PRS Lupple och Emma07

Here it is Lupple! Ska fylla på min mall mer sen haha xD


Namn: Zacharias (Zach)
Ålder: 23
Bakgrund/personlighet: Zach växte upp i en familj som närmast kan kallas slapp, barnen har i princip alltid fått göra som dem vill utan att föräldrarna brytt sig så mycket. Själva har dem jobbat en hel del då dem alltid haft rätt dåligt med pengar, för pappans del oftast inte särskilt ärliga jobb. Också Zachs äldre bror kom ganska snabbt snabbt in på samma väg och hamnade allt mer i trubbel. Själv å andra sidan försöker han leva mer ordentligt, och håller på att skaffa sig en ordentlig utbildning. Man kan dock ana bakgrunden han har, han kan nästan vara på gränsen till fräck ibland, ganska framåt och rättfram och den typen som pratar och hörs lite.

Azum

Namn: Benjamin
Ålder: 23
Utseende: (Se bild ) :

https://www.google.com/search?q=cute+boy+tumblr&rlz=1C1CHBF_svSE816SE816&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwiJpMmutZHkAhVlwqYKHTPPA5AQ_AUIESgB&biw=1280&bih=578#imgrc=BfTDvDngjHJy2M:

Hoppas bilden kommer med

Är till sist klar med min mall Har du lust att börja eller ska jag? Det kanske är nån slags kickoff-fest för att utbildningen ska sätta igång typ?

Nice
Om du vill kan du börja, mig spelar det ingen roll ^^ Låter bra med en sån där fest!

Jag måste äta strax lol, så du får gärna börja xD

Benjamin stod i lägenheten och tittade sig noggrant i spegeln. Hans liv var äntligen hans.
Han hade kommit in på utbildningen som han velat och han bodde nu ganska långt ifrån sin familj.
Även om det fortfarande fanns veckomiddagar som han absolut inte fick missa så levde han sitt liv.
Eller i alla fall var i startskottet på sitt nya liv.

Han hade bytt kläder flera gånger men tillslut valt det första han satt på sig. Ett par chinos och en skjorta. Håret låg rätt och han redo att bege sig till introduktionsfesten.
Benjamin kollade adressen ännu en gång innan han gick ut från sin lägenhet och började gå. Den låg förvånansvärt nära honom. Han hade bestämt sig att komma lite senare än när den hade startat främst för att inte vara först och han hoppades på att kunna smita in obemärkt och väl utanför verkade det vara mycket folk så han klev in och såg sig omkring på sina blivande kurskamrater innan han satte sig på en plats som ingen annan hade tagit ännu. Den var lite i bakgrunden precis vad han gillade.
Han tog försiktigt upp alkoholen han hade i väskan och stirrade på den ett tag innan han valde att öppna en öl och packa ned resten.
Att blanda någon drink eller så kändes inte säkert. Den skulle garanterat inte smaka bra.

För att vara ärlig så trodde Zacharias aldrig riktigt att han faktiskt skulle komma in på skolan. Hans tidigare studier hade inte gått vidare bra, mest för att han då inte varit särskilt engagerad i det och det hänt så pass mycket på hemmaplan. Sen hade han väl då varit mer intresserad av kompisar och allt annat omkring än själva skolan. Men han hade varit fast besluten på att komma in på den här utbildningen, och dels tagit igen ett par kursen och läst in till högskoleprovet. Och det hade uppenbarligen fungerat iallafall, för in på utbildningen hade han kommit. Han såg fram emot det, och skulle försöka att sköta sig bättre under den här skolgången än tidigare. Men sen hade han också tidigare bott hemma, och nu hade han flyttat en bit därifrån. Väl framme på festen klev han in, han var ganska social utav sig så hittade rätt snabbt några att gå fram och prata med samtidigt som han också nästan med en gång dragit fram sin dricka. Lagen och sådant, som han numera skulle plugga, hade han bara erfarenheter av tack vare sin familjs brottsligheter, men att festa var däremot något han hade desto mer egen erfarenhet utav. Ganska snart började han dock leta efter nåt ställe att åtminstone sätta sig ner, hittade en plats bredvid en kille som verkade vara i ungefär samma ålder som sig själv och gick ditåt.
"Tjena. Kan jag sitta här?", frågade han.

