Fallen ängel PRS Wolfy och Emma07

Here we go wolfy


Namn: Jeremiah
Ålder: 18
Kön: Man
Bakgrund/personlighet: Jeremiahs mamma dog när han var 14, så efter det har han bott med bara sin far. De två är ganska olika varandra - Jeremiah är mer tystlåten och försiktig utav sig, medans pappan däremot har starka åsikter och pratar gärna om det också. Vilket väl också påverkat Jeremiah till att bli lite mer tystlåten och försöka göra allt han kunde för att dölja att han egentligen gillar killar, för han vet om hans fars starka åsikter om sådant.
Övrigt:

Namn: William
Ålder: Utseendemässigt runt 19-20, är egentligen flera hundra år gammal.
Kön: Man
Övrigt: Fallen ängel. En ganska bitter och kylig person som inte ens efter trehundra år accepterat sitt öde som en fallen ängel. Han tycker om att leka med folk, speciellt deras tankar, trots att han avskyr att vara på jorden bland dem.

Jeremiah såg på klockan och svor tyst till, han skulle alltså komma sent idag också. Han borde verkligen börja ha bättre koll på klockan på morgonen - han tänkte alltid att han skulle hinna gå, men det slutade ändå med att han kom lite för sent. Han skyndade på stegen och rättade till väskan över axeln då han kom in på skolgården, längtade tills den dag till våren som han skulle komma därifrån och inte behöva gå in i den igen. Han var inte särskilt förtjust i skolan, så det skulle bli otroligt skönt att slippa. Han var lite av en bokmal, och hoppades på att kunna jobba med böcker i framtiden på ett eller annat vis. Och han kanske hade förutsättningarna för det med eftersom han hade läst en hel del litteraturkurser nu på skolan.

"Det här är William, han ska gå i vår skola resten av läsåret. Jag hoppas ni välkomnar honom med öppna armar..." Läraren fortsatte babbla på om att man alltid skulle ta med alla i gemenskapen och så vidare bortåt. William bestämde sig för att plantera in tanken i lärarens huvud att det nu var dags att återgå till lektionen istället. Mr Fowler tystnade för ett ögonblick innan han pekade mot en ledig bänk. William gick för att sätta sig där, lutade sig bakåt mot stolens ryggstöd och korsade armarna över bröstkorgen. Han var inte ett dugg intresserad av genomgången. Han var över trehundra år gammal, han visste mer än vad alla i det här klassrummet gjorde tillsammans.

Jeremiah skyndade in i skolan, tog snabbt ut rätt böcker ur skåpet innan han gick mot lektionen. Han närapå dundrade in där mitt i lärarens genomgång - han kunde vara rätt klumpig av sig och var verkligen inte tyst där han kom in sent. Han mumlade nån ursäkt till läraren som kastade honom ett surt ögonkast, det var inte första gången han kom in för sent. Han såg sig runt och suckade då det nästan var helt fullt i salen, enda lediga platsen verkade vara bredvid en kille han inte kände igen, men det var enda lediga så han gick och slog sig ner på stolen bredvid honom och lade upp böckerna på bordet.

William studerade killen som kom in till lektionen för sent, vilade blicken på honom under några ögonblick innan han riktade uppmärksamheten mot tavlan igen. För att göra det hela lite roligare så gav William läraren en ide om att alla skulle uppsöka en klasskamrat som de inte vanligtvis umgicks med, för att lära känna varandra bättre.
"Jeremiah och William kan sitta kvar där ni är," tillade läraren och slog ihop sina händer innan han satte sig ner vid katedern.

Jeremiah kunde inte låta bli att titta en del på killen han hamnat bredvid, men försökte dölja det. Han måste åtminstone vara ny för han hade aldrig sett honom förr. Det skulle han nog ha kommit ihåg. Han försökte lyssna på genomgången, men ärligt talat så fick han inte gjort särskilt mycket utan kladdade mest bara i anteckningsblocket och inget om det som läraren pratat om. Tydligen hette den nya killen William, han suckade lite och lutade sig bak på stolen innan han såg på William.
"Så. Har du koll på vad vi ska göra?", frågade han.

Will vände blicken till killen bredvid sig. Jeremiah.
"Kanske du borde visa Mr Fowler samma uppmärksamhet som ditt anteckningsblock." Han gungade lätt på stolen, hade inte direkt något starkt intresse av att lära känna killen bredvid sig. Han visste redan att han hette Jeremiah och bara genom att iaktta honom en stund hade han kunnat lista ut en hel del saker, som han nu skrev upp så att han kunde lämna in uppgiften då lektionen var slut. Vilket den var om tio minuter.

Jeremiah suckade lite, han verkade uppenbarligen inte särskilt intresserad av uppgiften.
"Vadå, tycker du Mr. Fowler är intressant att lyssna på?", frågade han, suckade lätt och såg runt. Han lyckades åtminstona höra lite av vad klasskompisarna höll på med, förstod att dem skulle lära känna varandra.
"Vad är det ens du skriver, du har ju inte ens frågat nåt om mig?", kommenterade han oförstående.

"Du heter Jeremiah, du tycker om att rita och är bra på det, böcker intresserar dig," räknade Will upp och lutade sig bakåt mot stolens ryggstöd igen. Han behövde inte fråga för att få reda på saker, trots att det i vissa fall underlättade saker och ting märkbart. Det räckte som sagt med att bara iaktta.