid fått tvinga på henne specielt till bal! Hon har gärna lite enklare kläningar för kunna röra sig

Puff

Chizille dag hade börjat redan tidigt, hennes mor och tjänarna hade nästan dragit henne ur sängen för hon visste EXAKT vad som hade väntat, en bal idag. Hon hatade det och det innebar dem trycker på henne en sådan jobbig klänning som ska visa upp henne. Chizille hade fått ett bad som alltid och senare hade e äldre kvinna kommit och börjat göra henne redo för balen. Ärligt varje klädsel den kvinnan tryckte på henne kändes som en stor tegelsten. " AJ!" Fräste Chizille när kvinnan började snöra klänningens liv i ryggen, en ljusblå klänning som vart vacker mot ennes hy. " Tyst jänta" muttrar den äldre bara och drog åt mer. "kväv mig ja." muttrar hon för sig själv och lät kvinnan bli klar innan den yngre tjänaren tog över..

Chizille satt tyst och granskade kvinnan som rättar hennes hår och fick det snart fint, det vat sällan uppsatt då hennes mor ville framhäva sin dotters hår och ansikte. Att bara sitta tyst och granskar vart skönt för man slapp ju ärligt tänka på hur hårt livet satt över hennes midja och bröstkorg. " snälla lossa livet." Bad hon kvinnan innan hon hade fått chansen att gå. Den unga hade tyst gjort det och sedan lämnat. Med en suck kollar Chizille sig i speglen en sista gång innan hon lämnade rummet och gick för komma på festen.. Hennes far vart redan där, hon kunde höra hans ivriga prat med några vänner so han hade fått dit och sen sin mor som skämtade med några kvinnor. Chizille klev in och såg tyst runt bland folket, bal.. Det värsta vara prinsessa är balen, hon måste visa sig och uppföra sig. För en bal vart med en del av hennes letande efter någon..

Ethelred hade tillbringat de senaste dagarna i staden, något som var både spännande och nytt för honom som var van vid de lugna bergen. Inte för att han vantrivdes. Nej, han måste faktiskt säga att han fann charmen både i naturens lugn och ro och i stadens myller och folkmängder. Självklart var ju inte städer i sig något nytt för honom, men han hade inte uppehållit sig under såhär lång tid i huvudstaden tidigare, och baler var absolut inte vardagsmat för honom heller. Några av rebellerna som samlats till honom var högt uppsatta och hade ordnat så han skulle komma in och hjälpt dem otroligt mycket, om dem en dag lyckades kasta ner den nuvarande kungen ifrån sin tron skulle han stå i skuld till många. Men det skulle också ha räddat många magikers liv.

Inne på balen var han inte fullt så obekväm som han hade väntat sig att han skulle vara - tvärtom så tyckte han sig riktigt snabbt komma in i hur det tycktes fungera, hur han skulle bete sig och agera. Blev mer självsäker helt enkelt och det var rakryggad han förde sig igenom salen också. Han trivdes också med att få prata med folk, och försiktigt försiktigt snoka lite. Bara i det vardagliga pratet för att inte väcka nån uppmärksamhet då det ändå redan talades om att det samlats magiker. Han trodde inte att det talades om honom själv ännu som drakryttare eller Tazzinth, men han var inte säker. Han skulle väl inte vara den första som hörde dem. Det som främst plågade honom nu var väl att han tvingades dölja sina äkta ögon, dölja vem han var. Han hatade sådant men det var ett nödvändigt ont för att inte avslöja sig om han ens ville överleva kvällen.

Ärligt, det vart som om en pinne hade tryckt på henne runt livet, det vart snörat så pass att man knappt kunde andas kändes det som. Trots den yngre hade lossat den lite. Tyst flöt Chizille blick ut över människorna lite grann och den fastnade på ett obekant ansikte, en man. Hon kände inte igen hans ansikte alls och dessutom hon kände många i byn. tyst drog den unga kvinnan blicken ifrån mannen, han fick inte se hon hade kollat för hon ville inte få till sig att hon glor. Chizille rättar håret lite grann och rörde sig tyst in helt bland människorna och hälsade tyst på några andra som hon visse vart mer i hennes ålder dessutom moderns sällskaps döttrar. Små prata vart itne Chizille starka sida utan hon gick ofta rakt på sak oc sa vad hon tänkte och tyckte ibland..

Hennes mor kallade det ofhyfs medan fadern kallar det är en som vågar ta för sig. Chizille förstod inte hur hennes föräldrar delade sådana olik åsyn om det. Hon återvände snabbt från sina tankar och småpratade lite med flickorna, lite skvaller och sen smet man vidare för undvika fnittret och pekade på män de tyckte såg bra ut. Ärligt? Varför hade alla kvinnor så brott, hitta en make och allt. Chizille tyckte man kunde väl leva livet lite men som kunglig återigen hade hon strama tyglar som stoppar henne från röra sig mer som hon vill. NÄr man såg henne i byn såg man alltid en vakt i hälarna på henne som Chizille till sist smög ifrån och gömde sig någon timme innan hon blev funnen.

