Grekernas gudomligheter PRS wolfy och Emma07

Here it is wolfy Min mall kommer så snart jag kan fixa den.. Fixat inlägget i den andra tråden med nu

Namn: Aveline
Övrigt: Jorden, naturen och årstiderna är hennes element. Som man kan tänka sig om denna gudinna, älskar hon allt som har med naturen att göra. En rätt så harmonisk person, men definitivt ingen att leka med heller.


Tillägger nog snart mer info

Namn: Jeremiah
Om: Jeremiah är havet och vattnets gud, och även till viss del de mer vattenlevande djuren. Och liksom havet kan han vara lite ombytlig och med en rätt stor dos humör, han kan ändra snabbt ifrån att vara glad och trevlig till rentav förbannad. Men han är inte för det långsint, utan rätt snabb med att förlåta också. I övrigt en omtänksam person som ofta är på gott humör.

Vill du börja?

"Aveline, alltid härligt att se dig!" Zeus sträckte sig efter hennes hand för att kyssa hennes handrygg, log stort mot henne.
"Vi kan smita iväg från festen tillsammans, hitta på något trevligt," tillade han sedan och blinkade menande med ögat vilket fick jordens gudinna att kväva en suck.
"Vad skulle Hera säga om det?" Utan att vänta på svar lossade hon hans grepp om henne innan hon gick vidare. Det här var inte första gången Zeus försökte locka henne till sig, och det skulle inte bli den sista heller. Vilket var tråkigt för hon tyckte att budskapet om att hon var ointresserad borde ha gått fram redan. Hon nickade som hälsning mot några andra som var på plats, sträckte sig efter en klase vindruvor från bordet som hon tuggade på.

Jeremiah var en av de sista på plats, hade aldrig varit särskilt bra på det där med tider. Något som ofta varit ett irritationsmoment mellan han och hans bror, men inte Jeremiah emot. De två hade väl aldrig varit de bästa av vänner utan hade haft en hel del duster genom åren, och han hade definitivt ingenting emot att retas lite med sin bror. Men nu var han åtminstone där, hälsade på några av de där och även på brodern. Han hade märkt broderns blickar emot Aveline, inget ovanligt direkt, men han kunde inte låta bli att vara lite road över hur hon verkade så uppenbart ointresserad. Vilket nog var väldigt nyttigt för Zeus, att lära sig att han inte kunde få allt han ville. Jeremiah tyckte då det, även om brodern knappast skulle hålla med själv. Han bestämde sig för att gå fram och prata, om inte annat skulle det antagligen reta gallfeber på Zeus.
"Hej. Jag ser att du lyckades komma undan Zeus denna gången också", sade han.

Aveline vände sig långsamt om då någon tilltalade henne. Hon lät blicken vandra över Jeremiah innan hon bestämde sig för att bjuda honom på ett litet, men rart leende. Bröderna var verkligen olika varandra - på många sätt. Jeremiah var helt klart den trevligare. Åtminstone av det lilla Aveline sett i och med att hon inte riktigt spenderade mycket tid med dem. Eller någon av gudarna och gudinnorna, för den delen.
"Din bror är milt sagt... envis. Ger inte upp i första taget," instämde hon och tuggade i sig ännu en vindruva. Med tanke på att de var så gott som odödliga, och det faktum att Zeus hade ett starkt intresse för henne, så skulle det dröja en lång tid innan han gav upp hoppet. Frågan var bara hur länge Aveline skulle stå ut med tramset. Och hur länge Hera skulle se mellan fingrarna. Den kvinnan hade verkligen temperament.

Jeremiah såg på Aveline, hade egentligen inte umgåtts nåt större med henne. Han var lite mer enslig av sig, han höll sig helst för sig själv det mesta av tiden förutom när det var såna här tillställningar. Han skrattade till lätt av hennes påstående, det kunde man lugnt säga.
"Att han är envis är nog årets underdrift", svarade han med ett leende, han hade fått känna på en hel del av broderns envishet och långsinthet. De två hade aldrig riktigt kommit helt hundra överens, och för att vara ärlig kunde han själv knappt ens komma ihåg vad det hela börjat med. Själv var han mycket snabbare med att förlåta och glömma än sin bror, något han ofta fick höra. Fast snarare med den tolkningen att han var mer lättsint.
"Vad har du för dig nuförtiden då?", frågade han, han kunde ju gärna stå här och prata lite med henne.

