[PRS] Step brothers

boknörd_ det tog evigheter, aj am såri, men här är tråden so lets get started

Namn: Derek Becker-Chavrone
Ålder: 17
Utseende: Mörkbrunt hår som lockar sig och är lite blonda i topparna då han färgade dem för några år sen men aldrig orkat göra något åt det. Har babyblå ögon vilket får honom att se oskyldig och snäll ut, vilket han använder till sin fördel. Är cirka 178 cm, där runt omkring, och har svagt olivfärgad hy. Gillar att röra på sig (eller rättare sagt, kan inte sitta still) så är ganska atletisk.

Personlighet: Finner humor i det mesta, men är ganska skarp mot dem han inte känner. Är väldigt lojal mot dem han litar på och har förmågan att ställa till med saker, särskilt mot folk han ogillar. Har en talang när det gäller till att verka oskyldig. Är väldigt tydlig med att visa sina åsikter och talar mer än gärna om för folk vad han tycker om dem. Derek ogillar när något förändras utan att han har vetat om det och är åt en viss grad perfektionist. Man vill definitivt inte göra honom arg, för han är långsint och kommer göra ditt liv till ett helvete.
Intressen: Gillar att röra på sig och går på både basket och fotboll för att ha något att göra, men gillar också att skriva låttexter och sedan rappa dem (twenty one pilots style typ??) men har inte gjort det på länge då det finns mycket att göra, både i skolan och så har sporterna blivit allvarligare.
Derek sköter skolan oväntat bra och lyckas hålla sina betyg över D största delen av tiden, men finner ingen större lust i att plugga.
Bakgrund: Han bodde i Tyskland den största delen av sitt liv då hans pappa, Sebastian, är tysk. Modern, Alessandra, kommer från Italien men är dock hälften brittisk och hälften italienare. De bodde i München tills att Dereks föräldrar skiljde sig när han var tretton då hans pappa hade fått större alkoholproblem. Alessandra bestämde sig då för att de skulle flytta därifrån och ville aldrig se fadern igen. 
Modern har aldrig orkat bry sig om att hitta någon ny, utan har fokuserat mer på arbetet.
Övrigt: Derek är specialist på att göra pizza och pasta, just so you know

Tanken att deras pappa skulle finna någon ny låg långt bak i huvudet på båda två. Mannen hade tagit hem nya kvinnor varje kväll, men nu helt plötsligt så ska någon komma och äta middag i trions lägenhet? Edward förstår inte riktigt hur eller när de möttes, men det kommer han möjligen få ett svar på senare under kvällen.
De små vattendropparna gör sin väg ner för hans käkben och landar på det redan en aning våta golvet. Edward knyter snöret om sin gråa morgonrock medan han låter fötterna glida in i tofflorna han ställt inne i badrummet. Det mörklila håret drar han bakåt, för att slippa få det i ögonen. Med en enkel handgest släcker han lamporna innan han går ut ur badrummet, bara för att bli nertacklad av sin äldre bror som väntat på sin tur. "Se dig för fucker," muttrar Edward med en enkel grimas, men får bara två klappar på kinden som svar. Utan att göra något större ut av olyckshändelsen går Edward in till sitt vintage inspirerande rum.

Efter att ha dragit på ett lager av sin persika och äpple lotion, ett par svarta jeans och en grå farfarströja, så försöker han att få ner lockarna lite, men förgäves. Han skyller på sin mamma när det kommer till hans hår, tjockt och nästintill ostyrligt. Naturligt lockigt. Hans glasögon vars bågar är svarta och tjocka åker upp mot näsryggen, han brukar bara bära dem när han är hemma eller hos någon vän. Edward har nämligen ingen större lust att skippa dem bara för att hans pappa ska ta hem ännu en kvinna. Han står en stund framför sin sekretär för att bestämma om han ska ta på sig några smycken eller inte, men trär tillslut ett antal silver ringar över sina fingrar och fyller sina sex hål med örhängen innan han går ut ur sitt rum. När den sjuttonåriga killen sedan går ut mot köket, så möts han av en syn han aldrig trott han skulle få se. Där står hans pappa som nyss fyllt fyrtio och lagar mat. Edward lägger huvudet på sned medan han ovetet rynkar på näsan.
"Här har vi levt på hämtmat i tre hela år, men så fort Afrodite kommer så är det dags att bjussa på något eget? Tror du inte att det är snällare att bjuda på något du inte gjort?" det är meningen att vara ett skämt, men ett väldigt sant skämt. Antingen så köper de hem mat, eller så är det Edward som fixar något. Han klagar dock inte, han har blivit kung på matlagning. Hans pappa kväver ett skratt och ser på sin son över axeln.
"Snällare kanske, men det skulle inte vara lika romantiskt, det kan du väl hålla med om?" frågar Mr Baker. Edward börjar undra varför han fått behovet att vara romantisk helt plötsligt, vem är det som lämnat ett sådant intryck hos hans pappa?
"Jag antar det, men jag kan uppriktigt sagt inte minnas något romantiskt du gjort," skämtar han och stoppar ner en gurkbit i munnen. "Har kvinnan någon superkraft som får dig att falla för henne eller något?" det är inte så att Edward ogillar det faktumet att hans pappa börjat dejta, inte alls. Men han hade aldrig sett det komma.
"Jag tror hon har det faktiskt, Ed," berättar han och vänder sig mot sin son. "Du kanske också träffar någon, jag vet mycket väl att du har gått i mina fotspår när det kommer till det här." Så sant som det är sagt. Ja, Edward är kanske till och med värre än sin far när det kommer till förhållanden. Men tanken om att gå in i ett förhållande med någon, är inte alls i hans radar.

