Honeybun & Medi

Honeybun



Hennes röda hår var prydligt uppsatt i en håruppsättning som hade tagit alldeles för länge och Ada synade sig själv i helfigursspelregeln som hängde på en krok i hennes sovrum. Snurrade runt och såg till att inget ramlade av henne. I dag var det halloween något hon älskade i vanliga fall men idag hade det varit en märklig känsla inom henne. Inte att hon höll på att bli sjuk utan något annat pickade inom henne. Hon rättade till underkjolen och stoppade ner sin mobil i innerfickan och log. Det hade varit rätt kul ändå att sy en klänning. Det var en klänning som inte visade så mycket hud men såg ändå bra ut. Hon hade valt en vackert oxblods färgat tyg och gick mot dörren för att sätta på sig sina gympadojor och skrattade. Något mordernt skulle det väl vara. Hon låste upp och gick ut efter att låst om sig. Hennes katt, Salem hade velat gå ut men hon skakade på huvudet.
"Nej älskling. Mamma ska ut i kväll. Du får vara inne och hålla koll att ingen kommer hit." Viskade hon in i brevinkastet med spelad barnröst. Hon tog tag i fållen på klänningen och lyfte den lite när hon gick ner för trapporna innan hon kom ut i den skymmande höstdagen. Hon hörde redan musik och hon började gå med ett leende som spred sig på hennes läppar. Detta skulle bli bra, hon skulle ha kul intalade hon sig.

Joshua var mer än glad att få spendera sin fredagkväll tillsammans med sina vänner. Det hade varit flera veckor sedan han senast varit ute, men äntligen hade han lyckats hitta en lucka. Redan klockan fem hade hans vän plockat upp honom med cykeln och de hade trampat iväg till deras andra vän Queenie som hade bjudit in ett antal personer för ett litet "umgänge" som hon så fint kallade det.

"Jag kan tyvärr bara bjuda på vin," sa Queenie knappt innan hon hunnit hälsa när de klev in i hennes lilla hall. "Jag trodde jag hade vodka, men det visade sig bara vara vatten." Hon himlade med ögonen. "Jag undrar vem som är skyldig till det." Joshua tog emot ett glas vitt, men grimarserade våldsamt när han tog en sipp. Han var inte känslig egentligen, men smaken av vin kunde han nog aldrig lära sig att uppskatta.

Ada hade kommit fram till torget där liv redan var i rörelse och hon såg män och kvinnor gå förbi henne med flaskor med öl eller något annat. Hon log svagt och hennes kinder rodnade svagt och hon såg bort mot klocktornet. Hon suckade tungt och lutade sig mot en lyktstolpe. Hon var väldigt hungrig men hon hade ingen att gå med. Men snart k´reste hon sig med rakrygg och borstade bort lite vatten som hamnat på hennes axel och började gå.
En man i 45 års åldern såg på henne och lade huvudet frågande på sned.
"Och vad sk du föreställa?" Frågade han, inte elaktt, inte glatt utan med en sorgsam ton.
Ada såg upp och svalde hårt.
"Jag är ett husbiträde. Jag gillade hur klänningarna var." Viskade hon svagt och tog fram sin plånbok ur fickan på kjolen och tog fram sitt kort.
"Skulle jag kunna få en korv med bröd. Vitlöksbröd och pomes med ost på. Jag tar en cola." Hon log svagt och nickade mot ett bord.
"Jag sitter där." Hon log svagt medan mannen nickade.
"Ska bli miss." Han log nu och nickade mot henne.

Joshua drack bara halva glaset, men tillsist ställde han ifrån sig glaset i köket.
"Jag är hungrig," klagade han och la armarna i kors. "Kan vi inte beställa en pizza, eller gå ut och äta?"
Hans vän hummade medhållande.
"Jaa, vi kan gå till stället på torget," föreslog han.
"Ni har inte ens varit här 15 minuter!" Klagade Queenie och la armarna i kors. "Jag följer med om ni bjuder mig."
Joshua rullade med ögonen, men rykte sedan på axlarna.
"Fair enough."

Därmed begav de sig tillsammans mot torget. Det var bara fem minuter bort, så Joshuas hunger behövde inte vara långvarig. Den lilla resturangen var gles på folk, Joshua antog hade folk hade bättre för sig en fredagkväll en spendera sin tid här. Joshua och hans vänner däremot var stammisar här, och brukade ofta spendera luncher eller kvällar här.

