Den andre Lily - 3:e generationen

Hej på er! Vissa kanske känner igen mig från berättelsen ''den tredje generationen'' som handlade om James Sirius Potter. Nu har jag valt att skriva om Lily Luna Potter, Harry och Ginnys enda dotter.
Den är inte färdigskriven och klarar du Harry Potter klarar du detta också. Detta är också lite längre kapitel, så detta är riktat till de som älskar Harry Potter böckerna och gillar detaljerade berättelser!

Jag taggar några som läste min förra ff, sorry om ni inte ville bli taggade!

Emmi
Ida_Cho
Lollo16
Matilda Black
Bokmalen
Skyfall
Ravenclaw123
Velleity

Kapitel 1 - Drakar

Lily vaknade inte av sin väckarklocka den morgonen, och inte heller av att solen sken in genom hennes fönster. Hon vaknade av att James och Albus grälade utanför hennes rum. Hon hade ju sagt åt dem att inte väcka henne, hur kunde det vara så svårt?

Lily rusade upp och öppnade dörren och fann sina två bröder framför sig i en hetsig diskussion. James var iförd en röd morgonrock med snirkliga bokstäver med texten ''Gryffindor'' bakpå och han stod och skrek på sin huvudet kortare bror Albus. Albus såg väldigt irriterad ut, men James såg fullkomligt rasande ut.

''Vad i hela världen håller ni på med?!'' vrålade Lily. Harry kom springandes upp för trappan med kaffemuggen i handen, han såg måttligt road ut över det högljudda bråket så tidigt på morgonen. Harrys hår spretade åt alla håll, precis som James och Albus hår gjorde, någonting Lily var väldigt glad att hon inte ärvt. Hon var mycket mera lik sin mor, som tur tänkte hon.

''Albus har stulit min marodörkarta, det vet jag!'' sa James som såg fullkomligt mordisk ut.
''Det var inte jag! Till skillnad från dig James har jag inget behov av att smyga omkring på nätterna och bryta mot ett dussin lagar varje kväll!'' försvarade Albus sig.
''Nähä, och varför är inte kartan på mitt rum då?'' skrek James högre.
Harry gnuggade sina yrvakna ögon och försökte lugna James.

''Vi hittar nog kartan förr eller senare, det är ingen vits att du står och väcker hela huset för en så liten sak...'' sa Harry.
''Jag har kartan James, håll tyst nu och låt mig sova'' sa Lily plötsligt. Alla andra verkade nästan glömt bort att hon stod där, för Albus såg väldigt chockerad ut, men det var nog inget jämfört med James min.
''Har DU kartan?'' sa James betydligt lugnare.
''Nej. Godnatt'' sa Lily och smällde igen dörren. Hon låste sin dörr inifrån och flinade för sig själv när James försökte bryta sig igenom.

Samma kväll efter att alla barnen hade packat förberett sig för resan till Hogwarts imorgon satt familjen i soffan i vardagsrummet. Harry hade tillslut hittat James karta (som förövrigt låg i hans egna byrå) och det var en lugn stämning hos familjen Potter.

''Nå Lily, hur känner du dig inför skolstarten? Du har väl förberett dig för inträdesprovet? Man måste kämpa mot tre drakar. Men det visste du väl?'' sa James. Lily spärrade upp ögonen. Drakar? Nej det hade hon synnerligen inte förberett sig på.
''Lägg ägg James, dina skämt är lika ruttna som du'' sa Albus som höll på att läsa en bok om trolldryckskonst.
''Vad? Jag försöker ju bara förbereda Lily på morgondagens prövningar, jag övade i flera veckor...'' sa James.
''Mm eller hur, om det nu var drakar där skulle du dött med en gång, du skulle knappast ens ha klarat dig mot ett gäng råttor'' mumlade Albus.
''Råttor skulle jag klara galant, såna klarar jag ju varje dag. Jag menar, du är ju nästan en råtta Albus, det räknas väl?'' flinade James. James var tvungen att ducka snabbt eftersom Albus kastade en bok med James huvud som träfftavla.

''Mamma? Inte ska jag väl slåss mot tre drakar imorgon i skolan?'' frågade Lily ängsligt.
''Vad James än berättar om Hogwarts den närmaste veckan ska du inte lyssna Lily. Jag försäkrar dig att det inte finns några drakar'' svarade Ginny inifrån köket.
Tillsammans åt familjen middag och det rådde en viss spänning mellan Lilys två bröder, men det var ju Lily i och för sig van vid.

Den kvällen var Lily väldigt nervös och förväntansfull, men framför allt, jätteglad.
Det tog länge innan hon kunde somna, mest på grund av att James uggla hade en slags konsert för sig själv och ugglan slutade inte hoa förens James hotade henne med att göra henne hemlös. Tillslut somnade äntligen Lily, hon drömde om drakarna som hon skulle möta på inträdesprovet och hon styckades i bitar och rektor McGonagall suckade på huvudet och meddelade att hon var en ynk.

Jättebra start! Tack för taggningen!