Ljudet av högklackar som klickar mot golvet ekar i huset och en lång kvinna med mörkblont hår stiger in i Dereks rum.
Med ett missnöjt smackande med tungan från henne får Derek en vit tröja kastad på sig.
"Du får i alla fall se lite representabel ut, Mi amore", säger Ms Chavrone bestämt och drar nervöst i det lockade håret.
Med en skeptisk blick åt sin mors håll lyfter han sig från sängen och lägger ifrån sig telefonen.
"Jag vet inte vem som har fått dig att ogilla mina tröjor", säger Derek med en gest mot sin svarta Thrasher-tröja "men han personen måste ha gjort något riktigt speciellt för det."
"Nog har han det", svarar modern och vrider nervöst på händerna. "Byt om nu, vi ska vara där alldeles strax!" hojtar hon över axeln medan hon trippar iväg för att kolla sig en sista gång i spegeln.
Efter några suckar orkar Derek resa sig ur sängen och byta tröja. Efter ännu några suckar pallrar han iväg mot dörren för att ta på sig skor och jacka, och han överväger att trycka ner en beanie på huvudet, men bestämmer sig för att det är för varmt.
Ytterligare några minuter senare sitter de i bilen, på väg mot sin mammas nya.... förälskelse?
Derek hoppas innerligt att modern hittar någon ny och att denne är bra, eller vad man ska säga.

Kort, jagveeet, men kommer igång snart :3

I lägenheten sipprar lugn instrumental musik ut ur högtalarna, pappan i huset har satt på en spellista han funnit på spotify. I vardagsrummet står en flammande, övergiven brasa vars prasslande gör lägenheten en aning mer hemtrevlig. Edwards naglar knapprar mot mobilens skärm medan regnet utanför gör detsamma mot fönstret.
"Hur tycker ni att jag ser ut?" frågar deras far och vänder sig om mot sina två söner.
"Stilig, mycket stilig," säger Tony utan att titta bort från sin egna skärm. Edward däremot sliter bort sin blick för att se upp på sin pappa.
"Det ser ut som att du precis kommit ut ur en dressmann reklam," påpekar han vilket får hans bror att se upp, och brista ut i skratt.
"Är det något positivt?" frågar hans pappa, vilket får den yngre sonen att rycka på axlarna.
"Beror väl på om hon gillar det eller inte," säger han och hör en stark knackning mot dörren till deras lägenhet.
"Jag har ingen tid till att byta om igen, herregud," deras pappa drar en hand genom sitt livliga hår, tar en klunk vatten, och marscherar fram till hallen. "Ni två, kom hit!" de två ungdomarna ställer sig trötta upp och börjar knuffa varandra fram till dörren. När dörren öppnas får han syn på en lång mörkblond kvinna och ett rätt så bekant ansikte.
"Tony, Edward, det här är Ms Chavrone," berättar deras far stolt med ett stort leende. Han kramar om henne med sina starka armar. "Och du måste vara Derek, inte sant? Jag tror ni två går i samma skola, Edward?" han känner en hand på sin axel och ser upp på sin pappa, innan han vänder blicken tillbaka mot Derek. Han skulle ljuga om han sa att han inte är förvånad, hans pappa har inte sagt något om en styvbror till varken Tony eller Edward.
"Ah, jo, det tror jag nog att vi gör," säger han och försöker att trycka bort sin förvirring för att le mot mamman och sonen framför honom.

"Derek, raring, är det läppstift på mina tänder?" Modern ler och betraktar sin son när han vänder upp blicken från skärmen.
Med en skakning på huvudet bekräftar Derek att Ms Chavrones tänder är fläckfria innan han vänder tillbaka blicken mot sin mobil.
"Stoppa bort den", muttrar kvinnan ur mungipan, syftandes på telefonen, innan hon med ett djupt andetag knackar på dörren med stadig hand.
Ungefär tre sekunder efter att hon dragit tillbaks handen öppnas dörren och en man som ser ut att vara i fyrtio-årsåldern står i öppningen. Bakom honom står två killar i Dereks ålder och han kan svära på att han någon gång har sätt den med lila hår.
När de stirrar på honom - om det är nyfikenhet eller misstänksamhet kan han inte avgöra - känner han sig utpekad och lägger defensivt armarna i kors.
"Och du måste vara Derek, inte sant? Jag tror ni två går i samma skola, Edward?" säger mannen helt plötsligt och det klickar till i Dereks hjärna.
Jo, han är nog ganska säker på att han sett 'Edward' förut.
"Ah, jo, det tror jag nog att vi gör", svarar killen framför honom med ett snett leende.
Derek rycker på axlarna och lyckas le han också.
"Mm, det gör vi säkert", säger han.
"Vilket trevligt ställe ni bor på", säger hans mor plötsligt och Derek kan till och med höra hur hon ler, bara på sättet hon pratar, vilket får honom att himla med ögonen mot golvet.

