Fantasy roll PRIVAT

Här är tråden Vildvittra Jay Devereux


Namn: Alec
Efternamn: Bodkins
Ras: Kentaur
Ålder: 20
Kraft: Läkekonst, han kan läka folk
Utseende:

Rätt lång. I rullstolen normal sitt-höjd, men som kentaur är han nära 180 cm i mankhöjd och hela han en rätt bra bit över 2 m.
Förälder: Keiron (ifrån grekisk mytologi)
Övrigt: Alec är en ganska schyst kille överlag som inte gör så mycket väsen av sig som oftast. Kanske för att han alltid dolt sitt riktiga jag, eller rättare sagt vad han är. Detta döljer han med hjälp av en rullstol. Så han ses som en vanlig rullstolsbunden och det finns egentligen inga direkta tecken heller då på att han döljer vad han egentligen är. (OBS det är INTE vanligt att kentaurer använder detta). Som kentaur är han tämligen högrest och kolsvart hårrem, som hans hår. Han är lite typisk kentaur på det viset att han är skicklig med pilbågen, men hans magiska kraft är att han kan hela personer. Han har också relativt stor kunskap om örter osv - både läkande och giftiga. Som jag redan skrivit är han ganska snäll av sig, men kan också retas och vara något fräck inemellan när han sätter den sidan till.
Tack vare att han är kentaur har han även bättre hörsel och luktsinne än normala människor.

Namn: James/Jamie (båda går bra)

Pronomer att kallas för: Hen/Dem/Han

Efternamn: Dalca

Ålder: 22

Ras: Halvgud

Förälder: Hephaestus

Utseende: [bild ej funnen]
Långt sprik rakt och svart hår till slutet av ryggen cirka. Varmt oliv tonad hud med fräknar över hela kroppen. Hans längd är på den lite lägre sidan (ca 169 cm). Hen är samt smått spinkig. Hans ögon är en varm brun. Has ansikte är skarp, med mjuka kinden och en lever fläck precis över vänstra ögonbrynet.
Förälder: Hephaestus (Grekisk mytologi). Två dödliga mammor som båda arbetar inom skrift.

Krafter: Hen kan kontrolera alla metall sorter. (Kan lyfta dem och forma, men också bestämma om de ska vara mjuka eller hårdare.)

Övrigt: Jamie/James har varit en konstig en från födseln, barn av en pappa hen har aldrig mött och två mammor vars de själva inte berättar vem som var den som gav han liv. Men han älskade dem ändo. Även i hens nuvarande ålder, så är hen fortfarande tystlåten om sig och observera mer än att agera. Det har gjort dem en som ser på saker i nogran ditalj. Även om de värkar att de är svår att prata med och deras lite skygg av sig så kan de bli väldigt kaxig och rolig att vara med när man väl knäcker det yttersta skalet av deras fasod.

Namn: Ylvali
Efternamn: Stone
Ras: Skepnadskiftare
Ålder: 20 år
Kraft: Kan byta skepnad till en stor svart varg med klarblå ögon. Har även mer välutvecklade sinnen även då hon är människa.
Utseende:

Stor tatuering över högra armen i form av en varg som ylar mot fullmåne.
Klarblå ögon likt när hon blir varg.
Förälder: Hon vet inte, uppvuxen på barnhem.
Övrigt: Har en förkärlek till rått kött och kan inte sova vid fullmåne.
Vid fullmåne förvandlar hon sig mer än gärna till varg, då dragningskraften att vara varg blir för stor för henne.

Alec hade vaknat rätt tidigt på morgonen, med en konstig känsla. Snart förstod han varför han haft en konstig känsla, när han fann sig själv i rullstolen i ett helt okänt rum. Han var dock rätt så lättad över att han var i rullstolen, det betydde ju åtminstone att han inte blivit avslöjad av någon som kentaur. Hoppades han åtminstone. Han såg runt på detta nya ställe, där även två andra fortfarande verkade sova, hade inte det minsta minne ifrån hur han hamnat där. Utan det senaste han kommer ihåg så somnade han hemma hos sig. Han suckade lite och rullade ut ur rummet för att undersöka resten av stället. Han muttrade surt då han nästan direkt stötte på en tröskel ifrån det rummet han var i.
"Men för fan", suckade han direkt, han hatade egentligen att vara fast i den här rullstolen och vara så förhindrad. Men det var nödvändigt för att inte bli upptäckt och jagad. Han muttrade lite och såg sig om, försäkrade sig om att de andra två fortfarande sov. Efter att ha blivit säker på det drog han sig upp ur rullstolen, och för en kort stund kunde man se honom för den han verkligen var - en stor kentaur med kolsvart päls som fick böja sig för att inte slå i taket. Han klev över tröskeln och drog över rullstolen innan han lite motvilligt sjönk ner i den igen. Han såg snabbt bak och suckade lite.
"Men seriöst..", muttrade han då han upptäckte att i golvet hade blivit ett rätt så synligt hovspår efter honom. Han fick väl bara hoppas att ingen av dem andra skulle se det när dem vaknade.

