Rollspel mellan miaslife och Vidomina

Vidomina

Så nu blev det rätt, sorry att det blev lite knas, inte lätt att ha släkten över

Haha! Ingen fara.

Toppen,kan du tänka dig att börja?

Eftersom det var din handling, skulle det kännas bättre ifall du började! Är det ok?

visst
----

Cornelia såg sig omkring och satte sig på en bänk utanför skolan. Hon väntade på sin pojkvän eftersom de bestämt att de skulle träffas en stund efter skolan. Det var ganska mulet ute och Cornelia hade på sig en tjockare tröja och ett par jeans och Det långa mörka håret hängde i en fläta längst ryggen. Egentligen var det rätt konstigt, hennes pojkvän var verkligen inte som andra och hon hade aldrig stött på någon som liknade honom. Många gånger hade hon tyckt att hans ögon skiftat färg och frågat varför han inte åt men han hade alltid bara kommit med bortförklaringar. Men märkte hon fler saker hade Cornelia bestämt sig för att ifrågasätta honom och fråga vad som hände runt honon. Cornelia tänkte göra ett första försök och idag fråga om de kunde vara hemma hos honom en stund idag.

Leo hade gömt sig igen i huvan för att inte synas mycket i solen. Så brukade han göra, vilket på ett sätt gjorde att han synes mer, eftersom andra, i dessa vackra sommartider, klädde sig i färre lager än vad han gjorde. Han hade valt ut jeans med den vita huvtröjan över för att dölja ansiktet lite. Han skulle inte visa sig i onödan.
Han närmade sig skolan och fick syn på Cornelia utanför. "Cornelia.", sa han när han fått syn på henne och vara bara en liten bit ifrån henne. Han stannade framför henne och log ett litet leende. Tyckte att hon såg fin ut, och han var glad över att se henne. "Ursäkta att du fick vänta, jag fick ett ärende.", sa han och hoppades på att hon inte skulle undra var han hade varit. Han orkade inte förklara eftersom det rörde bekantskap med andra vampyrer.
"Ska vi gå?"

Cornelia log svagt när hon såg honom och reste sig upp från bänken. Han måste verkligen vara väldigt varm i de kläderna. Hon kyddtr mjukt hans kind med ett leende medan hon granskade hans ansikte, det ansiktet som hon tyckte var så perfekt och vackert.
- det är ingen fara även om du väldigt ofta gör såna ärenden utan att berätta vad det handlar om sa hon och tog lätt hans hand och flätade samman deras fingrar medan hon började gå på grusvägen.
- men vet du, jag tänkte att efter vi varit på en promenad kunde vi kanske gå hem till dig en stund och bara ta det lugnt? Jag har aldrig varit hemma hos dig ju och det skulle vara mysigt. Vi har ju varit hos mig innan la hon till och såg upp på honom.