Digerdöd & Magi

Roll mellan LadyGhoost & Vildvittra

Namn: Sol Ingridsdotter
Ålder: 20 år
Kön: Kvinna
Utseende:

Bakgrund: Sol föddes av den ogifta pigan Ingrid, troligen är fadern adelsmannen där Ingrid tjänade, eller bara en av drängarna.
Modern fick inte jobba kvar längre när det upptäcktes att hon var gravid och ogift. Så hon flydde långt in i skogen och byggde ett hus åt sig med hjälp av magi.
När Sol födds upptäckte byborna som att Ingrid och hon bodde i skogen och Ingrid var läkekunnig.
Det hela löpte på gott för dem, de hjälpte byborna och fick mat m.m. i utbyte samtidigt som hon utbildade sin dotter.
Men tiderna förändrades, ingen kom och besökte dem mer och en dag kom de för att bränna häxans hus.
De fångade in Ingrid som var gammal, men Sol lyckades fly. Den tioåriga flickan flydde allt vad hon kände, för att rädda sig medan hon såg sin moders bål brinna.
Övrigt: Har sökt diverse jobb i staden, tjänarinna, jobbat på pub m.m.
Har nu levt på gatan och gått längst vägarna sedan pesten börjat sprida sig. Är gravid efter att blivit överfallen av ett par kringstrykande män. Ingen av dem kom dock undan med livet i behåll.

En sånn fin titel! Like always our titles are making me smile.

Namn: Pitch Black
Ålder: 35
Kön: man
Utseende:
Backgrund: När Pitch var liten så var allt han ville att hjälpa människor, och att ha vänner. Men då han inte kunde tala om att han var magiker så kunde han inte förklara varför han var så konstig, och folk undvek honom. Då försökte han hjälpa människor ifrån skuggorna, men det slutade med att andra tog åt sig äran eller hatade honom. Så tillslut bestämde han sig för att ifall människorna inte kunde uppskatta honom skulle de frukta honom.
Magi: Pitch kan använda sig av "mörker sand", för att ge människor mardrömmar. Han använder sina krafter för att skrämma människor.
Övrigt: Hans sand kan ta olika former och han bär alltid svart. Han är väldigt observant och vet om det mesta som händer. Han undviker oftast andra magiker då de antingen ogillar honom för vad han gör, eller så finner han dem ointressanta.

Sol hade gått på vägarna läge nu och det blev allt jobbigare ju större hon blev. Hon var trött och uppgiven, hon hade gjort allt för att bli av med ungen. Allt som brukade fungera för ofödda foster, men denna unge kramlade sig fast vid livet. Hon visste helt ärligt inte vad hon skulle ta sig till. Hon var ensam och hade inte tak över huvudet, dessutom dog folk som flugor om henne, men inte den ungen.
Det var en solig sensommar dag och bären hade börjat komma i skogarna, vilket gjorde vägen lättare. Nu letade hon efter någon övergiven stuga där hon kunde föda och sen fick hon se, kanske det var enklast att dränka ungen.
Slutligen kunde hon se hur det glesnade där borta. Vägen gick ut till en stor upptrampad grusplan, med stugor liggandes vid varandra. Hon drog efter andan för intill vägen låg ett ruttnande lik av en man, troligen död i pesten. Hela byn var som en spökstad, här hade pesten gått fram ordentligt, kanske någon hade kunnat flytt.
Men här kanske hon kunde slå sig ner? Det här var så avskilt det kunde bli.

Pitch hade för länge sedan gått vilse, om det nu var en möjlighet om man vandrade utan mål. Så den korrekta termen kanske var att han inte längre visste vart han var på väg. De flesta städer var inte mer än spökstäder nu, bortsätt ifrån några av de större staderna då dessa hade fler människor. Han hade besökt dem, vandrat mellan dem och satt skräck i folk, samtidigt som pesten strök fram och dödade människor. Höra deras skrik av fasa fick honom alltid att le, men han kunde inte stanna någon stans för alltid, det var för farligt. Trotts att ingen visste hur han såg ut, eller vem han egentligen var så började folk alltid fatta misstankar runt honom.

Han var förvisso propert klädd, och kunde smälta in vart han än befann sig, men efter ett tag började människor se konstigt på honom. Han hade med åren börjat tro att det var hans aura som var orsaken till det, då den inte var något han kunde påverka. Inte för att Pitch klagade, att vara runt någon en längre tid gjorde honom uttråkad, då få människor var intressanta, eller magiker för den delen. Han hade mött två magiker för några dagar sedan, och efter att ha slängt en blick på dem förstod han att det var Yen och Triss, ett udda par och två unga kvinnor som han visste skulle driva honom till vansinne, utan att ha träffat dem. Kvinnorna hade fått syn på honom och han hade kunnat se nyfikenheten speglas i deras ögon, tills han gav dem en kall blick, en blick som fick dem förstå vem han var. Genast blev deras ord förolämpningar och han suckade, levande varelser var inget annat än ointressanta.

