True love PRS Emma07 & wolfy

Här är tråden Emma07


Namn: Adriana Hayes
Ålder: 18
Övrigt: Född och uppväxt i New York. I allas ögon den perfekta tjejen som har allt: går i en dyr privatskola, toppbetyg, kapten för cheerleading-laget, framgångsrik dressyrryttare, får allt hon pekar på och är dessutom vacker. Hennes liv är dock mycket mer komplicerat än så.
Hennes far är businessmannen Richard Hayes, en multimiljardär som äger flera stora och framgångsrika företag. Hennes mor är Valentina Rivera, en portugisisk modedesigner med ett eget klädföretag.

Fast utan tatueringar på händerna Han har nån tatuering på ryggen/bröstet och armarna men inte kommit på vad än haha

Namn: Lorenzo
Ålder: 19
Bakgrund: Lorenzo växte upp i Spanien med sin familj, som är bland de fattigare där. Han kom till USA när han blev äldre främst för att jobba och försöka få in pengar till familjen, och det var egentligen tack vare några vänner som han hamnade just där. Han blev allt mer desperat då mamman fick en typ av cancer, och de har alldeles för lite pengar för att kunna betala läkarvården som behövs. Att han blev allt mer desperat gjorde att han snabbt hamnade i dåligt sällskap, och ganska snart indragen i gängvärlden. Egentligen gillar han inte alls att vara indragen i olagliga saker, men han gör allt han kan för att kunna rädda familjen och särskilt mamman. Ändå är det något han skäms lite för – först och främst ser en del ner på honom bara för att han är utländsk och inte pratar perfekt engelska, men mest över att komma ifrån en familj som knappt ens klarar av att betala för sig själva, och oron för mamman gör också att han inte är som mest pratglad kring det.

Vill du börja?

"Försök se lite gladare ut, det här är trots allt en fest och inte en begravning," viskade Valentina på portugisiska åt sin dotter innan hon leendes vände sig mot någon bekant för att småprata med henne. Adriana himlade med ögonen och såg sig om. Det här var en välgörenhetsgala. Olika föremål såldes och summan skulle doneras till ett nytt sjukhus, som hennes pappa givetvis ägde en del av för att han var rik. Hennes familj var enbart med bara för att det skulle ge dem publicitet och folk skulle tycka att det var fint att de donerade pengar till ett bra mål.
Adriana sträckte ut handen då en servitör gick förbi, plockade åt sig ett glas med vin. Det skulle hon behöva om hon skulle överleva den här kvällen. Välgörenhetsgalan var öppen för alla men först och främst var det bara rika människor som befann sig här. Och rika människor var ju bland de mest ytliga personerna som fanns. De flesta brydde sig enbart om sitt egna skinn, och var väldigt egenkära. De klarade sig ur alla knipor, dels för att de var rika och dels för att de tack vare det hade kontakter.

Lorenzo hade tagit sig in på festen tack vare en vän, mest hade han väl tyckt att han skulle hitta sig nån brud där det var så gott som bara rika folk. Och Lorenzo kunde inte direkt protestera mot det, ärligt talat så hade det varit väldigt bra. Dock kände han sig långt ifrån hemma i sånt här sällskap, han var uppvuxen med långt ifrån såhär mycket pengar och ärligt talat hade han inte nån bra koll på hur han skulle bete sig i såna här sammanhang. Bara kläderna, han verkade inte vara lika uppklädd som alla andra där. Men men, han var här och då var det lika bra att ta tillfället i akt. Han hade snart fått syn på en faktiskt rätt söt tjej, styrde stegen dit och log emot henne.
"Hej. Lorenzo", presenterade han sig, han bröt lätt då han pratade - trots att han varit här kring ett år nu så hade han ändå inte fått till det där med uttalet riktigt ordentligt.

Då en kille kom fram till henne studerade hon honom med huvudet på sned. Vad var det här för en filur? Hon hade inte sett honom på någon liknande tillställning förut, och på klädseln att döma så var det här inte hans vanliga umgängeskrets. Men vem var hon att döma? Hans accent skvallrade att engelska inte var hans starkaste språk, men den hade en viss charm i sig.
"Adriana," svarade hon och smuttade av sitt vin. Han hade inte lyckats väcka hennes intresse än, och hon var osäker på om hon skulle stanna kvar för att byta några ord till med honom eller lämna festen. Alltid kunde hon ju skylla på huvudvärk eller något.

