Medeltiden PRS rollspelargärna och Emma07

rollspelargärna

Min mall:

Namn: Caspian Saldonin (men kallar sig Thomas i början)
Ålder: 18
Kön: Man
Bakgrund/personlighet: Caspian är kronprinsen i kungariket, och uppfostrades till det. Hans familj skötte riket bra och var älskade av folket, så den där dagen för snart två år sedan var väldigt oväntad. Några lejda mördare tog sig in i slottet och mördade brutalt kungafamiljen, inklusive en del av adelsmännen som befann sig i slottet då. Man trodde inte att någon ur familjen överlevde. Istället tog en av de högre adelsmännen makten, och det kom aldrig fram att det var han som faktiskt ordnat mordet och faktiskt mördat själva familjen. Men vad man inte vetat om är att Caspian överlevde, han blev rätt skadad men med hjälp av några få trogna män lyckades dem få ut honom i säkerhet. Det tog sin tid för honom att bli frisk, men nu har han som plan att ta sig tillbaks till slottet lagom tills ceremonin som är tänkt att hållas när det är 2 år efter mordet. Han vill återta makten och få hämnd på mannen som mördade hans familj, men han är också osäker i sig själv på ifall han kommer klara av den makten. Delvis därför vill han inte utge vem han egentligen är direkt utan låtsas vara en adelsman längre bort ifrån.

Namn: Lily Carroll
ålder: 20
Bakgrund: Lily var en vanlig rik tjej fram tills för några år sedan när kungen plötsligt dog tog hennes far över tronen och hennes liv ändrades snabbt. Hon bor nu i slottet och passas upp av folk. Hennes pappa har även ivrigt börjat leta efter någon som Lily kan gifta sig med. Lily är sig är ganska modern och hatar att passas upp och hatar att hennes pappa försöker hitta någon kille till henne. Hon ratar därför de flesta killarna.

Utseende: Lily har väldigt ljus hy. Hon har rött hår naturligt vilket gör henne väldigt speciell då hennes familj har mörkt hår. Hennes ögon är ljusgröna och hon har några fräknar i ansiktet.

Att rida in genom portarna till slottsmuren var som att komma hem. Vilket det ju var för Caspian också. Han hade saknat sitt hem, det var här han växt upp och han visste de flesta av slottets skrymslen och vrår efter att ha sprungit runt där och lekt som litet barn. Men det var också med ett vemod, för han visste att livet där aldrig riktigt skulle bli sig likt igen. Inte utan hans föräldrar, som alltid var välkomnande och glada, och hans alltid lika sprudlande glada lillasyster. Det skulle aldrig riktigt bli sig likt igen utan dem, och han visste att allting i slottet också skulle påminna honom om dem. Men han var inte bara där för att komma hem igen, utan också för att utkräva hämnd på den man som gjort det här emot dem. Det var lite därför han utgav sig för att vara en högre adelsman från en avlägsen ort, och kallade sig Thomas istället. Han hoppades bara att ingen skulle känna igen honom och råka avslöja honom än. Några möten med den man som styrde tänkte han undvika - han misstänkte att han skulle känna igen honom, och det ville han inte förräns han visste hur han skulle hämnas. Efter att ha överlämnat hästen till en stallpojke begav han sig in i slottet, hade snabbt blivit tilldelad ett rum där. Han stannade dock inte där länge, utan begav sig emot biblioteket, som tidigare varit hans favoritplats.

Lily suckade lågt och såg ut genom fönstret, såklart regnade det så hon var tvungen att stanna inne. Inte för att det inte fanns saker att göra i slottet utan för att hon tyckte om att vara ute. Hon bestämde sig för att ta sig till biblioteket och läsa en bok ett tag. Hon satte sig på sin favoritplats vilket var ett fönster med en bänk där hon lagt ut en dyna och en filt. Hon tog upp boken hon just höll på att läsa och kröp ihop under filten medan regnet smattrade utanför fönstret. Det kunde vara ganska ensamt på slottet så Lily var ofta väldigt uttråkad och hade inte många vänner och hennes pappa hade aldrig tid för henne. Den enda det fanns att umgås med var hennes lillasyster men hennes lillasyster var 10 år gammal så det fanns inte jättemycket för dem att göra tillsammans.

Caspian tog tid på sig då han gick genom korridorerna mot biblioteket, gick också ett par omvägar. Han ville helt enkelt se sig om igen, för det var så otroligt många minnen och tankar som väcktes av att vara tillbaks igen. Han hade inte satt sin fot här efter morden, men inte mycket hade förändrats på de två åren. Till sist kom han fram till biblioteket - han hade älskat att sitta där i timtal, komma undan från allt vad plikter hette för en stund, och bara drömma sig bort i en bra bok. Han hade haft en favoritplats vid ett fönster där han alltid satt, men då han kom närmare upptäckte han att den var upptagen av en ung kvinna. Han kände inte riktigt igen henne, så han antog att hon kommit hit efter morden eller att han knappt träffat henne innan dess.
"Jag ser att nån annan hittat min gamla favoritplats", sade han vänligt. Han hade kommit fram till att den personen han låtsades vara skulle ha varit vid slottet några år som yngre - det skulle förklara varför han hittade där.

Lily satt lugnt och läste tills hon hörde en röst som fick henne att rycka till. Hon vände blicken till mannen som måste vara runt hennes ålder.
- vem är du? Har pappa skickat hit dig? Isåfall kan du berätta för honom att det är totalt lönlöst att skicka hit massa okända män sa hon enkelt och höjde ögonbrynet och la ifrån sig boken på bänken och reste sig upp. Hon rättade till sin klänning och sträckte lätt på sig. Han såg väldigt bra ut men hon var trött på att hennes pappa skickade dit okända män och därför tänkte hon att även han var en sådan.

Caspian höjde lite på ögonbrynen, förstod direkt att hennes far - vem det nu var - uppenbarligen tyckte det var dags för henne att gifta sig. Hon var väldigt vacker.
"Jag vet inte vem din pappa är, så nej", svarade han roat, log vänligt mot henne.
"Jag heter Thomas", ljög han, fortfarande ovan att använda det namnet men han vande sig mer och mer i vilket fall som helst.

Hon log svagt och granskade honom lätt.
- vad skönt att där äntligen kommer en man i min ålder som inte kommer hit för att "förföra" mig sa hon och himlade med ögonen.
- Jag heter Lily, trevligt att träffa dig sa hon mjukt.
- vad gör du här om du inte känner min pappa? la hon till.

Caspian skrattade till.
"Kan tänka mig att föräldrar kan var rätt jobbiga med det", höll han med, hans far hade börjat visa upp honom för de flesta damerna en tid innan morden. Precis som om man var nån slags skyltdocka.
"Detsamma", instämde han.
"Jag kom hit för två års-ceremonin", sade han, det var ingen lögn och en bra ursäkt.

Hon nickade sakta.
- fast min pappa önskar sig ett barnbarn så han går steget längre sa hon med en suck och la armarna i kors.
- han önskar att jag blir gravid mumlade hon och nickade sedan åt det han sa.
- Ja det är många som kommer dit vad jag vet. Jag är Tvungen att vara trevlig mot alla och dansa med folk jag inge ens känner sa hon och man hörde tydligt att hon inte ville.