Medi & Jay

Vi vet vad som händer.

Medi  du får börja

Sommaren hade bara börjat och blommorna hade slagit ut. Bina flög från blomma till blomma för att göra sitt jobb. En ung kvinna gick längst en skogsstig med en flätad korg i handen och såg sig om och mumlade tyst för sig själv. När hon väl hittat vad hon skulle återvände hon till byn och gick in i sin stuga och stängde dörren om sig och drog av sig manteln med huva och blottade en röd kallufs med gröna ögon. Hon fnös till och ställde sig vid ett bord och började skära upp blommorna och började mala ner dem till ett finare pulver.

Även om dagen var rätt sen nu vid detta laget så hade den unga prinsen precis vaknat. Hans sköra kropp stel och hud fuktig av den kalla svetten som han har gett av sig under kvällen innan.
Han skulle viljat säga att han hade såvit bra, men det skulle också då vara en lögn.
En piga kom in med ett fat med mat och med en glad hälsning till kungligheten.
Daniel försökte stiga sig till en sittandes position, men varje del av hans kropp kämpade emot hans rörelser, dock till slut blev han sittandes i sin säng med mat framför sig.

Fiona satte sig på en pall och arbetade innan hennes dörr öppnades och två vakter från slottet och såg på henne. De hämtade henne när hon hade plockat ihop några saker och hon begav sig till slottet och hon bet sig i läppen.
"Vad gör jag här?" Hon såg på den ena vakten och såg upp mot det stora slottet och såg ner på sina smuttsiga fötter och sedan tog sig loss.
"Jag kan gå själv."

På insidan väntade en man i sin tidiga 30 års ålder. Käke stark och glasögon upp puttade på hans näsa. Hans ögon föll på Fiona som hade nu hämtats.
"Unge fröken Fiona, snälla kom med mig nu, " Sa mannen och började gå in genom slottet.
"Ni är en av de ända läkarna som är skulle möjligtvis kunna rädda vår unge prins." Så han då dystert, fast artigt.
Det var aldrig Geralds idé att be Fiona att komma hit släpandes, men vakterna verkade insistera.
Inom rummet stog två inga kvinnor med fina kläder, som skulle fortfarande vara bra att röra sig i.
"Var så snäll att tvätta er och byt om, sedan kommer Sofia att ta med dig till prinsens rum, " Sa han och buga smått innan han gick ut.

Daniel hade blivit klar med sin frukost och han tackade pigan som slut hällde en kopp te innan hon lämnade honom i sin säng. Den dystra andetaget av kvävande luft var en kontrast till den fina sommar dagen på utsidan där han såg sin bror och deras yngsta syster leka tillsammans.
Men innan fler tänkar spred sig inom honom så började han hosta. Det sved i lungorna och bena i hans kropp knaka av rörelsen som hostan tvingade honom att utföra.

Hon hade väskan med sig och hon såg sig om medan de gick. Hon hade ingen aning om vad hon gjorde här. Bara att hon behövde göra ett besök hos prinsen och behövde ha sina saker med sig.
"Jag förstår fortfarande inte varför ni inte har en egen läkare." Hon såg på honom och lade huvudet på sned och höjde på ögonbrynet. Hon hade sagt fel ord. Fiona var en häxa.
Hon såg kvinnorna och satte ner väskan innan hon klädde av sig och lät sig tvättas av och hon fick en hel klänning och par lätta skor innan hon gick efter pigan Sofia.

"Våra andra läkare hade för de mesta delen blivit avskedade av kungen genom att de inte kunde bota unge Daniel, så de hoppades på att hitta fler läkare och ni var närmast, " Förklara Sofia innan hon knackade försiktigt på prinsens dörr. Hon förklara vem som var här och ett hest "kom in" Kunde höras från andra sidan dörren.

Sofia öppnade och neg smått åt prinsen och intrudiserar Fiona till den sjuka prinsen.

Även om Daniel var för tillfället svag så välkomnade han Fiona med ett leende och nickade åt Sofia.
"Det är mycket trevligt att få träffa er, " Sa Daniel då och kollade åter igen på Fiona.
Hans bleka hud fick ljuset från fönstret att dansa om honom, han såg nästan ut som en ängel medans hans mjuka hår vilade vid hans axlar.

Hon nickade och såg sig om på de stora tavlorna, vackra gobelängerna och annat som prydde korridoren innan de kom in i Daniels rum. Försiktigt satte hon ner väskan som var mr som en kappsäck och tog sidorna av klänningen och drog ut den och neg djupt.
"Min prins." Hon tog tag i kappsäcken och slog sig ner på en stol och log mjukt.
"Jag ska behöva börja fråga dig om du vad du är för sjuk. Sen vad har du för symtom och vad jag menar är har du kräkningar, kallsvettas du, feber kanske eller ser suddigt?" Hon rabblade upp så fort att hon stoppade sig själv och rodnade så hon såg ner.
"Ehm eller blöder du från mun, näsa, öron, ögon eller." Hon svalde.
"Eller från er undre del." Hon såg över axel ifall Sofia var kvar.

Daniel postade ut och log med bästa av sin förmåga mot Fiona.
"Mina leder känns som frustna i vintern, jag svättas även om jag inte känner mig för varm." Började han nämna alla symptom han hade fått hitintills.
"Jag hostar som om jag sätt vid röken flera timmar om dagen," Avslutade han med.
Hans blick bort vänd mot fönstret och ögonen stängda. Man kunde klart se hur hans hud var blekare än det skulle, med mörka cirklar under ögonen från många sömn lösa nätter.

"Kan du vända ditt ansikte mot mig är ni snäll?" Hon såg på honom och lade en hand på sin väska och rynkade ögonen.
"Nattsömnen är dålig antar jag?" Försiktigt öppnade hon kappsäcken och tog upp en bok och svalde hårt. Att en kvinna kunde läs och skriva var riktigt ovanligt.
"Säg inget till någon att jag kan läsa från böcker är ni snäll." Hon slog upp en sida och såg upp och studerade honom.
"Så hur länge har det här varit?" Hon lade huvudet på sned så hennes röda hår ramade in det bleka ansikte.
"Som din läkare måste jag veta."