Han hade, för deras ord gett dem mardrömmar den natten innan han fortsatte sin vandring, nu gåendes bland skuggorna emot ett okänt mål.

Sol gick genom spökstaden, här kunde hon mer eller mindre välja och vraka bland alla gårdar. Hon såg stora åkrar längre bort som ännu inte var skördade. På gatorna sprang höns omkring och hon kände närvaron av andra djur med.
Slutligen stannade hon framför en lagom stor bondgård som föll henne i smaken och hon gick in. Det hela verkade övergivet, som om människorna här begav sig av i all hast. Hon kände inte doften av död här inne även om det skulle behövas en rejäl städning för att göra det beboligt.
Sol sätter ner sin packning på en stol och sträcker på ryggen efter tyngden. Till att börja med tände hon en brasa och slängde på örter för att bli av med eventuella spår av pest. Hon lämnade dörren öppen för att släppa in frisk luft och gick sedan ut på gårdsplanen.
Det skulle nog bli bra här, hon skulle locka till sig djuren så hon skulle kunna få mjölk och ägg och katter till att bli av med råttorna med.
Men först av allt skulle hon dricka vatten, hon gick fram till brunnen och hinkade upp gott kallt vatten innan arbetet började. Hon skulle ta i ordentligt, hårt arbete kunde få en att förlora barnet.
Hon sluter ögonen och känner närvaron av de djur som var utspridda och nästan blivit vilda då de blivit lämnade.
"Kom, kom." manar hon och snart hör hon ljudet av hovar och kacklande. Hon städar undan i hönshuset för att släppa in hönsen och börjar sedan göra ordning i stallet för att hästen och kon skulle trivas. Men arbetet är tungt och hon blir trött snabbt och ryggen värker. Men hon skulle göra ordning för dem och sedan i stugan, hon skulle överleva tills hon blev av med barnet och kanske stanna över vintern med.

Pitch nådde snart en ny stad, så mycket kunde han säga. Men var staden var placerad visste han inte. Och området runt honom såg lika dant ut som de gjort de senaste dagarna. Det var klart att han var närmare söder än norr, men det var allt han kunde konstatera. Inte för att de spelade någon roll, allt var det samma för honom. Det fanns förvisso några städer han föredrog att besöka och han återvände alltid dit, men han var noga med att inte vara där för ofta, eller regelbundet, särskilt då dessa städer hade mer av kyrkansmän än många andra.

Dock verkade inte den här staden lida av det problemet, förvisso insåg han snabbt att den här staden var öde. Att döma av liken på gatorna, som spred en obehaglig men vid det här laget van stank så hade pesten varit här. Flugorna surrade runt kadaverna, några hundar och andra djur hade hjälpt sig själva till köttet. Han dömde dem inte, man gjorde vad man behövde för att överleva, och med deras husbonde död, kunde de lika väl äta honom istället för att svälta. Pitch tog på sig sin mask, förvisso behövde han inte oroa sig för pesten, för även om läkekonst inte var hans esse, så kunde hans magi bota och skydda honom emot pesten, dock skulle det se misstänksamt ut ifall han vandrade runt bekymmerslöst ifall det fanns en levande själ i staden.

Även om staden inte var den största, var den stor nog för att ta ett tag att genomsöka. Pitch hade dragit runt planlöst, sökt igenom de hus han fann av intresse, tagit vad han ville och än så länge hade han inte funnit någon. De djur som fanns där undvek honom, vilket han var van vid. Djur var mer lättskrämda än människor, och bara hans närvaro fick de flesta att springa iväg. När han hade varit ung hade det gjort honom sorgsen, nu var han van.

Pitch befann sig snart på huvudgatan igen och såg nu rök komma ifrån ett av husen, hm så någon bodde här iallafall. Varför någon valt att stanna visste han inte, men det gjorde honom nyfiken. Dock visste han inte om det var värt att undersöka, seendes att han inte visste om det ens skulle ge honom något. Det var en person han kunde skrämma, men utöver det inte mycket annat. Men han var uttråkad så han bestämde sig att röra sig emot huset, dock varsamt då han inte visste vem som befann sig där, det kunde vara en fälla, gillrad av kyrkansmän trotts allt.

Så snart hon hade gjort rent åt djuren och gett dem mat och vatten drog hon upp vatten ur brunnen för att värma så hon kunde skrubba golv, väggar och tak. Den mjölk hon hade fått av kon gav hon till de tre katter som kommit till henne.
Hon flåsade tungt då hon bar vattnet till huset, ryggen värkte något otroligt och svettpärlor började tränga fram på pannan. Hon skulle koka något febernedsättande till sig själv.
Men hon ville ha stugan fri från smuts, råttor och löss helst innan kvällen. Imorgon kunde hon se sig runt i de andra husen.
Hon hällde vatten i en av de stora grytorna och det var då hon fick förnimmelsen att hon inte var ensam mer. Vem det var visste hon inte, men det var inget djur.
Hon började med soppan och gjorde lite mer så det skulle räcka till den ensamma vandraren. Förhoppningsvis skulle det inte vara någon som ville bränna henne på bål, men människan var ensam och hon kunde lätt avsluta dennes liv om det var så.
"Bara att kliva in, jag har soppa på elden." ropar hon då hon kände närvaron någonstans vid dörröppningen utan att vända sig om.