Benjamin hade suttit tyst, studerat alla omkring sig och smuttat på ölen samtidigt som hans familjs röster trängde in i hans huvud.
Festa på en skola? Det är inte vad skolan är till för. Man är där för och lära sig. Det finns inget annat alternativ, var bäst eller sluta helt enkelt. Var bra i deras mening och du skulle bli belönad.
Det han gjorde nu skulle inte direkt ge honom några belöningar och han försökte intensivt tränga bort alla dessa negativa ord. Alla förmaningar och regler, ikväll skulle han inte tänka på sådant. Ikväll skulle hans nya liv börja och ändå satt han själv. Han ville nästan skratta åt sin egen feghet. Det var väl antagligen bara och gå fram och säga hej till någon men hans ben vägrade röra sig. Det var som om något höll fast dem.

När han väl var redo att gå hem igen så var det som gud hade hört hans böner och skickat dit någon att prata med honom. Han lyfte blicken och studerade mannen framför sig.
"Hej." Fick han fram med ett svagt leende och nickade.
"Självfallet, det är ledigt." Sa han och drack en större klunk av ölen. Men det var vidrigt, fruktansvärt men han skulle dricka. Han skulle ha roligt och träffa nya vänner- det var hans uppdrag.

Zacharias såg på killen framför sig, kunde inte erinra sig att han sett honom någon gång förut. Kanske var han lika ny här som Zach. Själv hade han bara varit på skolan en gång tidigare, vilket varit under gårdagen då dem visats runt lite och fått lite information om den utbildning dem precis var påväg att sätta igång med. Något som Zach definitivt såg fram emot, att äntligen få gjort något ordentligt så att säga. Fått göra något på riktigt, kanske i framtiden kunna göra skillnad. Förut fick han erkänna att han egentligen inte gjort särskilt mycket vettigt - skolan hade han tidigare inte tagit på särskilt stort allvar, och egentligen inte tagit mycket på allvar. Men så fungerade det också hos honom, han var uppvuxen på det viset. Väldigt fritt. Det var fritt fram att ägna sig eller göra vad man ville egentligen, och hans familj kunde han inte direkt påstå var goda förebilder. Eller jo, mamman var väl den vettigaste av dem. Men både brodern och pappan hade bakgrund med bland annat stölder. Kanske att han nu äntligen kunde reda ut saker och ting, få något vettigt gjort. Skaffa sig ett eget liv. Visserligen hade föräldrarna inte varit särskilt förtjusta i att han skulle utbilda sig till advokat av allt, men ändå mest ryckt på axlarna och sagt något i stil med att det kunde ha varit värre. Men det var inget han behövde tänka på här och nu, nu skulle han försöka att bara ha roligt för en kväll. Trots allt såg framtiden ljus ut.
"Tack", sade han, avfyrade ett leende emot killen och slog sig ner. Han lutade sig lite bak på soffan och granskade återigen killen.
"Du är också ny eller?", frågade han nyfiket.

Benjamin nickade sakta över hans fråga.
"Ja jag ska läsa till advokat. Första dagen är på måndag. " Log han och släppte taget om ölburken och skrattade lågt.
Misstänkte att de flesta här skulle läsa till det. Det var ju deras klass som hade kick-off festen. Troligtvis hade alla andra klasser eller program liknade fester så att man kunde lära känna sina klasskamrater innan terminen. Han tittade bort och samlade sig lite innan han tittade upp igen.
"Så ser du fram emot att börja?" Sa han nyfiket och log mot honom.
"Mitt namn är Benjamin, vad heter du?" Frågade han nyfiket och iakttog honom.

Medan Benjamin inväntade svar från mannen som valt att sätta sig vid honom så studerade han omgivningen. Försökte läsa av varje person i rummet för att fastställa ifall han trodde att de kanske skulle komma överens. Han visste att han inte kunde veta en sån sak genom att bara iakttog människor men han hade inte riktigt nått annat val. Han var inte modig om man jämförde med många andra han hade aldrig varit bra på att skaffa vänner.
Vilket delvis också berodde på hans familj, hade han tagit med en vän hem för att möta familjen hade de rent ut sagt skrämt bort personen ifall de inte ansåg att det var en bra vän för deras son. Att personen hade haft dåligt inflytande, han vände blicken mot killen vid samma bord och studerade honom. Skulle hans familj anse att denna personen var dåligt inflytande? Tanken roade honom, för om de skulle tycka det skulle de faktiskt inte kunna göra något åt det och det var fantastiskt.