Love beyond limits PRS Emma07 och Vidomina

Vidomina här är tråden



Namn: Emily Farleigh
Ålder: 19
Art: Varulv
Bakgrund/personlighet: Emily är en rätt ömsint person, men kan också vara lite full i fan när hon vill och ha en hel del krut i sig. Hon kan vara ganska framåt och räds inte för mycket, och försöker alltid göra rätt för sig. Hon föddes som varulv, växt upp med båda föräldrarna och en två år äldre bror som hon står nära. Mer rollas fram, fyller ev på mallen mer sen!

Namn: Aeris Thorgrim
Utseende: https://sakimichan.tumblr.com/image/160967539427
Ålder: Ser ut att vara kring 20, men är över hundra år.
Art: Alv
Bakgrund/personlighet: Han är saklig för det mesta och beskrivs av sina vänner som okänslig och kall, men enligt honom väljer han bara sina diskussioner och fighter. Han har en fin sida, men som sällan syns. Aeris är kusin till alvprinsen och rör sig i kretsar med högt uppsatta alver. Han är en utmärkt svärdsman, men har inte deltagit i något krig eller fight på en lång tid.

Vill du börja?

(Ok! )

"Aeris, vänta.". Det var hans mamma som följt efter honom när han lämnade slottet. Han stannade och vände sig om. "Här, du glömde dina pengar.". Hon sökte hans blick och Aeris mötte den. "Tack.". Han vände sig om och fortsatte att gå, medan hans mamma stod kvar och såg efter honom. Han fortsatte nerför trapporna, förbi alla vakter som parkerat sig på varsin sida om de och fortsatte ut på vägen som ledde honom till torget och marknaden. På marknaden var det livfullt, fullt av folk, mat, musik, någonting som verkade fungera som en scen eftersom Aeris kunde tyda det som en pågående föreställning. Det var en glädjens dag då varelser och arter från hela landet samlats till denna plats för att uppleva den årliga marknaden som alverna anordnade.
Aeris rörde sig mellan förbipasserade och verkade ha tagit sikte mot något. "Aeris!". Han stannade. Han hade blivit upptäckt av sin vän, också alv, som kommit ikapp honom. Han höjde handen för att tydligare bli igenkänd. "Där är du! Kom!". Aeris såg mot hans håll och lade märke till att hans vän verkade fundera över något eftersom han såg så orolig ut. "Vad är det, Elleshar?". Men Elleshar bara skakade på huvudet. "Inte här.". Aeris rynkade pannan i irritation, men bestämde sig sedan att ta med sig sin vän till värdshuset. "Vi kan prata där. Kom.". Sedan gick han med honom i släptåg in i ett värdshus som bara låg en bit bort ifrån de.

Emily hade framåt eftermiddagen lyckats dra sig undan för att ge sig av till marknaden - den var alltid rolig att gå på, där hände alltid något och det fanns mycket att se på. Det blev liv och rörelse vilket bara det var roligt. Själv bodde hon där, lite mer i utkanten av staden där hennes far jobbade som handelsman, en man som lyckats ta sig upp i graderna mer och mer de senaste åren och mer lyckats ta sig in i socioteten. Hon gav sig av dit i sällskap med sin bror, de båda hade alltid varit varandra under hela uppväxten och trots den tvååriga åldersskillnaden emellan dem hade de alltid varit som jämnåriga och kunnat skratta och ha roligt ihop. Och vägen dit fylldes i vanlig ordning av skratt. Dock tyngdes Emilys humör av något hon hört dagen innan - hon hade faktiskt från början inte tjuvlyssnat. Men hon hade varit inom ett värdshus i sin fars affärer, och där på håll hört två gäster tala med varandra - hon hade bättre hörsel än de flesta andra raserna - och då hon hört samtalsämnet hade hon inte kunnat undgå att lyssna mer ingående. Hon hade genast bestämt sig för att hon måste berätta för någon, någon med mer makt än hon själv och som kunde föra det vidare till rätt person. Och hon trodde att hon lyckats få tag på någon, som hon nu stämt möte med på marknaden. Vilket var anledningen till att hon sedan skiljdes åt ifrån sin bror - som blev kvar och såg på något skådespel - medans hon själv gick emot värdshuset. Väl där inne såg hon sig om efter rätt person, var inte helt säker på vem det faktiskt var hon skulle träffa.

Inne i värdshuset var ordningen densamma. Folk, av olika arter, satt vid bordet och verka njuta av de alkoholhaltiga dryckerna eller den mat som serverades. Vissa av dem satt i djupa samtal, andra skrattade och någon satt själv, djupt försjunken i sina tankar eller en bok som sällskap för att roa sig. Ibland spelades det musik härinne, men inte den här gången. det kunde bero på vilken tid på dygnet det var, och eftersom det fortfarande var dag var det inte fullpackat av folk, då de oftast var mot kvällen folk sökte sig ut.
Aeris sökte sig till ett ledigt bord och satte sig ner vid det med Elleshar. "Berätta vad som har hänt.". Elleshar verkade tveka först och svalde. Han såg orsaker ut och kramade om sin händer. "Vad?", sa Aeris och försökte få ögonkontakt med sin vän. "Kungen har skickat efter mer trupper. Jag är orolig att det planeras en attack.". Nyheten verkade inte rubba Aeris, då han redan kände till ryktena. Det var dock en överraskning för honom att Elleshar kände till planerna eftersom de nylagt blivit bestämda. Aeris hade ingen lust att stödja denna attack och hade redan fått tag i någon som eventuellt kunde hjälpa honom att stoppa den. Aeris höjde blicken och fick då syn på en kvinna som steg in i värdshuset. Med ens visste han att det varit henne han väntat på. Han visste att hon inte var alv, men det var sättet hon rörde på sig som avslöjade henne. Hon såg ut att söka efter honom.
"Elleshar. Lämna mig.". Elleshar steg upp från stolen och böjde huvudet framåt i en liten nickning som för att buga. Trots att Aeris inte var prins, var han ändå i släkt med kungligheterna vilket Elleshar gärna påminde sig om. Elleshar vände sig om och gick därifrån, förbi denna kvinna som Aeris fått syn på. Aeris såg efter honom och sedan på kvinnan för att försöka för ögonkontakt med henne.

