PRS Rebellion Emma07 och Wolfy

Here it is wolfy



Namn: Kallar sig Ayden Flynn, men heter egentligen Nathaniel Bertheram
Ålder: 18
Kön: Man
Bakgrund: Ayden växte upp i sitt hemland Themor med sina föräldrar, landets kung och drottning. Han hade tidigare en yngre syster. Men när han var 7 år invarderades dem, och hela hans familj dödades utom han själv. Man trodde att han också dog, och det var vad som sades, men egentligen så hjälpte hans lärare honom att fly. Läraren dödades senare han också, men hans fru hjälpte honom och skyddade honom. Så resten av sin uppväxt bodde han där tillsammans med lärarens fru och hennes dotter Fern som är 3 år yngre än han själv. Ayden var lärling till byns smed där han också fick lära sig stridskonst. Dem dolde dock skickligt vem han var, och har klarat sig efter det. När han sedan blev äldre så gav han sig iväg till Adarlan, där han jobbade som smed i huvudstaden medans det egentligen mest var en täckmantel för att kunna sätta igång ett uppror. Han har redan sedan unga år varit medveten om sin magi, då det var ett arv i hans familj - men efter invasionen har han fått lära sig att dölja det. Dock är det i Themor mer accepterat bland byborna än i Adarlan, man hjälps åt mer och är allmänt rätt missnöjda med Adarlans styre.

Namn: Caelia
Ålder: 17
Kön: Kvinna
Bakgrund: Född och uppväxt i Adarlan där hon också är tronarvinge till kungen, som styr med järnhand och inte är särskilt omtyckt. Att använda sig av magi är förbjudet sedan länge och hennes far har inte ens övervägt tanken att tillåta det igen, något som hittills inte bekymrat unga Caelia särskilt mycket då hon inte är medveten om den magi och kraft hon besitter.

Att ta sig in på balen var mycket lättare än vad Ayden hade trott det skulle vara. Det hade räckt med fina kläder och lite överklassdialekt för att lura vakterna. Hade de verkligen så dålig koll? Men det var på ett vis också förståeligt, för även ifall någon skulle lyckas ta sig in på balen med onda avsikter skulle den snabbt stoppas därinne då salen var kantad av vakter runtom alla väggar. Alldeles för många för att man skulle kunna göra något. Ayden hade självklart ingen inbjudan då han bara jobbade som simpel smed - fast han kände faktiskt igen flertalet av svärden som vakterna bar som sina egna verk - men han hade tagit sig in för att försöka få tag på så mycket information som möjligt. Allting som kunde vara användbart för honom och hans rebellgrupp.

Caelia var iklädd en vacker vit långklänning, med blåa och silveraktiga ädelstenar som prydde den. Den var öppen i ryggen och saknade axelband, men ändå lyckades hon se smakfull ut. Det långa blonda håret var uppsatt med några vackra änglalockar lösa som inramade hennes ansikte. Hennes far envisades alltid med ett pompöst framträdande, han älskade ju uppmärksamhet och att sola sig i vad han trodde var beundrande blickar. Då hennes far och mor satt sig på respektive tronstol så var det hennes tur. Trots att hon kände sig allt annat än självsäker så kopplade hon på sig ett leende då hon gick nerför trappan, nickade mot gäster medan hon gick och stannade upp vid sidan om moderns tronstol. Kungen klappade i händerna och musiken satte igång igen.

Ayden hade lyckats få tag på en rätt fin tunika och byxor, i samma stuk som de flesta adelsmän. En gång i tiden hade han varit klädd som de uppe vid tronen, men den tiden var för länge sen förbi. Men han hoppades på att kunna återställa den tiden. Inte för sin egen skull - verkligen inte, för skulle han vara ärlig så trivdes han rätt bra som smed. Men för sitt folks skull. De led under den nuvarande kungens styre, och han ville göra allt han kunde för att befria dem. Han hade sin arvsrätt, och kunde han använda den för att befria sitt folk skulle han göra allt för att lyckas med det, vad det än krävde. Han fick nästan anstränga sig för att inte verka glad och så när kungen satt där, mannen han hatade så mycket. Som kallblodigt mördat hela hans familj och så många andra. Blicken fastnade dock på kvinnan bredvid kungaparet, som han antog var dottern - hon var otroligt vacker.

