Supernatural cirkus PRS wolfy och Emma07

wolfy


Namn: Jeremiah
Ålder: 19
Kön: Man
Bakgrund/personlighet: Jeremiah växte upp i Italien med sin mamma. Hans föräldrar skiljde sig när han var 7 och pappan flyttade tillbaks till USA/England (?) där han kom ifrån, och Jeremiah blev kvar hos sin mamma. Han har alltid älskat dans och dansade sen han var liten. När han var 15 år var han och mamman med i en bilolycka, där de båda blev fast i bilen - mamman överlevde inte och Jeremiah blev rätt allvarligt skadad, och han har nu kvar brännskador som syns längs sidan, halsen och armen. Efter det flyttade han till sin pappa istället, där han började intressera sig mer för cirkusen - det var där man blev välkomnad om man var en vanskapt kille som gillade att dansa. Han fick snabbt plats där och jobbar nu som akrobat där.

Namn: Rhode
Ålder: 18
Kön: Ung kvinna
Övrigt: Född och uppvuxen i Toronto, Kanada. Hon flyttade då hon var sjutton till New York i hopp om att bli antagen till en skola där, men också för att hon ville lära sig att stå på egna ben och bli en självständig kvinna. En kväll efter en fest rörde hon sig ensam hemåt och blev överfallen av en varulv. Hon kom inte oskadd undan utan blev själv märkt med rivmärken på den högra sidan av hennes hals. Det dröjde flera månader innan hon började acceptera sitt nya jag, och det var också då som viljan att leta upp den ansvarige väcktes till liv.

Jeremiah gäspade lätt och klättrade ner, han hade varit uppe i en ställning för att sätta fast hans trapetser tills senare. Hela tältet var uppe nu efter att de hade kommit fram här kvällen innan, och nu skulle de hålla sig här en liten tid innan de hade föreställning. Han gillade föreställningarna, och han hade alltid gillat sånt också när han pysslade mer med dansen tidigare. Han längtade dock tillbaks till Italien ofta, och för att vara ärlig tyckte han det var ofta mycket kallare här vilket han inte gillade. Men men.

"Naturligtvis," utbrast direktören och slog ut med händerna, "välkommen till gänget." Rhode log vänligt mot honom innan hon reste sig upp. Hon hade bett att få prata med honom, frågat om det fanns ett tillgängligt jobb på cirkusen hon skulle kunna tilldelas. Tydligen hade killen som sålt biljetterna fått sparken så den platsen var ledig. Det var bättre än ingenting. Rhode var där av privata orsaker men att tjäna extra fickpengar var aldrig fel.

Jeremiah plockade undan det sista, frågade några andra där ifall de visste vilken tid genrepet skulle börja samma kväll men ingen verkade riktigt veta så han bestämde sig för att fråga direktören direkt istället. Han stack in huvudet.
"Hej. Vilken tid börjar genrepet ikväll?", frågade han direkt, fick syn på att någon annan också var där och det var som om hjärtat stannade för nån sekund. Jäklar vad vacker hon var.
"Vem är det här?", frågade han, såg med stora ögon på henne.

"Jeremiah!" Direktören vinkade åt den unga mannen att komma in på kontoret, glad över att det var just han som dykt upp. Skicklig akrobat och en trevlig man överlag. Och det här var precis rätt uppgift för honom. Några protester förväntade han sig inte, skulle munnen vara öppen på honom skulle han nog dregla så som han stirrade på nykomlingen. "Det här är Rhode, vår nya kassörska. Du kan väl visa henne runt lite och se till att allt är som det ska samtidigt?"

Jeremiah tvingade blicken till direktören istället då han pratade, nästan lite motvilligt. Han klev in mer, nickade mot direktören. Han hade ju åtminstone tur att han kikat in just då, för den där tjejen... Hon hade minst sagt gjort rejält intryck på honom direkt, även om det nog var lite dumt av honom att fastna för någon han bara sett. Han nickade lätt.
"Gärna. Jag heter Jeremiah, akrobat", presenterade han sig med ett leende mot tjejen, Rhode. Han visste att hans italienska brytning fortfarande hördes en del, trots att han bott där ett bra tag nu. Men han hade ingen brådska med att försöka träna bort den heller. Han såg på direktören igen.
"Men vilken tid börjar genrepet sen? Ingen verkar riktigt veta", sade han.

"Prick klockan sex förstås." Direktören fick det att låta som en självklarhet vilket han också tyckte att det borde vara. Hur kunde det vara möjligt att alla verkade ha så dålig koll? Muttrande för sig själv satte han sig ner på stolen igen, vilket Rhode valde att tolka som att det var dags för henne att gå ut därifrån. Nu när hon haft turen att bli anställd så ville hon inte genast göra bort sig genom att irritera upp direktören.

"Tack", svarade Jeremiah, han hade ofta lite sämre koll på tider. Men det var lite typiskt honom, det hände lite då och då att han dök upp en bra stund efter att genrepet egentligen hade börjat. Han följde Rhode ut, hade ju fått i uppdrag att visa henne runt så.
"Har du blivit visad nån del än?", frågade han nyfiket, såg på henne. De där ärren hon hade fick honom att fundera, han hade sett såna förut på en varulv som varit med cirkusen en tid. Man mötte en hel del konstigt när man jobbade på en cirkus, men man vande sig till sist. Själv bar han en långärmad tröja men som var öppen i halsen, så hans gamla skador upp på halsen syntes. Men här brydde han sig inte heller om att försöka dölja sånt, fördelen med en cirkus var att allt där var accepterat.

"Nej." Ett kort men gott svar fick duga. Hon hade inte sett sig om än eftersom hon kommit dit för att fråga efter jobb. Hur skulle det se ut om hon på förhand sprang runt och bekantade sig med stället, precis som om hon var så säker på att hon skulle bli anställd? Hon ville dock inte att han skulle få ett dåligt intryck av henne så hon bjöd honom dessutom på ett försiktigt leende.