Ett nytt liv PRS Vidomina & Medi

(Vidomina)

Alexander drog en hand genom det ljusröda håret och försökte se så bra ut som möjligt. Hans blå ögon synade sig själv och han svalde nervöst. Hur skulle han säga? Vad skulle han säga? Skulle de till Jules och Caspian först? Förstrött rörde han vid märkningen på sin handled och tog ett paket som stod vid bordet och vände sig om för att gå ut. Staden de bodde i var under vatten och han tog snabba steg och knackade på hos Mary, Jules och deras dotter Elisabet eller Lisa som hon kallades.
"Lisa?" Han öppnade dörren och stack in huvudet. Det var inte bara hans födelsedag utan hennes och han rodnade kraftigt av tanken.
"Är du här?"

Elisabeth, eller Lisa, som hon kallades tog tacksamt emot ett paket som hennes pappa, Jules, räckte över till henne. Hon sträckte sig efter honom för att visa sin uppskattning genom att puss honom på hans ena kind och vände sig sedan till bordet för att ta bort papperet och visa paketet.
Mary gick fram och satte sig ner vid bordet för att se på. "Undrar om Alex är påväg..", sa hon och lät lurig. Lisa kvävde ett skratt och drog bort papperet. Ett föremål visades. Det var en pappersbit och på papperet stod det något. Lisa böjde sig närmare för att se. Det var ett slags myndighetsbevis. Ett slags frihetsbevis, eftersom hon nu kommit till den ålder att fatta fler egna beslut.
"Åh tack!". Lisa lät glad och ställde sig upp för att krama om Jules och sedan Mary.

När dörren öppnades och Alex klev in rusade Lisa åt hans håll. "Alexander!" Lisa slängde sig om honom och kramade om han. "Grattis på födelsedagen!". Sa hon och pussade hans kind samtidigt som hon klamrade sig om honom.

Han skrattade och omfamnade henne och gav henne en puss på munnen.
"Lisa du kan kyssa mig du vet." han räckte över ett stort paket och log mjukt.
"Det kanske inte är ett myndighetsbrev men det är något iallfall." Han var stadens skräddare och sydde kläder som ditt yrke. Han log. Paketet innehöll en klänning och en av Lisas gamla sjöjungfru sockor som han sytt om till en mössa. Han tog hennes hand och började gå mot köket.
"Mamma och pappa kommer snart. De hade något att göra bara." Han log.
"Hej !" Han log och drog håret ur vägen.

Lisa skrattade och lade händerna om varsin sida om hans ansikte och såg honom djupt i ögonen när han räckt över henne paketet. "Tack så mycket.". Lisa skrattade igen och tog hans hand och följde med honom till köket. Mary gick fram för att krama om Alexander. "Grattis vännen!". Hon drog honom till sig och strök honom för ryggen i en snabb rörelse och tog sedan sedan loss för att Jules skulle krama om honom.
Mary gick till köksbänken och hämtade en inslaget paket och räckte över det till Alexander.
"Här. Från hela familjen.". Lisa gnydde av extas och satte händerna mot varandra och såg på Alex. "Öppna det!". Sa hon och Jules och Mary bytte en blick och var båda roade av situationen.
Paketet innehöll en inramad bild på familjen med Alexanders och hans familj med. Tanken var att han kunde ta med sig bilden och på så sätt var familjen alltid med honom.

Under tiden öppnade Lisa sitt paket och i hennes händer visade sig ett fantastiskt tyg, som Lisa direkt förstod var Alexanders skapande. Hon drog fram klänningen och höll den ovanför golvytan för att se hur den hängde. Den var vacker. I papperet låg sockparet kvar och Lisa skrattade igen när hon insåg vad det var han hade gjort. "En mössa! Alex.. tack.". Hon sträckte sig mot Alex igen och kysste hans kind.

Han skrattade och log mot dem.
"Tack så mycket." Han tog emot det och öppnade det och log.
"Det är underbart. Tack så mycket." Han fick tårar i ögonen och kramade om dem.
"Ni är den bästa bonusfamiljen man kan tänka sig." Han kysste Lisa igen och petade på henne.
"Din tur och jag hoppas du älskar den precis lika mycket som jag gjorde när jag gjorde den." Han log och slog sig ner och tog emot kaffet.
"Så är det helt okej om vi bosätter oss på ytan?"

"Jag älskar den.". Hon tryckte klänningen och paketet nära sig och åt hans håll. Sedan hängde hon klänningen och sockarna över ryggstödet på en av stolarna vid bordet. Lisa satte sig ner bredvid Jules, mitt emot Alex. "Vi är väldigt glada över att ha dig i familjen, Alex.". Sa Jules och sträckte sig efter kaffet för att hälla det i en kopp.
Då knackade det på dörren och Caspian steg in i hallen. "Hallå!". Ropade han och lät glad på rösten. "Vi är här!". Sa Caspian och tog av sig skorna innan han gick vidare in i hallen och sedan köket. "Åh, ni har redan börjat.", skrattade han. "Grattis, Lisa.". Han log mot henne. Lisa ställde sig upp igen för att krama om Caspian som besvarade omfamningen innan hon satte sig ner igen.

"Det är en sak till i paketet." Han såg på henne och lade huvudet på sned och såg sedan på Caspian som kom in och sedan Ruby.
"Grattis älskling." Hon gav Lisa en stor kram och satte sig och såg på Mary.
Alexander såg på Lisa och tog hennes hand.
"Vill du rymma till ytan med mig?" Han såg in i hennes ögon och log ömt.
"Kanske inte det man borde säga men..." Han drog en hand genom det axellånga håret och böjde sig fram.

Lisa kramade tillbaka Ruby och sjönk ner på stolen igen. Lisa sträckte sig efter hans hand. "Rymma.. till ytan?". Hon lät förvånad först och såg sedan åt sina föråldras håll. Blicken for tillbaka på Alex. "Jag vet inte vad jag ska säga..". Hon lät överrumplad och tog sig för andan. "Jag vill jättegärna flytta ihop med dig. När flyttar vi?". Hon fnittrade och vickade huvudet lite på sned så att det blonda tjocka håret föll över bröstet. Mary log mot de och räcke över en bit kaka åt de, något som skulle föreställa tårta. "Vi hjälper er med flytten. Det är en del saker ni kommer att behöva. Och Rubys hjälp framförallt då hon är den som vet mest om att bo ovanför vattnet.".

"Kanske om en månad eller så. Inget att stressa över." Han log och såg på sin mor som skrattade.
"Jag har bott mer än mitt halva liv här så jag ska inte säga vad jag vet. Regler har ändrats och jag vet inte om de har flygande fordon än. Det kan ha blivit överrumplade av katter och dött." Hon skrattade.
"Men vi får åka upp och kolla. Rion har byggt ett liten stuga till er intill bryggan där farkosten kommer få stå. "

Lisa nickade och tog en bit av tårtan. "Det är så häftigt att du har bott på jordytan! Jag undrar om det är likt livet vi har under vattnet." Hon lät fundersamt och Jules smakade av kaffet. "Rion var väldigt på att han skulle få fixa erat hus, då han känt sig skyldig efter hur Sherman behandlat Alice. Det var trots allt vi som hade ansvaret för henne.". Jules skrattade kort åt det och tog sig själv en bit från tårtan och bytte sedan en blick med Mary.
"Och vi har redan fixat er ett jobb. Trots att ni bor på annat håll så kommer ni att jobba nära intill staden. Leverantörer för olika produkter som behövs här, men som bara finns ovan vatten.". Lisa såg oförstående ut först, men orkade inte ta diskussionen och nickade istället bara.