Everlasting love PRS - Estra & Medi

·̩̩̥͙＊*•̩̩͙✩•̩̩͙*˚˚*•̩̩͙✩•̩̩͙*˚＊·̩̩̥Estra·̩̩̥͙＊*•̩̩͙✩•̩̩͙*˚˚*•̩̩͙✩•̩̩͙*˚＊·̩̩̥͙



Musiken fick honom att vilja slå någon. Alldeles för hög, orytmisk och detta skulle kallas för musik? Valentin Evergarden slog sig ner på en stol vid baren och höjde handen för att fånga bartenderns uppgift. an kunde dricka alkohol men det gjorde honom aldrig full hur mycket han än drack. Hans blonda hår var bakåtstruket med hjälp av hårgelé och hans blå ögon såg på mannen som kom för att ta hans order.
"En whisky tack." Han log och försökte att inte lägga för mycket charm på vad han sa.
Som vampyr fick han skärpa sig vad han sa, gjorde och hur han gjorde saker.
När glaset ställdes ner på ett litet underlägg och pengar bytte ägare vände han sig om för att se ut över folkvimlet.
Valentin såg sig om och där! En kvinna satt i hörnet i ett bås och verkade ganska vilsen. Ett leende spred sig på hans läppar och han började gå mot kvinnan.
Något med denna kvinna fick honom att minnas gamla tider.
"Ursäkta mig men har ni något emot att jag slår mig ner?" Valentin slog på charmen som var svår för vem som helst att slå bort och tippade huvudet på sned.
"Vad gör en sådan här vacker kvinna helt ensam denna kväll?" Musiken byttes ut ch han log svagt. Åh om han kunde slå sönder den där musiken skulle det vara så mycket bättre.

Melody tittade upp på mannen som stod framför henne. Han hade ljust blont hår och djupt blåa ögon som nästan kallade på henne, försökte dra in henne. Han såg ung ut, ungefär i hennes ålder, men han hade ändå ålder i sin blick, som en person som hade varit med om mycket.
Melody log mot honom och nickade framför sig.
"Du är välkommen att slå dig ner" svarade hon och kände hur hon rodnade lite. Förhoppningsvis skulle han inte se det i det dunkla ljuset i lokalen. Musiken spelade fortfarande och lamporna blinkade i olika färger och former.
Det hade egentligen inte varit hennes plan att gå hit från början. Hon hade bara vandrat runt i sin nya hemstad efter att ha börjat skolan här och helt plötsligt hade hon gått in på den här baren. Det kändes nästan som om någonting hade fört henne hit, som om det var ödet som hade fått henne att gå hit. Eller inte, tänkte hon och tog upp glaset hon hade i handen och tog en klunk.

Valentin slog sig ner vid henne, inte för nära och log mot henne.
"Valentin Evergarden. Trevligt att träffas." Något i hans röst lät exotiskt som han hade talat något annat språk men lärt sig engelska.
"Så varför sitter du ensam?" Han satte glaset mot munnen och log mjukt.
"Att spendera en fredagskväll ensam är väl lite tråkigt?"
Hans blick gled runt i lokalen innan den gled tillbaka mot Melody.
"Har någon sagt till dig hur vacker du är?" Han hade inte tänkt att börja flirta så snabbt men hon påminde honom om någon han mött för så länge sedan. Någon han hade älskat och som hade slitits bort från honom.

Melody sneglade mot Valentin Evergarden som slog sig ner vid henne. Han såg ut som en självsäker typ, men sättet han pratade fick henne att undra. Hans röst lät självsäker, och sättet han lämnade lite, fast inte tillräckligt mycket rum för henne att svara mellan meningarna sa någonting annat. Man kunde nästan tro att han var lite nervös, men Melody undrade hur en man med hans utseende någonsin kunde vara nervös, så hon slog undan tanken.
"Melody Gibson" sa Melody och räckte fram handen för att hälsa. "Sitter ensam för att jag inte har några vänner i denna staden än och nej" Melody rodnade. Hon brukade aldrig vara så rätt på med sina konversationer och hon hade en väldig lust att dra bort handen och vända sig in mot väggen i båset, men hon höll kvar den och väntade på Valentins svar.