Jamie låg på rygg med ansiktet fyllt med hår och med att rulla åt sidan ramlade han av en kant med ett hård omph. När han kollade upp på vart han har ramlat ifrån så gav han ut ett irriterat ljud och ställde sig sedan upp. Han kollade först mot tjejen som låg där och sedan mot sig själv inspekterande, lite orolig över vad som hade hänt för att de skulle möjligen dela en säng tillsammans. Men från bara en snabb blick så verkade det som om de inte hade gjort något särskilt och han suckade ännu en gång. Innan han vände sig mot dörren, som tur som så var de ljust nog i rummet för att kunna se det mesta och precis vid dörren möttes Jamie av en kille i rullstol. Han svalde hårt lite osäker på om personen var en fiende eller något annat.

Ylvali vaknade med ett varglikt gnyende och tog sig för huvudet då en huvudvärk som tycktes klyva hennes huvud mitt itu uppenbarade sig. Gårdagens festade hade tydligen lett henne till okänd bädd men med kläderna på vilket var tydligt och lättande. Hon kisade sig om i rummet och märker två andra där. Men huvudvärken gör att hon blundar och drar täcket över sig. Var hade hon hamnat och vilka var dessa två okända? Inte för att det var ovanligt att hon hamnade hemma hos okända, men ändå. Dessa hade hon en föraning om att hon aldrig sett i hela sitt liv. Men för tillfället verkade de inte utge någon fara så hon fortsatte att gömma sig under täcket där det vad hon tyckte skarpa ljuset inte fanns.

Alec vände huvudet då han hörde rörelser, han hade även något känsligare sinnen än vanliga människor. Dock främst hörsel och luktsinne, då det förhöjdes tack vare att han var kentaur ju. Han vände smått osmidigt rullstolen så han vändes helt mot dem, trots att han använt den länge så vande han sig aldrig riktigt vid att använda den ordentligt och smidigt.
"Jag heter Alec. Vet nån av er hur ni kom hit?", frågade han rent ut.

Jamie kollade först tyst mot killen som då hette Alec och sedan mot tjejen som de inte visste namnet på. Med händerna hårt knyta runt hans långa tröjärmar för att lugna sig skälv svarade dem lätt. "Jag har ingen aning vad som hände och vet inte ens vart detta är. Men jag är Jamie eller James, spelar ingen roll." Sa hen nervöst. Direkt efter orden hade tagit slut så riktade hans blick ner mot marken för att då undvika ögon kontakt.

Ylvali satte sig sakta upp då de båda talade. Hon hade fortfarande täcket om sig som en skyddande mur mot det obarmhärtiga ljuset.
”Vi har väl varit på den där festen och kommit till något hus.” svarade hon.
”Inte för att jag minns er, men det är ju inte ovanligt.” flinade hon till innan hon åter la sig, världen snurrade för mycket för henne.
”Ylvali” svarade hon dem.

Alec såg på de andra två och lyssnade lugnt på dem. Han förstod att tjejen måste ha varit på någon fest eller något dagen innan, han hade åtminstone inte varit på det. Han gissade att det också var därför som hon verkade vara så, ja, trött. Han lade deras namn på minnet - namn var inte hans starka sida men han hoppades kunna komma ihåg dem.
"Jag har åtminstone inte varit på nån fest", sade han ärligt och tänkte, såg snabbt ner på golvet där hovavtrycket syntes rätt tydligt. Han fick väl bara hoppas att dem inte skulle upptäcka det och ifrågasätta varför i hela friden det var ett hovavtryck inne i ett rum där.
"Bakfylla? Kan fixa det om du vill", sade han vänligt, han hade lite helande krafter och det trodde han kunde vara rätt lättfixat.

(Btw så är det fritt fram att ifrågasätta hovspåret, tänkte han skulle bli avslöjad nästan direkt tack vare det xD)