yehet & wolfy [prs]

krambjörn här e tråden c:

Namn:
Ålder:
Utseende:
Personlighet:
Bakgrund:
Övrigt:

Vill du ha äran att börja?

Det är minst sagt lite av en chock. Bröderna Ferguson hade inte ens haft i åtanke att deras far träffar någon, det har varit ett avlägset ämne ända sedan modern blev dit satt. Det är dock definitivt inte negativt, inte alls. Fadern har förändrats till det bättre, de två kan höra honom nynna på låtar i köket, han lagar mat ibland. Oftast är det Charles jobb, då han är den bästa kocken i huset med långt avstånd. Det är lite som att en del av Charlies ångest och stress försvunnit, han behöver inte se till att de två andra i den lilla familjen äter. Nu gör pappan det, precis som det borde vara.
"De är här, kom nu hörrni!" utropar Mr Ferguson i köket, slår sina handflator mot varandra ett par gånger innan han rättar till sin skjorta. "Hur ser jag ut?"
"Som en riktig gentleman." svarar Charles som springer fram och tillbaka mellan sitt rum och badrummet... han har alltid varit väldigt medveten om hygien och nu när de ska få nya gäster, ja då måste han se extra trevlig ut.
"Sluta smöra för pappa!" ropar Kevin från vardagsrummet i den öppna lägenheten, liggandes på en vinröd, vintage soffa. Charles är faktiskt den som stylat lägenheten. Jo, han är den som bryr sig mest om hur omgivningen ser ut, att den är ren och fin.

"Åh, borde jag inte ha tagit den vinröda toppen ändå?" frågade Eleanor bekymrat och såg på sina söner som satt i baksätet genom backspegeln. "Är jag inte för uppklädd nu? Det här är ju bara en middag trots allt, jag vill ju inte.." Matt harklade sig för att avbryta henne mitt i meningen och såg sträng ut. Nu räckte det med struntpratet. Hans mor såg strålande vacker ut, inte för uppklädd och inte för vardagligt klädd heller, och hon skulle garanterat få den här mannen hon träffat att falla pladask framför henne. Det hade riktigt strålat om Eleanor sedan hon träffat den här mannen. Hon hade dejtat till och från genom åren men det här var första gången som bröderna såg sin mor riktigt lycklig. Och de var glada för hennes skull. Hon om någon förtjänade den här glädjen.
De hoppade ut från bilen eftersom de suttit klar på tok för länge, de ville ju inte bli sena, och tog sig in till höghuset. Efter några trappor upp stannade de utanför rätt lägenhet och ringde på.

Med de noggrant strykta kostymbyxorna fästa på de skarpa höftbenen skuttar Charles ut från sitt fint städade rum.
"Du vet att du berövar mig på en kväll med flitigt skolarbete, eller hur?" frågar den yngsta sonen med stora ögon, känner sig illa till mods som inte kommer få tillfälle för studierna under kvällen.
"Det behöver du i vilket fall som helst, ha en kväll utan studier. Du kommer ju gå in i väggen om du fortsätter sådär." påpekar Kevin som bestämt sig för att komma och störa, precis som storebröder är tillför. Irriterande, men beskyddande och älskvärda.
"Kan någon av er gå och öppna, jag kommer om en sekund. " Obekymrat börjar Mr Ferguson att duka fram på det fina träbordet. Charlie nickar lydigt, och drar sina ben efter sig mot ytterdörren för att öppna den med ett lätt handryck.

Eleanor sken upp likt en sol då dörren öppnades av en mörkhårig ung kille.
"Charles förmodar jag?" frågade hon genast och sträckte ut handen, insåg snabbt hur framfusig hon kunde tolkas som och skrattade hjärtligt till för att översläta det, "din pappa har berättat mycket om er samt visat några fotografier." Hon klev in i hallen där hon tog av sig skorna och jackan, innan hon gjorde en gest mot sina söner som sölade vid dörröppningen.
"Min yngste son Nathan och min äldste Matthew," berättade hon precis som om killarna inte själva var kapabla till att presentera sig. Matt stängde dörren efter sig då han var den sista som kom in i lägenheten, drog en hand genom sitt stylade blonda hår och böjde sig sedan ner för att prydligt lägga ifrån sig skorna. Han var iklädd svarta läderbyxor och en vit kragskjorta, visste ju att det här var viktigt för hans mor så han hade ju inte direkt kunnat dyka upp i mjukisbyxor och t-shirt även om det var mer utav hans stil för det mesta.

De stora, nyfikna ögonen granskar de tre ansiktena som står framför honom, tar in de nya uttrycken. Den stannar på modern, som snott till sig brödernas fars hjärta. Bobb stryker sig över hans ben, tillåter Charlie att ta upp den lurviga kissemissen i sin famn
"Alldeles korrekt!" berättar han med sitt änglalika, breda leende den varma, lena polotröjan värmer hans kropp. Blicken granskar ansiktena noggrant, hmh jo, han känner definitivt igen den äldre av bröderna. Skolan? Troligen. "Tror vi går i samma skola."
"Förlåt att det tog sådan tid, jag har lagat mat i all evighet." pustar fadern ut och klappar sina söner på axlarna. "Detta är Charles och Kevin, riktiga glädjespridare." Han lämnar en puss på Eleanors kind.

Matt vände sin blick till killen, Charles, som öppnat dörren och la huvudet en aning på sned. Han studerade nyfiket honom en stund innan han lätt nickade som bekräftelse, de gick i samma skola. Han slog lätt ihop händerna och lät blicken vandra runt i hallen medan hans mor la armarna om mannen som fått henne på fall.
"Det doftar härligt," kommenterade Eleanor innan hon vände sig mot Kevin för att hälsa på honom. Nathan hälsade glatt på alla, han var inte det minsta blyg och man skulle lätt kunna missta honom för att vara den äldre brodern: både för självsäkerheten som han utstrålade men också utseendemässigt.

Hela familjennverkar vara väldigt annorlunda varandra, Nathan som glatt hälsar på andra, och Matthew som tyst står i hörnet och bära betraktar. Det är som Charlie, i skolanskorridorer. Dock har sjuttonåringen tvingat sig själv att prata mer, få sig själv att glömma bort alla dumma, nedvärderande tankar.
"Visst gör det?" Säger fadern sådär löjligt, men gulligt stolt.
"Verkligen, särskilt när du aldrig lagar mat i vanliga fall." Retad Kevin med ett brett leende, klappar sin får på huvudet innan han slår sig ner på en stol vid matbordet. Charles lutar sin kind mot kissen i sin famn, lämnar en liten puss på hennes huvud.