Edward undrar om Ms Chavrone skulle säga samma sak om hon kom och hälsade på när de bodde i ett motel för några år sedan, antagligen inte. Efter deras pappa fått tag på ett jobb som advokat, så började deras inkomst genast full.
"Det får jag tacka Tony och Eddie för, det är de som har inrett," berättar han och tittar på sina söner. Mycket riktigt, deras pappa jobbar näst intill hela tiden, och därför tillbringade Edward och hans äldre bror timmar framför olika kataloger för att göra det så hemtrevligt som möjligt. Han blev mycket nöjd, om han ska vara ärlig.
"Det är tur det, annars skulle det se förskräckligt ut," skämtar Tony och får en instämmande nickning av sin lillebror. Deras pappa ser en aning förödmjukad ut medan han hänger upp jackorna Ms Chavrone och Derek haft på sig.
"Maten är alldeles strax klar, vi får hoppas att det smakar hyfsat bra i alla fall," deras pappa kliar sig bakom nacken medan han går mot köket för att ställa fram maten på det dukande bordet i vardagsrummet. "Matlagning är inte min starka sida, som du väl vet," fortsätter han att berätta för sin flickvän, eller vad man nu ska kalla det? Tony har slängt sig ner på soffan vid brasan helt uppslukad av mobilen, lämnat Edward själv med Derek. Nervöst skjuter han upp glasögonen en aning innan han tittar mot skolkamraten. Han har ingen aning om vad han ska göra eller säga. De lär en inte hur man ska starta en konversation med sin styvbror? Han harklar sig lite, säkraste ämnet är väl skolan.
"Så vilken linje är det du går?" frågar han medan han gör sin väg mot vardagsrummet. "Jag svär på att jag sett dig i skolan."

Dereks blick skjuter förvånat upp mot Edward och han harklar sig.
"Samhäll", svarar han och drar bak håret ur pannan. Skulle han vara helt ärlig lät det ganska nonchalant, men vad Edwards intryck av honom blir skulle han kunna bry sig mer om...
senare, kanske.
Just nu är moderns kärleksliv inte något Derek prioriterar, som sporterna och skolan, men han blir lite orolig när högljudda fnissningar hörs i hela lägenheten och han vill inget annat än att slå huvudet i bordet.
Det känns så... konstigt att höra Ms Chavrone skratta på det sättet.
"Själv då..?" frågar han och återgår till sin och styvbroderns samtal.
Edward rycker till, som om han varit i egna tankar och ger Derek ett ursäktande leende.

Frågan får Edward att väckas ifrån sina egna tankar och ser återigen upp på den en aning längre killen med ett ursäktande leende. Fnissandet och de tysta orden från köket hade han lyssnat på ovetet, det känns främmande men ändå inte. Den en aning nonchalanta tonen når fram till honom, men han ignorerar det.
"Åh.. ehm, ekonomi och juridik," berättar han och slänger in en chipsbit i sin mun. På det svarta bordet framför brasan och teven är flera skålar placerade, godis och chips står uppradade. "Det är inte självmant tho, ville gå estet." han låter sina ben föra sig till en ut av fåtöljerna för att sätta sig ner i skräddare på det mjuka materialet.
"Vår släkt kryllar med advokater, och vi behöver nämligen följa det spåret," säger Tony som märkt av den lite nervösa tonen i sin lillebrors röst. Han ser upp från ser upp från skärmen och sätter sig upp från sin liggandes position. "Tror inte någon vill ha oss som advokater, i vilket fall som helst." Edward håller med, visst de är duktiga och skarpa med orden, men de skulle nog bli allt för uppslukade i alla arbeten som Sherlock Holmes.

Derek är förvånad över killarnas uppriktighet, det måste han erkänna. Själv hade han inte gått in på det om det var första gången han träffade någon, but then again - de var ju tekniskt sett styvbröder.
Då skulle man väl förr eller senare ändå veta i princip allt om varandra?
"Hurså?" frågar han i ett försök att fortsätta samtalet.
"Jag menar, det finns väl alltid behov av advokater till lite mindre jobb?" fortsätter han försiktigt. Skulle Derek vara ärlig visste han inte om det stämde, men det var mycket bättre än en stel tystnad.
Ännu ett skratt från köket som tillhör hans mamma, men det är mycket bättre än ett fnitter. Mr Baker fortsätter prata med ett lågt skratt som visar att han är lite nöjd över att historien finner sig roande.