Hon höjde på ögonbrynen, Jeremiah om någon visste hur envis hans bror faktiskt var. Tack och lov hade Zeus hittat till hans fru nu. För att vara ärlig förstod Aveline inte vad äktenskapets gudinna såg i hennes kvinnojägare till man. Med tanke på alla äktenskapsbrott han hade begått under åren... Aveline skakade lite på huvudet för sig själv, riktade återigen sin fulla uppmärksamhet till Jeremiah igen.
"Lite av allt möjligt," svarade hon med en lätt axelryckning. Det hade inte varit hennes mening att låta hemlighetsfull, men det var kanske så man kunde tolka hennes svar. Hon hade inte varit upptagen med något särskilt på senaste tid. Hennes syskon tyckte dock det var på tiden att hon hittade en man åt sig, och det fick hon ständigt höra dagarna i ända.
"Själv då?" frågade hon sedan, var något mer pigg på att prata om honom än om sig själv.

Jeremiah såg sig omkring lätt innan han återigen vände blicken till Aveline, lät blicken vila på hennes ansikte för en stund och ta in de detaljerna där. Hon var faktiskt ganska vacker, något han inte riktigt lagt märke till förut. Men sen brukade han också inte lägga så mycket vikt vid de här mötena, utan de brukade antingen gå ut på att dricka och roa sig eller diskutera, och vid båda tillfällena verkade han alltid hamna i duster med sin bror och inte ha nån större tid att lägga åt dem andra som var där. Han hoppades åtminstone att dagens möte skulle bli lugnare. Men sen var väl inte allt Zeus fel heller, visserligen blev han lätt arg och envis som tusan, men också Jeremiah verkade ha en särskild egenskap att reta gallfeber på honom. Men också så var han kanske en av dem som sade ifrån mot brodern. Många var väl så trötta på honom vid det här laget och hans envishet att dem knappt gav det ett försök att säga emot. Jeremiah skulle nog sparat en hel del bråk om han inte sade emot lika mycket som han brukade, men det skulle ju bli för tråkigt. Dessutom mådde brodern nog bara bra av lite motstånd. Han tyckte lite på axlarna åt hennes fråga, den senaste tiden hade varit som vanligt. Han hade pysslat med allt möjligt kändes det som, men ändå inget särskilt.
"Inte jättemycket egentligen. Hållit mig en del under ytan", sade han, det var väl där han kände sig som mest hemma vilket inte heller var så konstigt kanske. Han kastade en blick bort mot Zeus som verkade ha hittat Hera igen, såg tillbaks mot Aveline igen med ett leende.
"Hur ska vi satsa på att det slutar den här gången då?", frågade han lite roat, det brukade rätt ofta bli bråk och särskilt mellan bröderna, så det verkade alltid vara dem av de andra gudarna som brukade gissa på hur det skulle sluta. Och det brukade oftast bli gissningar som översvämningar och liknande, för trots allt var det oftast så som deras ilska visade sig.

Innan hon hann svara på vattengudens fråga anslöt sig Zeus till deras sällskap igen.
"Åh, så trevligt att du kunde komma, kära bror," hälsade han. Rösten dröp av sarkasm så det var uppenbart att han skulle finna festen betydligt trevligare om Jeremiah fått förhinder. Någon vidare uppmärksamhet ägnade han dock inte åt sin bror utan log charmigt mot henne. Zeus sträckte ut sin hand för att leka med en blond hårdlinga, lät därefter sin hand glida över hennes midja ner till hennes höft.
"Om du bara visste hur gärna jag vill ha dig, hur galen jag blir av att du försöker spela svårfångad.." mumlade han med en mjuk suck, "men du vet det, inte sant?" Han drog henne intill sig, tryckte hennes kropp mot sin underdel så att hon kunde känna beviset. Aveline harklade sig lätt och drog sig undan.
"Jag har planer för resten av kvällen med Jeremiah," sa hon och krokade arm med honom - hoppades att han skulle spela med - och höjde menande på ett ögonbryn mot Zeus som såg häpen ut. Hans blick mörknade och det gjorde även himlen. Samtidigt som han gav ifrån sig ett morrande läte så brummade himlen till. Zeus skulle alltid vara så dramatisk.
"Till nästa gång vi ses." Aveline log mot honom innan hon började gå därifrån, höll fortfarande i Jeremiah.