Hon såg upp när maten ställdes framför henne och hon stoppade ivrigt ner mobilen i sin ficka och började att äta av maten och såg upp när några människor kom till stället. Det var att sitta utomhus som var det mysiga. Ada svalde lite av colan och lade huvudet på sned. Hur hade de blivit vänner? Ada såg ner och rörde maten med en frits och stoppade den i munnen med tankarna långt borta.
Hon hörde skratt från tjejer som var allt för fulla och allt för lättklädda och Ada förstod inte hur de kunde gå ut så. Med ett leende tog hon upp mobilen igen och började läsa nyheterna och åt med den andra.

Gruppen gick fram till kassan för att alla beställa vad de ville ha.
"Vill någon dela en pizza?" frågade han och hoppades att någon skulle nappa. Några minuter senare klämde sig gruppen ihop runt ett bort. De var samma bord som de alltid satt vid, det var en mycket viktig tradition. Skulle någon råka sitta vid just det bordet vore det katastrof.
De andra började samtala med varandra. Joshua såg sig omkring. Han såg en man som han kände igen från den lokala matbutiken. Det var inte särskilt svårt att känna igen folk här med tanke på stadens storlek. Däremot kände han inte igen kvinnan som satt några meter bort. Han granskade henne nyfiket. Hon såg ut att vara i hans ålder, men han kunde inte komma ihåg om han någonsin sett henne i plugget.

(Det är utomhus. typ som en korvmoj eller så)

Ada var så fokuserad på att läsa att hon inte märkte att hon blev iakttagen och åt sakta av maten innan hon blev klar och tog paketet med våtservetter och tog några och tvättade av fingrarna. Det hade satt fint men hon var fortfarande sugen på mer och hon gick skamset fram och harklade sig.
"Kan jag få ett till vitlöksbröd? Jag är rätt hungrig." Hon log svagt och tog fram sitt kort igen och satte det i maskinen. Hon vände sig och stannade upp för att se på gruppen framför henne men snabbt tog hon brödet och skyndade sig förbi dem.

[Oh, I see]

Joshua hög in på maten framför sig.
"Jag är så hungrig," mumlade han mellan tuggorna. Det var sant, han hade inte ätit på flera timmar. Han var så insatt i maten att han inte ens lade märke till att den främmande kvinnan plötsligt hade lämnat sin plats. Han hummade fundersamt för sig själv, men släppte det snabbt.

Hon hade lämnat vagnen och gick nu och åt på brödet medan hon såg sig om. Barn sprang med sina föräldrar i släptåg och ungdomar som spelade karnevalspel. Hon stannade upp vid en man som sålde lotter och såg på honom. Utklädd till en pirat och hon log.
"Går det bra?" Frågade hon med en vänlig röst och åt upp det sista.
Hon såg vad man kunde vinna och log. Choklad vad annars? Hon tog fram sin plånbok och tog fram lite pengar och tog en lott och öppnade den och skrattade.
"Jag vann!" Sa hon glatt och visade lotten och log mjukt mot mannen.

Joshua han nästan äta upp maten på sin tallrik då han kände sin mobil vibrera i fickan. En hög suck lämnade hans läppar då han såg meddelandet på skärmen. Det var från hans pappa som bad honom komma hem. Hans blick sökte sig till sin vän Edmund som satt mittemot honom, ihopp om att han åtminstone skulle följa med. Edmund såg först oförstående ut, men då han själv såg ner på sin egna mobil verkade han föstå.
"Vi måste gå," sa Joshua och reste sig upp. "Jag och Ed."
Resten av gruppen såg upp på dem med förvånade ögon.
"Va, redan? Klockan är ju inte ens åtta," klagade Queenie besviket. Joshua grimarserade.
"Förlåt. Vi ses."

Återigen hoppade Joshua upp på Eds cykel och de trampade iväg i väldans fart, nu tillbaka mot Joshuas hus. När de rullade upp på uppfarten stod redan flera bilar parkerade där. Joshua fick syn på sin pappa som lastade in vapen i en svart skåpbil.
"Skynda på killar," ropade han och slängde upp dörren till baksätet på bilen. Utan att säga emot gjorde han och Ed som han sa.
"Vad har hänt?" frågade Joshua, även fast han egentligen troligen visste vad som pågick. Det här var inget ovanligt, snarare motsatsen.
"Vi fick ett larm om en best uppe vid sjön," förklade hans pappa samtidigt som han backade ner från uppfarten i hög hastighet. Joshua la missnöjt armarna i kors.
"Är det verkligen nödvändigt för mig och Ed att följa med? Om det bara är en.." försökte han och såg prövande på sin pappa.
"Finns det en finns det troligen flera."