SUPERBRA!! Bevakar helt klart!

LÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSER

Skämmer bort er med ett till kapitel idag, jag hoppas verkligen ni gillar det! Kram! Detta kapitel är lite längre, hoppas det inte gör något


Kapitel 2

Nästa morgon var Lily uppe med tuppen. Hon var så förväntansfull över att äntligen få börja på Hogwarts. Hon hade ju varit med till perrongen varje år när James och Albus hade åkt, men nu skulle hon äntligen själv få åka på. Lily granskade sig noggrant i spegeln en sista gång innan hon skulle gå ner. Hon var väldigt lik sin mamma, det gick det inte att ta miste på. Hennes röda långa vågiga hår var idag flätat till en enda lång fläta. Det som folk mest påpekade om hennes utseende var inte hur mycket hon liknade sin far, som alla påminde James och Albus om, utan det var hennes ovanligt gröna ögon. Precis som din farmor, brukade folk säga åt henne. Lily kände inte sin farmor, som också hette Lily. Hon hade bara sett enstaka foton och noterat att hon hade precis samma ögon som både sin far och farmor. Det var hon stolt över.
’’SKYNDA PÅ NU!’’ ropade Ginny nerifrån. Hon behövde inte säga det två gånger för Lily rusade genast ner till köket. Albus stod redan klar vid dörren med sin koffert i handen och han tittade oroligt mot övrevåningen.
’’DIN USLA RÅTTA VÄNTA BARA…’’ började Albus.
’’Albus, säg inte så om din bror. Det är nog inte hans fel att han inte kan hålla reda på klockan’’ sa Ginny. Albus muttrade något till svar och mycket snart sprang James ner för trappan med ett leende på läpparna.
En halvtimme senare anlände familjen till Kings Cross. Harry hämtade tre bagage vagnar och Harry gick igenom väggen med Albus och James och Ginny kom med Lily. De sprang mot väggen och Lily oroade sig för vad som skulle hända om hon krockade i väggen. Hon skulle alldeles just nudda väggen men stöten kom aldrig utan en sekund senare kom hon fram till den mycket folkpackade perrongen.
Överallt tittade häxor och trollkarlar på deras familj och vissa pekade på Harry eller pekade på James (’’Titta så lik han är sin far!’’) och en man med sandfärgat hår närmade sig Harry. Harry utbrast:
’’Seamus! Det var inte igår…’’ samtidigt som han kramade om honom.
’’Detta måste vara James. Du är så lik din far, det må jag säga!’’ skrockade Seamus Finnigan och skakade hand med James och sedan med Albus. Då landade hans blick på Lily, som oftast inte blev sedd, det var alltid James som stod i fokus.
’’Och du är förstås Lily’’ log Seamus och skakade hennes hand. Seamus gav Ginny en kram och presenterade sin son, Louis åt dem. Louis var verkligen en exakt kopia av Seamus, det märkte Lily direkt. Innan de steg på tåget träffade de flera andra av Harrys och Ginnys gamla skolkamrater, och Lily kände igen några. Dean Thomas, en mycket lång och mörkhårig man, Neville Longbottom och Luna Lovegood.
’’Var är Ron och Hermione?’’ frågade Ginny när det bara var några få minuter kvar tills tåget skulle åka. Lily längtade efter att få se sina kusiner. Hon hade förstås en hel del kusiner, Victoire, Dominique, Louis, Molly, Lucy, Fred, Roxanne, Rose och Hugo. I år skulle också Lucy börja skolan tillsammans med Lily. Då så kom en stor rödhårig familj genom väggen och man kunde inte ta miste på vem det var. Det var Ron och Hermione tillsammans med Rose och Hugo. Hugo var fortfarande för ung för att börja Hogwarts men Rose var lika gammal som James.
När alla tagit farväl så var det dags att stiga på tåget. Albus stannade inte en sekund med någon ur deras familj utan han skuttade iväg mot sin kamrat Scorpius. James fnös, han tyckte inte om Scorpius och ännu mindre att Albus var i Slytherin. James ansåg att det var förräderi mot Potter familjen som allesammans varit Gryffindorare. Lily satte sig i en kupé tillsammans med de flesta av sina kusiner. Alla kusinerna var ju föstås inte gamla nog för att få gå på Hogwarts, och vissa av kusinerna var några år äldre än Lily och de satte med sina vänner i andra kupeér.
Resan till Hogwarts var nog den mest spännande Lily någonsin varit med om. Det var precis som hon förväntat sig. Häxan som kom med godisvagnen var precis som hon väntat sig och kusinerna köpte en hel massa godis som de satt och åt på vägen. Dominique (Bill och Fleurs yngsta dotter) kollade på klockan och sa:
’’Nu är det bäst att vi byter om, vi börjar närma oss’’. Lilys hjärta nästan brast av all iver. Hon hade en svart mantel uniform utan några färger eller logon, hon var ju inte sorterad ännu.
När tåget stannade gick de flesta av kusinerna och de som Lily kände iväg mot vagnarna men Lily och Lucy stannade kvar.
’’Förstaårselever hitåt! Hallå här borta!’’ ropade en stor man. Lily visste förstås vem det var, det var Hagrid. Hagrid fick syn på Lily och log brett mot henne, det var ett lugnande leende som fick Lily att glömma bort hur nervös hon var för en stund.
Eleverna fick sätta sig i små båtar som rymde fyra personer, Lucy satt förstås med Lily och två andra flickor som ivrigt pratade på kom bredvid dem. En av flickorna slutade tvärt prata när hon såg Lily.
’’Är du Harry Potters barn? Jo det är du, visst är du det?’’ frågade flickan med en nästan hysterisk iver. Lily nickade. Hon var faktiskt förvånad, folk brukade inte känna igen henne på samma sätt som de kände igen hennes bröder. Flickan hade kort kastanjebrunt hår och stora ögon som gav henne ett ekorrliknande ansikte. Men mer han hon inte tänka på det, för de hade kommit i land och förstaårseleverna hoppade ut ur båtarna och började gå upp mot slottet. Hogwarts var precis som hon hade föreställt sig.