Emily lyckades ändå relativt snabbt finna vem det måste vara efter att han sökt ögonkontakt med henne, vilket hon var lättad över - hon visste inte hur hon skulle ha hittat rätt annars, och det hade varit bara något pinsamt om hon skulle ha råkat gå till fel person. Hon styrde stegen ditåt med en gång, bjöd in sig själv med att slå sig ner på platsen mittemot honom där hans vän tidigare suttit.
"Du måste vara Aeris", sade hon och vågade sig till och med på ett litet leende emot honom. Kanske inte ett glädjefullt leende, utan snarare bara vänligt - om hon skulle försöka hjälpa till så skulle det nog löna sig desto mer ifall hon var trevlig. Och det skadade det aldrig att vara. Hon hade fått reda på hans namn tidigare, men inte mycket mer - endast att det var en alv vid namn Aeris som hon skulle möta. Må hända att han var högt uppsatt vid hovet eller något i den stilen, hon hade faktiskt ingen aning, och hon ansåg det inte heller spela den allra minsta roll för att vara ärlig.

Aeris såg på när kvinnan satte sig ner på samma stol som Elleshar suttit på bara någon minut innan. "Hej.", sa han. "Ja, jag är Aeris. Och du är.. Emily?". Han lät lite tveksam. Han var inte säker på hennes namn, då mötet blivit bestämt genom en vän till honom. Han hade bara vetat var och när de skulle träffas. Han tittade mot henne och gissade först att hon var en människa, men det var något annat, som fick honom att tveka om det också. Varulv? Han visste att i staden bodde de flera varulvar, och fler en bit utanför. Hursom, kände Aeris inte igen henne. "Tack för att du kom.", sa han sedan och lät sådär saklig som han brukade. "Jag gissar att du har hört ryktet?". Han pausade och tillade sedan "ryktet har spridit sig snabbt". Han drog sig till minne när hans vän så oroligt uttryckt sina känslor om nyheten. Snabbt återgick han till att fokusera på Emily igen, han ville inte distraheras av onödiga tankar.

Emily nickade som för att bekräfta att han gissat rätt, om han nu gissat - utifrån hans ton skulle hon åtminstone dra slutsatsen att han inte var helt säker på sin sak. Hon lät blicken vila på honom, lägga hans utseende på minnet - de skulle kunna komma till nytta senare. Om inte annat bara för att säkert kunna känna igen honom senare ifall de skulle ses igen. Hon fick ändå säga att han verkade vettig, han gick rakt på sak vilket var något hon gillade. Att han dessutom var trevlig och såg bra ut hjälpte ju till att göra mötet trevligare förstås.
"Tack detsamma", svarade hon, var inte lika... Formell såsom han verkade men det var heller inte hur hon var uppfostrad. Hon sade vad hon tyckte och det var det. Självklart betedde hon sig inte illa eller något för den delen, men inte den allra bästa uppförandet heller kanske. Återigen nickade hon lätt.
"Jag har hört ryktet ja, men mer än så", började hon och tystnade igen, fick tänka efter vad hon egentligen skulle säga.
"Jag har inte stenkoll på vad just ryktet säger, så du får ursäkta om vissa saker kanske blir upprepningar. Först och främst verkar attacken vara redan på tisdag", förklarade hon, hon hade hört ryktet först efteråt så var lite rädd att hon skulle blanda ihop vad som kom varifrån.

"Tisdag? Är du säker?", frågade han men insåg att hon just sagt att hon inte varit säker på sin sak och han skakade på huvudet. "Ursäkta. Hela ryktet gör mig upprörd så att jag ibland inte tänker klart.", sa han och svalde. han borstade bort en ljus hårslinga som fallit i hans ansikte och såg mot henne. Först iakttog han bara henne, inte stirrade, utan granskade henne hastigt. Blicken föll på hennes ögon, och ansikte, håret som inramade det så fint. Och för en tiondels sekund trodde Aeris att han kände igen Emily, men förstod sedan att han tyckte hon såg vacker ut. Han kom ur sina tankar och spelade upp i sitt huvud vad som hade sagts inifrån rummet kungen med hans sällskap. Kungen hade irrat, låtit förvirrad, arg och bestämd. Inte i samklang med de andra. Han verkade skylla på varulvarna för något. Men Aeris visste inte riktigt vad. Så fort han hade visat sig i dörröppningen hyschade alverna i rummet åt kungen att hålla nere tonen eftersom de inte längre var ensamma.
Aeris kastade bort tanken och valde istället att fokusera på Emily. "Kungen är inte sig själv just nu.", sa han sedan och förmådde sig inte att kalla sin morbror, kungen, galen. "Han har fattat krig mot varulvarna. Det måste finnas ett sätt att stoppa honom.". Aeris tystnade en stund. "Vi har tid än. Hur beredd är varulvarna på en attack?", frågade han Emily sedan och slängde en blick i rummet ifall någon verkade lyssna på deras konversation, men han upptäckte ingen och återgick att se på henne igen. Trots att det var en värdshus, och volymen var hög, var det en blandad skara folk, vilket gjorde att en inte riktigt visste vilka som fanns runt hörnet och eventuellt hörde samtalet. Aeris kände sig iakttagen, men lät det inte överta honom. Han hade bestämt sig för att vara närvarande.