War Rollplay [Privat Zora & Scorpius-Hyperion-Malfoy]

Scorpius-Hyperion-Malfoy, tråden

Mall:

Bild:
Namn:
Ålder:
Rang: Soldat,civil osv
Övrigt:


Namn: Evelyn " Evy"
Ålder: 20
Rang: Civil, judisk ätt
Övrigt: Evy är en ung kvinna som visar vart hon står. Hon har i många år studerat och varit läling i många tjänster inom vården. Hon är dotter till en judisk man och en icke judisk mor. När kriget bröt ut blev hennes judiska släkte på faderns sida tagna och fadern med, dem gjorde en järv sak mot tyskarna... Dem gömde Evelyn hos moderns mormor eftersom dem snart fann hennes mor och avrättade henne. Evy har nu undkommit tyskarna och lever som "tysk" men egentligen tor hon som en jude och gömmer sin tro välidgt väl. Hon drömmer om kriget ska sluta och hon får återförenas med sin familj men tyvärr är alla döda utom morföräldrarna som har gett barnbarnet skydd. Nu vårdar Evy det äldre paret då åldern börjar ta ut sin rätt. Dem bor i en rätt utsatt by i Tyskland så många soldater reser igenom byn så vara kvinna där är inte det bästa.. skett många tragiska saker med kvinnor och soldater där men Evy har lärt sig hur man undviker detta...

Namn: Gerhard
Ålder: 24
Utseende: Blont hår och mörk gråa ögon.
Rang: Soldat, Tysk.
Övrigt: Han gick med armen, som många andra, efter att ha spenderat en tid åt riket sen han var barn, som så många andra. Hans far jobbar som skräddare i München (där dom är ifrån) efter att ha blivit skadad under Världskriget. Gerhard är inte med i armen på grund av att han vill men det ska hjälpa landet, eller så säger hans överste.


Efter långa dagar av marcherande så är dom äntligen framme vid en by, den är väl traffikerad med soldater och flaggor hänger från dom större byggnaderna. Med en suck så får dom sätta sig ner och ta det lite lugnt, värdshuset verkar vara öppet och många tar tillfället i akt och går dit för lite avkoppling. Vissa verkar inte ha någon lust att stoppa med allt dom gör. Från vissa fönster så hörs det gråt från kvinnor och ljudet av en haltrasig grammofonskiva some spelas ekar genom gränderna.

Evy hade direkt hört hur nya soldater till by. Hennes mormor såg upp på sitt barnbarn direkt när hon hörde röster i byn.
-Det kommer bara fler och fer mitt barn..
sa den äldre kvinnan till Evy som nickar lite tyst och såg snabbt ut och drog för gardinerna
-Och ni behöverer medicin.
sa hon tyst efter kollat medicin skåpet som va tomt, hon kände klumpen komma i magen direkt men hon måste. Utan lyssna på mormors protester lämnade den unga kvinnan huset men rörde sig mer i gränderna där hon hade lyckat koma undan soldater förr. Men hon misstänkte apoteket var säkert invaderat av dem, letande efter allt som kan ge dem fördelar i krig. Snart stod hon mer blottad framför apoteket och hon hade inte mål bli petad på eller tafsad på utan gå in köp sin medicin och lämna....

En öl och lite hemlagad mat skulle sitta fint, tänker Gerhard medans han försöker att ignorera sittsåren från ett par dagars tur i en motorcykel. Han ser hur folk tränger sig fram på gatorna, kvinnorna håller sig i grupp eller med sina män, dom som är kvar i byn iallafall.

Han går förbi ett apotek på vägen till värdshuset, några nya soldater verkar trakassera en kvinna, så naturligtvis får Gerhard mot dom, hoppas att han rang borde räcka för att avskräcka dom. "Vad gör ni?" frågar han med en tydlig röst.
En av killarna svarar med en irriterad ton i rösten. "Har lite kul ,så det ska du skita it" han skrattar och har uppenbarligen inte sett sig om.

Evy hade ju recis haft sitt mål när männen hade kommit. Hennes blick hade mörknat rätt fort och rent av hon va ingen som lät dem leka med henne direkt. Hon hade faktiskt get en rejäl knuff i sidan då hon hade sett han stod dumt vid en sten. Han hade mest bara snubblat till och muttrat. Hennes blåa ögon drogs snabbt till en man som plötlsigt dök upp och sa åt dem, den ena verkar hånskratta honom i ansiktet. Hon kollade snabbt på den killenoch sen på den som hade sagt till. Hon kunde snabbt avläsa på hans uniform, han va högre uppsatt. Hon small hårt till en hand som kom för nära henne igen, hon hade stark vilja dessutom starkt hat mot tyska soldater. Efter dem tog hennes faders sida hade hon rätt fort skapat ett hat... hon såg att dem inte verkar ge den högre soldaten fokus
-men gud har gevären blåst ut era kvarstående hjärnor?! eller behöver jag vårda hjärndöda soldater!?
utbrast den unga kvinnan plötsligt frustreat och soldaterna hade stelnat lite men verkar blivit mer sura över det men en hade sett den yngre mannen och direkt slagit till sina polare som ge er och dem hade gett den högre mannen fokus...

Efter ett kort slagsmål så har Gerhard lyckats golva dom soldaterna som trakasserade henne. "Ni kommer att bli anmälda för att han undgått att lyda order" väser han. Medans männen slinker iväg så vänder han sin uppmärksamhet mot Evy. "Är du okej?" frågar han, det verkar inte vara någon illvilja mot henne

Evy hade stått rätt tyst hela händlsen. Hon hade inte hunnit registera händelsen mellan soldaterna själva. hon lyssnar in vad den högre uppsatta sa och såg efter soldaterna som slank iväg, en av den äldre verkar rätt sur över den yngre osm hade kommit sen hade golvat honom.Hon hörde snart mannens röst och såg på honom snabbt, man såg hon höll på tänka ut något eller a tänka ut vad som hände. Det tog säkert några extra sekunder innan hon öpnnade munnen.
-Jag är okej, Tack.
sa hon ärligt och såg på den unga mannen snabb
-Är skyldig dig en tjänst
sa hon mjukt, men hon gillade inte soldater men denna hade hjälpt henne. Men skulle nog inte ens hjälpt henne om han fick veta om hennes judiska ätt...

"Du är inte skyldig mig någonting, fröken" säger han med ett litet leende. "Du borde kanske gå hem, folk verkar bli upprörda" Gerhard ser sig omkring, några soldater börjar närma sig

Evy följde hans blick och såg soldaterna. Hon förstod honom att hon behövde komma hem
-Jag måste ha min familjs medicin
sa hon envist nu till soldaten, hon visste fick inte hennes morförldrar sin medicin kommer det inte sluta väl. Hon minns sist då hade hon inte ens lyckas ge smärtlindring. hon behövde verkligen bara snabbt få gå in och ta den sen smita hem men hon visste soldaten hade maktne så hon väntade på hans sista svar. Hon var visst skyldig honom något för han hjäpte henne.. Hon suckar tyst och såg ner i marken under tiden och sen på den unga soldate
-jag e visst skyldig dig, du hjälpte mig
sa hon envist

Gerhard skakar på huvudet. "Du är inget skyldig mig någontin, fröken." säger han , och tonen verkar ärlig. "Bara försök att ta dig hem säkert- behöver du en eskort?" frågar han , osäker om hon är rädd för soldater, en Tysk kvinna borde inte vara det.