När han kom närmare kunde han endast urskilja en mänsklig närvaro, och uppenbarligen var det någon med magiska krafter. Pitch suckade nästan, ifall det var en vanlig människa kanske han kunde ha... hm han visste inte riktigt vad, men magiker avskydde honom nästan alltid och att komma nära dem var meningslöst. Han hade inget intresse av en utskällning och bli förolämpad. Inte för att något av det bekom honom, mer än att han blev uttråkad. Åtminstone var det inte en kyrkansman som ville döda honom på bål.

Det var förvisso sällan någon försökte, möjligen för att han var för propert klädd och att han vandrade vidare innan de fann honom. Han var också man, något som hjälpte honom då de flesta trodde att magiker endast kunde vara kvinnor, och han var inte inom läkekonsten. Allt detta var till hans fördel, men han var fortfarande försiktig.

Pitch steg dock närmare och så fort han gjorde det kunde han höra hur oroliga djuren blev. De hade inte panik, men deras rädsla var tillräcklig för att deras oro skulle höras. Pitch gick bara förbi dem, han kunde inte göra så mycket åt dem ändå.

När han kom närmare så hörde han en kvinna tilltala honom, och hennes ord fick honom att le. Det fanns bara en person som skulle yttra dessa ord i hans närhet, någon han inte sett på många år. De vandrade olika vägar, han hörde rykten om henne ibland, men inte mer än så. Men de få gånger de sågs erbjöd hon honom alltid mat. Förvisso kunde han försörja sig själv, men han uppskattade hennes sällskap, då hon faktiskt var intressant.
"Hello Sol" sa han när han steg in i huset med ett litet leende på läpparna, något som inte hände ofta.

Sol vände sig om och log.
"Nej men god dag Pitch, jag förväntade mig inte dig här." log hon vid den välbekanta rösten.
"Jag har inte fått ordning här ännu, kom för några timmar sedan. Men sätt dig ner vid bordet, så ska du snart få mat." sa hon medans hon rotade i skåpen och hittade faktiskt porslinstallrikar, de verkade varit ganska rika här. Hon dukade fram åt dem och hon gick till matförrådet som var ganska välfyllt. Hon hade redan hittat grönsaker och torkat kött hon lagt i grytan.
Sol rörde sig klumpigt och hon var feberblek i ansiktet. Men det var inget som hindrade henne, hon skulle vara på fötter och få död på ungen inom henne.
Till sin glädje hittade hon en flaska med sprit och ställde fram på bordet med glas och även en kanna med vatten.
"Så vad för dig hit?" frågar hon och häller upp soppa till dem innan hon sätter sig ner och häller upp ett varsitt glas med sprit och drack.
Det var länge sedan de stött på varandra, men hon gillade hans sällskap vilket alla inte verkade göra. Han var en av dem hon trives med, han skröt inte om sina förmågor som många andra brukade göra och inte heller avskydde han henne som människor tillslut gjorde.

Pitch log emot den yngre kvinnan.
"Jag förväntade mig inte att möta dig här heller" svarade han, vilket var sant. Förvisso förväntade han sig aldrig att möta folk, men Sol var en av dem han förväntade sig minst. Pitch klev längre in i huset och höjde ett ögonbryn när han fick syn på Sol ordentligt. Han var förvånad över vad han såg, då han aldrig fått intrycket av att Sol ville ha ett barn. Förvisso var barn inget de hade diskuterat och de sågs inte ofta så det var möjligt att han hade missbedömt det hela. Pitch satte sig ner,undrandes över varför hon önskade få ordning på stället? Hon hade vandrat runt precis som honom, men kanske berodde det på hennes tillstånd, vilket var en logisk anledning.

"Jag skulle säga att det här huset ser bättre ut än många andra i staden" svarade han enkelt. Men om hon försökt få ordning på det var det inget konstigt, seendes att de andra husen var övergivna, och börjat samla damm. Pitch granskade den havande kvinnan när hon vandrade omkring men han sa inget, då han inte fann något intresse i det. Hon var gammal nog att fatta sina egna beslut och han var inte någon som la sig i vad andra gjorde, åtminstone så länge det inte rörde honom.

Pitch såg på soppan som hon placerade framför honom, inget särskilt men doften var ljuvlig och han var hungrig och långt ifrån kräsen. Han såg också på glaset med sprit som hon gav honom och han drack ifrån det, samtidigt som han placerade lite bröd som han hade med sig, på bordet.
"Inget särskilt. Det var långt ifrån planerat att hamna här, utan det endast blev så. Jag har vandrat runt några dagar som vanligt, och fann tillslut den här staden och dig" sa han och tog en sked av soppan och gave henne ett tacksamt leende. "Vad för dig hit?"