Ethelred tillbringade en lång stund efter att han kommit till balen åt de där vanliga balsysslorna. Han fann sig något glas att dricka, samtalade med lite olika folk och dansade även ett par låtar. Men det var ett ansikte han sett redan då han kommit in och som han först omedvetet hade sökt efter i massorna sedan dess, ett ansikte som av någon anledning fastnat i hans minne och hornhinna. Han hade också funnit henne då och då, och efter att tiden gått hade han sakta kunnat räkna ut att hon måste vara prinsessan. Han hade aldrig sett henne tidigare själv, men han hade ju såklart fått höra hur hon skulle se ut och så vidare och när man var där ibland kungligheterna gick det relativt lätt att räkna ut vem hon måste vara. Vilket var en nackdel.. Han borde verkligen hålla sig undan ifrån henne då. Men han kunde inte fullt ut låta bli och en stund in på balen styrde han stegen fram emot kvinnan som fångat hans intresse.
"Får man möjligtvis lov att bjuda på en dans?" frågade han med ett vänligt leende.

Chizille hade tagit lite dricka under stunden hon hade vandrat runt på balen. Ärligt hon hatade det ch folk hade nu börjat bjuda upp varandra för en dans. Hon hade återigen känt blicken fastna på den nya mannen igen men direkt draigt undna blicken. Hon visste inte varför hon drogs till honom, det kändes som en dragning men hon ville inte gå dit men något bara ha du ska. Hon hade precis druckit upp och lämnat glaset åt en tjänaren.

Chizille hade precis fallit in i sina tankar när hon såg hur den nya manenn dök upp framför henne och fårgade om en dans. Chi kollade på honom en liten stund och höjde ögonbrynet. "Om dina tår inte är rädda för mosas lite. Men gärna." Sa Chi till mannen och gav honom ett mjukt leende. Chizille rättar håret och såg snabbt sin mor hade ett vakande öga på dem, för hon visste att kvinnan inte ville se henne neka en man en dans. Dessutom hon kände sig än dragen till manenn framför henne. Dessutom kändes underligt ed honom men hon visste inte helt VAD det vart som vart annorlunda.

Det jakande svaret hon gav honom gladde stort, inte bara för självaste dansens skull utan också för att det inte hade varit att föredra att stå där och blivit nekad en dans framför alla. Inte för att alla tittade på dem, absolut inte, men det drog ändå lite uppmärksamhet att någon frågat prinsessan om en dans.
"Det ska dem nog tåla." log han stort tillbaka, tog försiktigt hennes hand för att föra henne ut på dansgolvet. Börja röra fötterna, kroppen och henne i takt med den relativt lugna musiken.
"Så vad gör en prinsessa som du när ni inte har baler?" Frågade han med ett vänligt leende, ärligt talat var det inte lätt att komma på några bra introduktions-frågor till en så pass känd person som henne. Själv anade han kanske att det märktes att han inte var ifrån staden, dialekten var kanske inte helt och hållet "bonnig" men det hördes ändå att han inte kom ifrån storstaden. Nej, han skulle själv envist fortsätta protestera emot sina anhängare i att han inte var det bästa kungamaterialet. Han var en krigare snarare än någon som satt och utbytte formaliteter.

Chi gick tyst med den unge mannen till dansgolvet och la sina händer tyst där hon skulle . Hans händer vart varma det måste hon erkänna. Hon hade bara blickar honom roat av hans ord om hans tår överlever. Ärligt Chi hade aldrig gett stort fokus till sina letioner i dans men hon vart inte så klumpig mna trodde om kvinnan. Hon följde lugnt med hans rörelser och funderade ens om hon ville svar apå hans fråga eller ej. Efter en lång stund tänkande såg hon upp på den unga mannen. Hans dialekt vart inte direkt adel aktig men hon misstänkte han måste röra sig lite andra kretsar. " Rör mig i byn, eller är jag på ridturer." Svarade hon lugnt, Cih föredror byn och hästryggen före sina pliter hennes far vart inte alls glad över det.

Chi grimserade till av hon kände hon prickade hans fot. "förlåt, egen risk." Ursäktade hon sig direkt och såg på manenn snabbt. " Men om du frågar mig tänker jag fråga dig, vart är du ifrån? Din dialekt är simplare än en adlig person." Sa Chi nu och såg på honom, man märkte hon visste exakt hur olika folk pratade beroende på samhällsklasserna som vart. Hon rörde sig i alla kretsar för lära sig och ville få en sådan bra kontakt med sitt framtida folk.