Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

PRIVAT rollspel mellan countess och rollspelare



Namn: Leonidas, son av Heron och Chara
Ålder: 22 år
Rang: Tronföljare
Utseende:
Personlighet: Leonidas är utåtriktad, har bra humor (även om den ibland kan vara lite mörk) och tycker om att ta livet som det kommer. Han kan verka hårdhudad, men enda sedan barnsben har han kämpat för sin strikta fars godkännande och gör allt för att bevisa sig värdig för tronen.
Bakgrund: Leonidas är Heron och Charas förstfödda och enda son, vilket gör honom närmast på tur att tillträda tronen i sitt rike. Något han tränats för under hela sin uppväxt. Som barn studerade han tillsammans med en handfull andra kungligheter och träffade då den jämnåriga pojken som han kom att utveckla en broderlig vänskap med. Trots sina olikheter har de spenderat mycket tid ihop, vilket i sin tur lett till ett starkt band mellan deras riken. De har stridit tillsammans, sida vid sida, och känner till varandras mörkaste hemligheter.. fram tills nu.
Övrigt: Sedan födseln har modern sett stordåd i honom, och därav namnet Leonidas. Hon säger alltid att han har "ett lejons hjärta", vilket används för en mycket modig person, men det betyder också att man har en konungs sinne. Hans far har alltid varit mycket strikt och det har lett till att de har en avlägsen relation till varandra.

Namn: Cleopatra Spiros
Ålder: 18
Rang: Drottning
Utseende:
Personlighet: Cleo är otroligt blyg och försiktig av sig. Det tar ett tag för henne att verkligen ta plats och visa vem hon faktiskt är, vilket är väldigt pratglad och intensiv. Hon tar ganska mycket plats i diskussioner, det måste dock vara mellan folk hon är bekväm med. Hon är väldigt naiv då hon aldrig riktigt fått vara ute utan hon har alltid bott i lyx hemma hos sin familj och sedan på slottet så hon har varit avskärmad från den verkliga världen.
Bakgrund: Hon skickades iväg när hon var femton för att lära känna kungens son för att sedan gifta sig med honom när tiden väl var inne. När hon var liten så var hon väldigt fri till att göra som hon ville när hon inte hade lektioner. Hon är enda barnet och hennes mamma dog vid födseln, därav hennes namn som betyder "Faderns ära" då hon är allt hennes pappa fick från hennes mamma innan han gifte om sig och fick tre söner.
Övrigt: Kanske lägger till??

Leonidas kunde nu se de höga murar sticka fram vid horisonten. De hade seglat i dagar för att komma fram i god tid till bröllopet mellan den nyblivne konungen och unge Cleopatra Spiros. Ryktena sa att den blivande drottningen var så vacker att hon troddes vara dotter till skönhetsgudinnan själv, och av vad Leonidas hört från sin broder från andra sidan havet, verkade ryktena för en gång vara sanna.
Båtarna närmade sig land, och som alltid när Leonidas anlände till riket behandlades han som en hedersgäst, och välkomnades av konungen själv, på ryggen av sin vita springare. Mannen var som alltid ståtlig med ett självsäkert leende på läpparna, men det som skiljdes från förr var kungakronan som nu smyckade hans huvud. Som barn hade de slagit vad om vem som skulle få bära den först, lyckligt ovetande om att det faktiskt innebar faderns död.
Leonidas satt till slut ner fötterna på fastlandet, samtidigt som den rakryggade mannen klev ner från sin häst. De gick emot varandra, sträckte ut armarna och möttes i en kamratlig välkomstkram.
"Skönt att se dig igen, min vän".

Cleo hade blivit väckt onaturligt tidigt för att bli fixad för bröllopet. Hon var otroligt nervös över att göra bort sig framför hela riket och alla andra gäster som var inbjudna. Hon suckade tyst och kollade på sina knän medan hon fick sitt hår fixat.
"Aj." sade hon kort och en aning irriterat, hon suckade lågt och drog handen över ansiktet. "Räcker det inte med mitt hår nu? Jag tycker det ser fint ut." sade hon och la armarna i kors. Hon visste att hon betedde sig som ett barn men hon fick ont av allt ryckande. Cleo slöt ögonen och lät damerna sminka henne istället, det kändes inte som att hon skulle gifta sig. Hon kände sig inte ovanligt glad som många av hennes väninnor förklarat att de varit på sin bröllopsdag. Kanske berodde det på att hon knappt kände sin blivande man. Hon hade träffat honom många gånger men det var bara några enstaka gånger som de hade haft en riktig konversation. Hon fuktade sina läppar och reste sig upp när dom var klara.