"Stå inte här, gå ut till dansgolvet och mingla med potentiella friare. Din artonårsdag är bakom hörnet - det börjar bli på tiden att du hittar någon att gifta dig med." Drottning Anastasia klappade sin dotter på handen innan hon gjorde en avfärdande gest. Drottningen var inte en person som hördes särskilt mycket. Hon var mer eller mindre hjärntvättad av sin man, det var åtminstone vad man kunde tro då hon tillät honom göra hur och vad han ville utan ett knyst.
Ännu en gång kopplade Caelia på sig ett leende då hon gick ut till dansgolvet. Potentiella friare fanns det gott om. Många var intresserade av henne. Eller snarare av makten som de skulle få om de gifte sig med henne. Och en söt, ung hustru på köpet. Hon småpratade artigt med folk men ursäktade sig alltid efter en stund för att gå vidare.

Ayden minglade runt lite, småpratade med lite olika och hoppades på att kunna snappa upp ett och annat. Han hade full koll på hur han skulle bete sig i sådana här sammanhang - han hade visserligen tvingats fly från hovet när han bara var sju, men redan då hade han fått lära sig ett och annat som satt kvar ännu. Att smälta in hade han inga problem med. Han fick se att kvinnan han gissade måste vara prinsessan Caelia gick ner på dansgolvet, undrade ifall han kunde få en chans att prata eller dansa med henne. Inte för att få information - där trodde han nog han kunde få ut mer ifrån adelsmännen varav en del redan hunnit få i sig lite av vinet, utan för att hon var så vacker. Det var ett hopplöst fall för honom, men han kunde ju alltid tillåta sig att samtala eller dansa med någon för en kväll iallafall. Efter en stunds minglande upptäckte han att han var rätt nära henne och bestämde sig för att ta chansen och gick fram dit.
"Får jag lov?", frågade han med en lätt bugning, även om dans kanske inte var det allra bästa alternativet. Danslektionera som sjuåring kom han inte ihåg alltför mycket ifrån, och efter den tiden hade han aldrig behövt dansa. Han var kraftigt byggd tack vare arbetet i smedjan, och kanske inte den smidigaste.

En äldre man kom fram till henne och tog hennes hand i sin för att placera en kyss på handryggen.
"Ers höghet, vilken förtjusande syn Ni är. Den fagraste i landet." Lord Castelli log mot henne och hans blick vandrade ner mot hennes byst. Det var frågan om en rik man som var särskilt intresserad av unga kvinnor. Kronprinsessan av Adarlan skulle vara ett riktigt kap. Caelia motstod lusten att himla med ögonen. Hon hade aldrig tyckt om mannen men tyvärr så stod han hennes far nära. Tillräckligt nära för att få delta i viktiga möten och bli uppdaterad om de senaste besluten som kungen fattade. Tack och lov hade hennes far inte sagt någonting om att gubben skulle vara en passande make för henne, men det skulle inte förvåna henne om det var något han planerade i hemlighet. Då en ung man hon aldrig sett förut kom fram till henne och frågade om lov, vände hon blicken tillbaka till den äldre mannen och neg lätt.
"Lord Castelli, jag hoppas ni har en trevlig kväll." Därefter tog hon främlingens hand och vände sig mot dansgolvet, lättad över att få komma från Castelli trots att hon kanske kastat sig i famnen på en annan otrevlig typ.

Ayden nickade lite som hälsning mot Lord Castelli, som han aldrig sett förr. De flesta av dem från hovet hade han aldrig sett förr, han var ju aldrig numera i sådana här höga kretsar i vanliga fall. Men han var inte orolig för att någon av dem någon gång skulle ha besökt Themor, då det inte var någon risk att någon skulle känna igen honom - det var ganska stor skillnad sedan han var sju år gammal. Han log vänligt emot prinsessan och förde med sig henne ut till dansgolvet, lade handen emot hennes midja för att börja dansa.
"Har ers höghet en trevlig kväll?", frågade han vänligt, av någon anledning lätt osäker på hur han skulle börja prata med henne. Helt plötsligt kändes det väldigt tydligt hur många år det var han levt som en vanlig bybo.

Nyfiket betraktade hon främlingens ansikte då hon dansade med honom. Han hade ett väldigt stiligt ansikte, unikt på något sätt. Hans ögon var väldigt vackra de också. Hon undrade hur det kom sig att hon aldrig sett honom förut, men bestämde sig för att spara frågan till senare. Om hon skulle få en chans att ställa den då. Då han undrade om hon hade en trevlig kväll gav hon ifrån sig ett ljud som påminde om en blandning mellan ett skratt och en fnysning. Trevligare kvällar hade hon varit med om.
"Nej, men just nu gör ni den mer uthärdlig." Caelia drog lite på mungiporna och höjde på ögonbrynen, uppmanade honom ordlöst att presentera sig.