Lorenzo log vänligt emot henne, antog utefter klädsel och ens att hon var där att hon var ibland de rikare samhällsskiktet. Men sen hade ju han inte särskilt bra pejl på sådant, han var rätt långt ifrån den delen av samhället i vanliga fall. Enda anledningen till att han var här var egentligen att en vän haft en biljett dit som han inte skulle använda, och då kunde Lorenzo lika gärna gå dit. Även om han nu ångrade att han inte tagit reda på mer innan så han kunnat klä sig mer som de andra.
"Fin namn", sade han, granskade henne och lade huvudet lite på sned.
"Och tjej. Jag har inte sett dig förut, bor du här?", frågade han, irriterade sig ännu en gång över det engelska språket. Han var inte överdrivet förtjust i det, det var enligt honom ett långsamt språk till skillnad ifrån spanskan och han hade svårt att uttala orden riktigt ordentligt. Det var väl mest för att det var annorlunda ifrån spanskan, och han hade bara bott här i runt ett år.

Adriana låtsades inte om hans komplimang, orden gick in genom ena örat och ut genom det andra. Det var inte ovanligt att folk prisade hennes utseende, vilket enligt henne var tråkigt för det fanns så mycket mer utav henne än det ytliga. Ingen var dock intresserad att ta reda på mer.
"Ja," svarade hon bara och lät blicken vandra runt, lät den fastna vid scenen och vakterna som stod där. Snart skulle auktionen sätta igång. Det var frågan om stora pengar och värdefulla föremål.
"Vad gör du här?" frågade hon Lorenzo och studerade honom med måttligt intresserad blick. Frågan var varken uttryckt eller menad på ett förolämpande vis, hon var bara nyfiken.

Lorenzo ryckte lätt på axlarna, visste väl knappt ens själv vad han egentligen gjorde här. För att vara ärlig tyckte han inte att hon var särskilt pratsam och inte heller överdrivet trevlig, och han övervägde att avsluta samtalet för att gå därifrån istället. Men hon pratade ju åtminstone med honom - med tanke på hur fint folk som var här och hans klädsel var det inte säkert att han ens skulle hitta nån annan som ville prata med honom, och han ville då inte gå hela kvällen utan att ha nån att prata med. Så han fick väl vara kvar här iallafall.
"En vän hade en biljett han inte skulle använda", sade han uppriktigt, själv skulle han ju aldrig ha kommit över en sån biljett till ett sånt här evenemang. Han hade väl knappt ens sett så mycket pengar på ett och samma ställe förut.
"Själv då?", frågade han.

"Tillhör du societeten så är det nästan din plikt att synas och höras överallt." Adriana motstod lusten att himla med ögonen, drog lite på mungiporna och klappade i händerna då hennes pappa gick upp på scenen för att öppna auktionen med ett tal.
"Det är min pappa. Han är en av organisatörerna, både för galan och för auktionen. Kanske du hört talas om honom? Richard Hayes." Hon sökte sedan med blicken efter sin mamma, lokaliserade snart den mörkhåriga kvinnan längre bort i rummet där hon stod och pratade med en annan kvinna. Valentina mötte hennes blick och log lite innan hon återgick till att småprata med sin väninna.

"Jag har väl inte överdriven med erfarenhet kring de områden", svarade han, övervägde ännu en gång att försöka hitta någon annan att prata med. Men sen verkade det ändå som om hon faktiskt började prata mer, så då fick det vara värt att stanna iallafall. Han såg mot scenen och lyssnade på hennes ord, då tillhörde hon sannerligen societeten. Richard Hayes hade ju till och med han hört om, och då hade han rätt dålig koll på amerikaner. Han nickade lite.
"Jodå, jag har allt hört om han", sade han, då var det verkligen inte särskilt konstigt att hon var här. Efter vad han hade hört var han ju en av de rikaste häromkring.
"Så du är ett rikemansbarn. Vad finns det annars för roligt att få reda på om dig?", frågade han nyfiket.