Leonidas och hans följe eskorterades in genom den gigantiska porten, och sedan vidare mot platsen där själva bröllopet skulle hålla till. Längst vägarna hade det flockats med människor av lägre rang som kommit för att se sin nye konung på den stora dagen. De flesta av dem jublade, men det fanns även dem saknade sin tidigare kung och oroade sig över framtiden. Pojken som nu skulle leda deras rike var bortskämd, självupptagen och kunde lätt ta förhastade beslut. Leonidas visste om detta, men skulle finnas där för sin broder ifall det skulle uppstå problem.
Väl framme skiljdes vännerna återigen från varandra. Det var dags att byta om och förbereda sig inför dagens ceremoni.. Men det ingen av dem visste var hur mycket deras liv var påväg att förändras.

Cleo tog på sig en enkel klänning och lämnade rummet medan tjänarna hämtade hennes brudklänning. Hon gick till matsalen då hon var hungrig och det enda de hämtat till hennes kammare var vindruvor, vilket inte alls var tillräckligt. Hon såg sig omkring på vägen och hörde hur fler gäster kom. Hon kollade åt sidan och log svagt då en prins troligen kom gående med hennes blivande man. Hon fortsatte gå, utan att hälsa då ingen av dem hade lagt märke till henne. Hon var en aning för grinig för att hälsa på någon dessutom var hon ganska säker på att hon inte skulle träffa sin blivande på bröllopsdagen. Hon fortsatte till matsalen och tog några bakelser som hon smakade på. Något som hon absolut inte skulle klaga på med hennes bröllop var maten, allt var lika gott som det såg ut att vara. Hon satte sig ner vid bordet och smakade på lite av allt.

Leonidas hade hört lätta fotsteg, och i ögonvrån sett en skugga av någon som rörde sig bort från dem. Men eftersom han inte hunnit se ett ansikte förmodade han att det varit en annan tjänarinna. Han begav sig till det stora gästrummet, men det fanns inte tid till att vila efter den långa resan. Där inne stod redan två tjänare som väntades hjälpa honom att byta om. De klädde honom i en vacker och elegant uniform, och satte smycken i det axellånga håret, vilket framhävde att han var av kunglig börd.
"Det räcker. Lämna mig" beordrade Leonidas när en av tjänarna försökte få en knapp att sitta rakt, men som envist skruvade på sig varje gång han släppte taget. Tjänarna backade ifrån prinsen för att sedan buga sig djupt och tåga ut från rummet. Hade det varit den nya konungen hade de tvingats stå kvar där tills hela utstyrseln och varenda hårstrå låg perfekt. Men Leonidas hade aldrig haft samma krav gällande kläder och utsmyckningar. Så länge det såg bra ut, så var han nöjd.

Cleo begav sig mot sin kammare igen och suckade. Allt där inne var nerpackat då allt skulle till kungens vinge, hon hade fått bo i den västra delen av slottet medan kungafamiljen höll till i östra. Hon log svagt mot tjänarna och tog av sig klänningen hon bar för att ta på sig bröllopsklänningen. Än en gång så började en av tjänarna fixa med hennes hår. Hon gnällde lite då det gjorde ont igen.
”Lugn!” Sade hon irriterat och blundade hårt. Hon suckade nöjt då hon kände tjänarna släppa hennes hår och började med hennes klädsel. Allt var tvunget att vara perfekt, inte en enda hårslinga fick ligga fel och inte en enda skrynkla fick synas. Hon tog på sig skor och granskade sin spegelbild. ”Tack, ni kan gå nu.” Sade hon kort och viftade bort tjänarna. Hon satte sig på sängen och suckade lågt, hon drog en hårslinga bakom örat och bet sig hårt på läppen.

Det var dags. Människor från hela Grekland hade samlats för att bevittna det stora bröllopet. Kungligheter, adelsmän, präster, nära och kära, alla var där. Uppe på altaret stod konungen, klädd i dyra tyger och sin krona av äkta guld, och snett vid sin sida fanns Leonidas. Han stod med händerna knäppta bakom ryggen, ärad över att få stå där tillsammans med sin broder..
Nu saknades bara bruden, och alla väntade på att få en första glimt av den blivande drottningen. Även Leonidas. Han ville se flickan vars skönhet det talades gott om. Hans vän hade hade träffat henne flera gånger tidigare, men han själv hade bara hört historier och tagit del av rykten som spridit sig över havet.

Cleo gick mot tronsalen där ceremonin skulle äga rum. Hon kände klumpen i hennes mage bli tyngre och tyngre ju närmre hon kom. Dörrarna öppnades precis när hon var utanför och hon fortsatte att gå tills hon stod mittemot kungen, hennes blivande man. Hon undvek att möta hans blick då hon inte riktigt var säker på vad för typ av kung han var, hans far hade varit en sådan som inte gillade när man kollade honom i ögonen och hon vågade inte göra något för att uppröra sin blivande. Hon fuktade sina läppar och tog ett djupt andetag.