Stormen till medeltiden (Ginerva2003 och tussilago)

Så Ginerva2003

Mall:

Namn:
Kön:
Ålder:
Utseende helst bild)
Personlighet:
Familj:
Bakgrund:
Övrigt:

Namn: Samantha men kallas Sam
Kön: tjej
Ålder: 16
Utseende:
Personlighet: snäll och blyg
Familj: hon är adopterad så hon bor med sina adoptiv föräldrar
Bakgrund: hon blev lämnad vid fetast tröskel som bara en lite bevis
Övrigt: har väldigt dålig syn så har alltid på sig glasögon.

Namn: Oliver
Kön: Kille
Ålder: 18
Utseende: LÄNKTEXT

Personlighet: snäll,hjälpsam. Men kan vara tuff i vissa situationer.

Familj: Han bor med sin äldre bror. Hans föräldrar och yngre bror är döda. Pappan i krig,mamman i pest och lillebrorsan blev mördad.

Bakgrund: Oliver är ganska fattig och lever på att sälja bröd som hans bror bakar.

Övrigt: Han är från medeltiden.

Hon kurade ihop sig under filten och huttrade. Det var verkligen kyligt denna dag trots att det var maj. Det visades inget bra på tv typiskt. Hon gick för att poppa popcorn.

(Eftersom oliver lever under en annan tid så kan jag inte rolla honom än men jag berättar lite vad som händer i nutid istället sålänge)

Stormen var ihärdig utanför samanthas hus. Grenar och träd blåste hit och dit så kraftigt så det kändes som att de skulle gå av. Det åskade med höga muller och plötsligt flög ett litet trädin genom köksfönstret och tog sönder det med sin stora gren.

Hon han inte komma undan trädet helt så det slog till hennes huvud och hon svimmade.

Hon vaknade upp men inte hemma utan istället mitt i en liten by som såg väldigt gammal ut lite som medeltidsmarknadena Hon brukade åka till när hon var liten.

Stormen hade fått smantha att resa tillbaka i tiden till mitten av medeltiden. På samma plats där hon bodde men det var helt annorlunda. Små,enkla hus, lukten av gödsel spred sig överallt och man kunde höra getter. Inga bilar fanns i närheten utan det var hästar.

Hon reste sig upp och försökte förstå var hon kunde vara.
Hon såg en ung kille längr bort.
"Hej jag undrar var jag är någonstans" frågade hon.

Oliver,en ung man på 18 år stod bredvid ett lite större hus med en sopkvast i handen som han höll på att sopa gatan med. Han kollade upp då han hörde en röst och fick syn på en flicka med minst sagt märkliga kläder och..någonting framför ögonen.
-Vad tusan har du framför ögonen?,sa han och nuddade lätt vid hennes glasögon.
-Vem är du?,sa han direkt

”Det är minna glasögon” sa hon och såg på honom förvånat.
”Jag är Samantha men kalla mig Sam” sa hon.