Medieval love - PRS rollspelare och Emma07

rollspelare here it is Jag hann lite mer än jag trott, det blev lite kort men fyller på med lite mer och med en bild imorgon!

Namn: Erezael Knightfall
Ålder: 19
Utseende:

Bakgrund/personlighet: För tre år sedan mördades hans föräldrar och syster av en rådgivare de trott var lojal, Erezael själv lyckades fly (rättare sagt drogs med utav några tjänare, då han inte ville lämna familjen - vilket dock räddade hans liv). Han blev dock snabbt fångad utav mördarens män, men lyckades fly än en gång och har hållit sig dold med hjälp av en vän till familjen i utkanten av landet. Chocken och sorgen var självklart stor, och det är först nu som han blivit fast beslutsam att ta tillbaka makten igen - det förhoppningsvis med hjälp av grannlandets kungafamilj, som alltid varit nära vänner till hans familj och som han skulle ha gett sig av till om det inte vore för släktingen. Han i sig är en ganska beslutsam men omtänksam person.

Namn: Adelaine Dudley
Ålder: 18
Utseende:
Bakgrund/personlighet: Adelaine är väldigt bortskämd då hon är den enda dottern bland 3 äldre bröder. Hon har på grund av detta en vana att yttra sig i situationer som egentligen passar män, och inte kvinnor då.

Kan du börja?

Erezael tyckte nästintill att det kändes något overkligt att vara tillbaka här igen. Visserligen var det inte hemma, dit han helst av allt ville, men det var ett ställe han ägnat väldigt mycket tid på. Trots allt hade Dudleys alltid varit goda vänner till dem, och när precis allting ändrats den där kvällen för tre år sen så var dem en av de få familjer som han fortfarande litade på. Nu hade han hållit sig undan alldeles för länge, och han ville både hämnas och ta tillbaka sitt hem - och han hoppades på att kunna få hjälp utav dem. Plus att han också ville träffa dem igen. Det hade gått en hel del rykten om honom dessutom, så på ett sätt kanske han ville lugna dem - eftersom han blivit rätt illa skadad själv den där kvällen, hade det gått en mängd rykten om att också han skulle vara död. När han istället bara hållit sig undan hos en släkting.
Men nu var han här. Då han kommit sent föregående kväll hade han tagit in på ett värdshus, men nu styrde han istället stegen upp mot slottet.

Adelaine var ute i gården med sina hovdamer och njöt av solen. Hon lyssnade halvt på vad de sa och log mest och nickade lite då och då, det var sällan hon lyssnade på andra konversationer. Då de pratade om killar så var hon inte alls intresserad heller, vilket ökade hennes brist på deltagande i samtalet. Hon gick mest runt med de bakom sig och såg sig omkring, såg mot slottsporten och funderade på att ta en häst och rida iväg en bit. Hon skakade av sig tankarna, visste att konsekvenserna av att spontant försvinna skulle vara för stora och inte alls värda den stund av frihet.

Det dröjde inte alltför länge förräns Erezael hunnit fram till slottet, och det var med en hel del nervositet. Han litade ju på dem då de varit väldigt goda vänner, och hur mycket hade han inte umgåtts med deras barn? De hade varit de bästa kompisarna som yngre och haft mer tid åt lek. Men nu hade han trots allt inte träffat någon av dem på tre år, antagligen hade de trott att han var död eller något. Och nu kom han ifrån ingenstans och ville ha hjälp att ta tillbaka makten - visserligen var det inte allt, han ville träffa dem också. Börja knyta banden till sitt gamla liv igen. Men tänk om de inte ville hjälpa honom? Vad skulle han då ta sig till? Han blev åtminstone insläppt innanför slottsportarna utan problem, hoppade av hingsten han red på insidan och hade strax turen att en stallpojke tog över hästens tyglar och lovade att hämta någon som skulle hjälpa honom.

Adelaine rynkade på pannan då hon såg en ryttare, hon hade inte sett någon rida ut från slottet och de hade inte besökare planerade. Hon var för nyfiken för att bara släppa det så hon förde två fingrar i munnen och visslade högt. Det var ingen färdighet en dam i hennes position skulle kunna men ifall hennes föräldrar skulle klaga så var det hennes bröder som lärt henne.

Erezael såg nästan reflexmässigt upp då han hörde en vissling, såg sig omkring innan han kom fram till att visslingen måste ha kommit ifrån samlingen med damer längre bort. Det var bara en dam han kunde tänka sig här som ägnade sig åt sånt, och det fick honom att le direkt - hon verkade inte ha förändrats i det avseendet ifrån vad han kom ihåg då. Han styrde stegen ditåt, de var ju inte långt bort och dessutom var det ju just hennes familj han ville träffa. Henne inräknat då. Då han kom närmare fick han snart syn på henne ur dem andra, och hajade till lite - hon hade ju ändrat sig på de tre år som gått, men det var ju inte särskilt underligt. Men det han reagerade på var att hon var mycket vackrare än vad han kom ihåg. Hon hade visserligen varit vacker innan, men nu? Wow.
"Adelaine." hälsade han med ett stort leende.

Adelaine rynkade på pannan då hon kände igen honom men hon var inte helt säker förrän han sa hennes namn. Hon stannade upp och tittade bara på honom, hamnade i chocktillstånd innan hon sken upp i ett leende.
"Är det verkligen du?" frågade hon, väntade inte på svar utan slängde sig i princip över honom i en kram. Hon hade trott att han var död, att han faktiskt stod framför henne kändes otroligt konstigt men på ett bra sätt.

En kort stund trodde Erezael först att hon inte alls kände igen honom och undrade vad han var för en idiot eller något i den stilen. Men så log hon och pratade, vilket fick honom att förstå att hon visst kände igen honom men var chockad - vilket också var förståeligt. Han hade ju inte visat sig på tre år så det var ju inte särskilt konstigt att dem trott han också var förlorad ihop med resten av familjen. Han lade genast armarna också omkring henne i en kram, vilket kändes otroligt bra.
"Det är verkligen jag." log han.

Adelaine lutade pannan mot hans axel och höll om honom en stund till, det sista hon hade sagt till honom när de var små var att hon älskade honom. Hon log smått åt minnet och drog sig undan ifrån honom.
"Kom, mor och far vill säkert också träffa dig." log hon och tog hans hand. Hon styrde bestämt stegen mot tronsalen.