Rollspelare & Wolfy prs

privat rollspel, skriv inte i tråden ♥

wolfy

Mall
Namn: Jason McCann
Ålder: 23
Utseende:
Lång, massa tatueringar
Övrigt: Har sedan barnsben varit inblandad i dåligt umgänge och en farlig livsstil, vilket gjort att han vid ung ålder har blivit ett respekterat namn.

Namn: Laia Welch
Ålder: 19
Utseende:
Övrigt: Har ett stort intresse för konst. Bor ensam i en liten etta.

Jason såg sig omkring i huset, avskydde universitetsfester mer än något annat men han var där av en anledning. Han fick ögonkontakt med en av hans springpojkar och nickade i riktning mot övervåning, ville att någon skulle kolla av det området medan han såg sig omkring där nere. Han kände efter så att hans pistol var kvar i hans byxlinning. Han fuktade sina läppar och tog en klunk från sin dricka, om hans offer inte var där så kunde han lika gärna ta hem någon tjej då det fanns många att välja mellan.

Laia kände sig lika mycket som ett bortkommet lamm som hon nog såg ut. Hon vred besvärat på sig innan hon började gå runt. En kille hade tuppat av mitt på golvet som hon blev tvungen att kliva över, fick i samma veva en knuff i midjan som var tillräckligt överraskande och hård för att hon skulle tappa balansen. Hon snubblade till och greppade tag om första bästa sak för att inte ramla omkull. Saken hon hade fått ett stadigt grepp om visade sig vara någons arm. Långsamt lyfte hon blicken till personens ansikte och för ett kort ögonblick stod det alldeles stilla i hennes huvud. Han var oerhört attraktiv. Lika fort som tankarna lämnat hennes huvud svämmade de in igen likt en våg.
"Förlåt!" utbrast Laia och släppte taget om hans arm, gjorde sig beredd på att utveckla ursäkten men tvingade sig i sista minuten att svälja orden som låg på tungan. Hon såg ingen anledning till att hon skulle bry sig om vad hon hade att säga.

Jason tyckte sig se killen han var ute efter men tappade snabbt fokus då han kände någon på sig. Han tittade förvirrat ner och höjde lika förvånat på ögonbrynen när han såg en otroligt vacker tjej titta upp och be om ursäkt. Han kopplade inte riktigt vad hon bad om ursäkt för först men brydde sig inte heller.
"Ingen fara, är du okej? Behöver du något?" frågade han och la bekvämt handen på hennes rygg för att dra henne lite närmre sig då det var ett tjejgäng bakom henne som skulle gå förbi och han antog att hon inte ville ha armbågar i sidorna.

Förbryllat sneglade hon upp på honom igen då han utan förvarning dragit henne närmare sig. Ett tjejgäng passerade dem och det gick snabbt upp för henne att hon tack vare honom slapp se blåmärken på sin kropp följande dag.
"Eh.. nej, men tack ändå?" Laia slog mentalt till sig själv. Hon behövde ta sig därifrån innan hon skämde ut sig mer än hon gjort hittills. Hon log prövande mot honom innan hon sökte med blicken efter närmaste utgång.

Ett litet flin växte fram på hans läppar, vetskapen att hon skulle bli en utmaning gjorde henne ännu mer intressant. Han släppte henne och sträckte fram handen för att hälsa istället.
"Jason." Han log mjukt, fast leendet varade inte länge då han såg Max vid ytterdörren. "Jag måste gå men det var trevligt att träffas, ta hand om dig." sade han hastigt och smekte lätt hennes kind innan han skyndade sig ut, ville få allt överstökat.

Knappt hade hon hunnit ta hans hand i sin och presentera sig innan han skyndat sig iväg. Mycket lustigt. Hennes hand kändes varm efter hans fasta grepp vilket fick en svag rodnad att sprida sig över hennes kinder. Laia såg efter killen och tänkte efter några korta ögonblick innan hon valde att följa efter. Hon ville ju komma ut därifrån samt ta sig vidare hem. Väl ute i den friska luften andades hon djupt in och slöt ögonen - härligt.

Jason hade hunnit ut snabbt efter Max och det hade inte dröjt länge förrän han tagit ett hårt grepp om hans nacke och fört honom in i den lilla skogsdungen som var i närheten. Han slängde irriterat Max framför sig och tog upp sin pistol, övervägde på att vänta in resten av killarna men orkade inte vara kvar ute då det var rätt så kyligt väder. Han avlossade ett skott och såg hur livet försvann från mannen framför sig innan han la ner pistolen igen.

Skrämt ryckte hon till då hon tyckte sig höra en skottlossning. Det här stället blev bara konstigare för varje minut som gick. Laia öppnade sin lilla kuvertväska för att fiska upp mobilen, började samtidigt gå mot den så kallade parkeringen. Hon hade inte körkort och hon tänkte inte till fots ta sig hem den här tiden på dygnet, så det var uber som gällde. Inte för att det nödvändigtvis var mycket tryggare när det kom till hennes säkerhet men hon kunde ju hoppas på att komma välbehållen hem.