Emma07 & geting

Här är tråden! Emma07

Mall:
Namn: Milo Ehnström
Ålder: 19
Utseende: Kantigt ansikte med starka kindben, brunt, kort rufsigt hår, bruna ögon och lite kort skägg. Hans kropp är rätt muskulös. Han bryr sig inte mycket om sitt utseende, men de flesta skulle ändå klassa honom som väldigt attraktiv. Hans klädstil är väldigt simpel, han använder ofta jeans och hoodies.
Annat: -

Namn: Erika Bonnier
Ålder: 18
Utseende:

Bakgrund: Erika har haft en lugn och trygg uppväxt med båda föräldrarna, och är sedan ungefär ett halvår tillbaks ihop med en kille vid namn Killian. Hon har dock sedan ett tag tillbaks inga känslor kvar för honom - tvärtom - men vågar inte ta sig ur det, då han ofta kan vara väl hårdhänt och hård överlag.

Milo blåste ut röken från lungorna och satte ner bongen på golvet. Hans syn var alldeles suddig vid påverkan av substansen som trängt in sig i hans system, men han kunde ändå klart avskilja klädhögarna och påsarna fulla med skräp som låg runt omkring på golvet i rummet han satt i. Milos rum. Han bodde tillsammans med sina två vänner, Simon och Clara sedan några månader tillbaka. Beslutet att flytta ihop var väldigt impulsivt, men hittils hade allting i alla fall fungerat riktigt bra. Alla kom överens, hyran betalades alltid i tid och lägenheten hölls relativt städig, med Milos rum som undantag.
Milo öppnade fönstret och kikade ut, medan han njöt av den svala och friska sommarluften. Clara satt ute på innergårdens gunga och sparkade i sanden medan hon kollade på något i hennes mobil. Hon hörde fönstret öppna, tittade upp på Milo och vinkade.
"Hej Milo! Jag skulle just skicka till dig på Whatsapp!" ropade hon och viftade med mobilen hon höll i sin högra hand.
"Vadådå?", skrek Milo tillbaka.
"Jo, Lucas har en fest ikväll och han bad mig bjuda dig och Simon, du kommer väl?"
"Absolut, berätta bara när så kan vi åka tillsammans."
Milo lämnade fönstret uppe och lade sig ner på sin obäddade säng med hörlurarna i öronen. Han lät musiken fylla hela hans kropp innan han slappnade av i en djup sömn, som avbryttes av Clara som bankade på dörren.
Milo tittade på klockan. Shit. Han hade sovit i nästan två timmar.
"Hallå kom då, vi åker." Sade Clara från andra sidan dörren. Redan? Milo steg upp och speglade sig i helkroppsspegeln som stod lutad mot hans vägg. Han luktade på t-shirten han hade på sig och ryckte på axlarna. Lukten var inte speciellt fräsch men inte heller helt outhärdlig, så det fick duga. Han steg ut genom rumsdörren där Clara stod. Hon slängde en snabb blick på honom.
"Jesus så du ser ut, du kan liksom aldrig satsa ens lite?" sa Clara, som alltid såg ut som hon kom rakt från någon slags mode show. Hon gick aldrig ut utan smink och hon spenderade alldeles för mycket tid på att fundera ut vilka skor hon skulle ha på sig och vilken jacka som passade bäst till just ett visst par jeans.
Milo skuffade lekfullt till Clara och sedan gav de sig iväg mot andra sidan stan där Lucas bodde.

Erika hade blivit medbjuden på festen av några tjejkompisar som tyckte hon kunde behöva komma ut lite. Och hon kunde inte annat än att hålla med dem, det skulle bli skönt att komma ut lite - och dessutom utan Killian. Han var iväg i ännu en vecka och hälsade på sina morföräldrar, så Erika kände sig faktiskt riktigt fri och glad av att vara utan honom för ett tag. Hon hade valt en lite kortare, svart klänning som hon bar nu när hon tillsammans gick med vännerna emot Lucas hus där festen hölls.

"Hej Clara, och hej Milo!" sa den långa muskulösa mannen som nyss hade öppnat dörren för Milo och Clara, innan han kramade om dem båda riktigt hårt. Hans andedräkt stank av alkohol och han var klart redan lite berusad. Huset dunkade av musik, tjatter och skratt hördes från vardagsrummet där de flesta satt utspritt på soffor och stolar, eller mitt på golvet där de dansade. Milo och Jessica gick in i vardagsrummet där de båda blev attackerade av slarviga kramar och kindkyssar.
"Sett dig ner!" Milo kände ett stadigt tag runt hans arm som drog honom ner på en av sofforna. Det var Dalia, Milos vän som han känt sedan barndomen. Hon var en av Milos närmaste vänner fastän de inte sågs väldigt ofta.
"Berätta allt! Jag har inte sett dig på evigheter, hur går det med Sandra?" Sade hon uppjagat. "Vill du ha?" Milo tog jointen ur Dalias hand och lutade sig bakåt i soffan.
"Jo, det är slut med mig och Sandra sedan länge." Förklarade Milo nervöst och tog ett bloss. Dalia nickade medlidande.
"Sandra är väl också påväg, hon.."
Dalia avbröts av ett gäng högljuda tjejer som just steg in i rummet. Sandra och hennes vänner.

Erika klev in i huset, där musken dunkade rätt högt. Hon var något tystare av sig och höll sig nästan lite bakom Sandra och hennes andra vänner, lite blygare än dem. Kanske skulle det bli bättre efter att hon fått i sig ett glas eller två. Hon kom in i något slags vardagsrum - hon hade aldrig varit i huset förut så fick leta sig fram lite - och såg runt, där verkade flera andra personer sitta redan.

Milo kände sig illa till mods. Hans blick följde noga efter Sandra som kramade och hälsade på alla hennes bekanta. Sandra kände alla, eller så kändes det i alla fall. Hon var väldigt självsäker, varmhjärtad och enkel att komma överens med, de flesta gillade henne. Milo hade inte direkt någonting emot henne, men det kändes konstigt... att se henne efter att de hade varit så nära varandra bara några veckor sedan. Nu talade de knappt, fastän de kom bra överens. Beslutet att göra slut hade dock varit ömsesidigt eftersom deras känslor hade börjat förtvina. Med sig hade Sandra tre andra vänner, varav Milo bara kände till en. Tindra hette hon väl, de två andra kom han inte ihåg.
Sandra närmade sig Milo med ett leende på hennes rödmålade läppar. Hon hade med sig en stol som hon ställde bredvid soffan där Milo satt.
"Hej Milo" sade hon och kramade om honom, försiktig med att inte spilla drickan hon höll i ena handen. "Och Dalia". Hon kramade om henne med innan hon satte sig på stolen hon släpat efter sig. "Hur är det med er?" Hon väntade inte ens på ett svar, utan fortsatte med att presentera hennes vänner. "Just det, här har vi Tindra, Erika och Sofie." Milo sträckte fram handen och hälsade först på Sofie, sedan Tindra och till sist Erika.
"Milo heter jag."