Han brände av ett leende igen och såg på henne i det mörka ljuset.
"Åh men någon gång kanske du har hört det?" han tog en klunk till och iakttog henne igen. Hennes ljust karamellfärgade hud lockade djuret inom honom att hoppa på henne men han log bara. det skulle inte vara bra ifall han attackerade öppet.
"Så Melody jag undrar ifall jag får bjuda dig på något att dricka? Kanske något litet tilltugg? " Valentin såg på henne med de blå ögonen och rättade till slipsen innan han höjde handen för en servitris.
"Jag bjuder på vad du vill ha oroa dig inte. Jag vill inte ha något i gengäld förutom ett leende." Han log ett bländande leende och lutade sig tillbaka.
"Om jag får fråga vad gör du i denna lilla stad?"

Melody mottog hans erbjudande att köpa henne dricka och hon bad om påfyllning i glaset hon redan hade framför sig. Valentin gjorde henne nervös på ett sådant konstigt sätt, han fick hela världen att snurra bara av att titta på henne och hela hennes kropp var lätt som en fjäder när han log. Hon drog efter andan.
"Jag pluggar psykologi här i stan" sa hon och bländade av vad hon tyckte var ett likadant leende som Valentin hade. "Inte så imponerad av stan än så länge, men utbildningen är bra, och drickan är god" fortsatte hon och tittade ner i sitt nu tomma glas.
"Vad gör en stilig man som du i en sådan här stad? Du ser ut att höra hemma på någon modeshow i Paris" frågade hon samtidigt som hon tog emot glaset som servitrisen räckte henne.

"Psykologi? Wow." Han såg häpen på henne, han lutade sig fram och iakttog henne. Hennes kinder var lite rödare än förut.
"Modeshow? Är jag så vacker?" Frågade han och log igen. Klart att an visste det men det var en del av honom.
"Jag går faktiskt på modehuset här i staden. Jag går som modell och folk syr kläder." Han viftade lite med handen innan hon drack upp det sista av drycken.
"men lova mig att inte gå hem ensam. Ring en taxi eller bättre." Han lutade sig fram.
"Låt mig leda dig hem." Han lade på mer av charmen, satte amen mot ordet och lutade huvudet mot handen. Hans blå ögon betraktade henne och musiken börjades igen. Hans leende försvann.
"Jag måste ut. Jag börjar få en riktig rejäl huvudvärk."

Helt slagen tittade hon upp på honom. Han hade fått en mer allvarlig blick, och Melody nickade och reste sig upp för att gå ut.
Hon hade aldrig blivit ledd hem, och hon undrade hur det skulle bli. Och den här Valentin, hon kände inte honom, men skulle hon ändå låta honom leda henne hem? Melody kände hur hennes tankar blev mer och mer osammanhängande ju mer och hårdare hon tänkte, alkoholen hade tillslut fått hennes hjärna att bli lite långsammare. Hon gillade det.
Utomhus slog den kalla luften mot hennes armar och hon drog jackan tätare omkring sig. Det hade blivit sent och månen lyste stort på den stjärnklara himlen. Det va i slutet av sommaren, fåglarna kvittrade fortfarande i något träd längre bort och ljudet från baren dunkade fortfarande ut från dörrarna, men det var tystare.

Han stod mot husväggen och rökte en cigarett och sneglade mot Melody när hon kom ut och han log.
"Fryser du?" Han bar en vacker lång kappa med en scarf runt halsen. Han stoppade cigaretten i munnen och tog av sig scarfen och sträckte den mot sig.
"Så att ni inte ska frysa." Förklarade han. Scarfen bar en tung lukt av herrparfym och cigarett lukt.
Han betraktade vakten en kortis innan han gav en kort nick och log svagt.
Melody skulle bli rolig att leka med. Hennes sinne var dimmigt av den alkoholen medan hennes steg skulle vara kanske fumliga.

Melody tackade och tog emot scarfen och virade den runt sina axlar. Den hade en på något sätt välkänd doft, som nästan påminde henne om någonting hon inte var säker på att hon hade upplevt. Melody log vid tanken, det var bara dålig skrock om deja-vu och hon tänkte snart inte mer på det. Istället började hon gå, lite ostadigt, men det gick, mot det hållet som hon trodde att hennes studentbostad låg åt. Hon vinkade åt Valentin att han skulle följa med.
“Jag bor häråt” sa hon och pekade mot hållet hon var påväg åt. “Tror jag” la hon till och rynkade pannan. Eller va det åt andra hållet? Melody hade bara gått runt, var hon än kände för och hon var inte riktigt säker på åt vilket håll campus låg åt. “Alltså om du ville leda mig hem” fortsatte Melody och fnissade till.