Jättebra! Suveränt!

Precis som ja redan visst - helt jäkla perfekt!

Att vi hadd nån Rowlings kusin barn här e ju magiskt!? Vafö ha du aldri skrivi de?? (Vae döffö ni hadd Harry Potter tema på staf1 förra åre? xDD)

DU ÄR HELT OTROLIG PÅ ATT SKRIVA♥♥♥

Du skriver skitbra!!!♥

God kväll, håller på och skriver kapitel fyra nu och tänkte avsluta kvällen med att ge er ett avsnitt, hoppas att ni gillar det!

Kapitel 3

Snart var Stora Salen fylld med lärare och elever. Lily spanade mot Gryffindorbordet och kunde se de flesta av sina kusiner och sin bror James. James log mot Lily. Lily stod tätt intill Lucy och de väntade spänt på att rektor McGonagall skulle stiga fram.

’’Välkomna alla till ett nytt år här på Hogwarts. Innan ni får hugga in på festmaten så är det dags för sorteringen, vi börjar nu direkt’’ sa hon vänligt. Hon verkade vara en relativt sträng dam, det var Lilys första intryck. Först nu slog det Lily att det fanns en risk att hon inte hamnade i Gryffindor. Det var nästan som att få en hjärtinfarkt, trodde Lily. Hon hade ju föstås aldrig haft en, men det kändes nog så här.

’’Will, Adkins’’ började McGonagall. En mager blond pojke gick upp och satte sig på pallen. McGonagall placerade den ytterst skruttiga hatten på hans huvud och hatten ropade:
’’RAVENCLAW!’’. Eleverna vid bordet nästlängst till vänster hurrade och applåderade. Sorteringen fortsatte och snart var de framme vid P.

’’Lily, Potter’’ sa professor McGonagall. Lily trodde nästan att hon kunde se ett litet leende på hennes läppar.
När Lily satte sig märkte hon att alla nu stirrade intensivt på henne (som de flesta gjorde när de hörde hennes efternamn). Lily tittade upp mot taket och såg de tusentals stearinljusen som hängde i luften. Det var svårt att tro att det fanns ett verkligt tak i Stora Salen, det verkade som att taket öppnade sig direkt till himlen. Hennes tankar avbröts och sorteringshatten sattes på hennes huvud.

’’GRYFFINDOR!’’ ropade hatten nästan omedelbart. Lily log brett, och hon mottogs av en hurrande och jublande skara gryffindorelever. Nu gällde det bara att vänta på att Lucy skulle bli sorterad. Hon hoppades innerligt på att hon också skulle hamna i Gryffindor. När sorteringshatten sattes på Lucys blonda huvud ropade den:
’’RAVENCLAW!’’. Lily blev så förvånad så hon tänkte nästan ramla av stolen. Hon hade ju tagit det förgivet att Lucy också skulle hamna i Gryffindor, precis som hon själv.

’’Hej föressten, jag heter Julia, Lily va?’’ sa en svarthårig flicka bredvid henne. Lily tittade på henne, hon hade snälla mörka ögon och ett väldigt vackert ansikte.
’’Hej Julia’’ sa Lily och skakade i hand med henne. Hon kände sig väldigt pinsam, det där måste nog ha varit det sämsta sättet att introducera sig på.
Sedan dukades festmåltiden fram, det fanns så mycket att mat och det var nog tur det, Lily märkte nu först hur hungrig hon var.
När de ätit färdigt hade Lily hälsat på alla nya förstaårselever, som vanligt var det tio i varje årskurs och fem flickor och fem pojkar.
Flickorna var Lily själv, Julia Colton (med de snälla ögonen), Sabrina Norman, en väldigt blond mager flicka med kristallblåa ögon, Wendy Oliverson som var en storväxt flicka och som hade berättat jätteroliga skämt om blåa grodor med tre ben och tillsist, Rose Parker. Pojkarna var Louis Finnigan (som Lily träffade på perrongen, Seamus barn), Melker Rogers som var mugglarfödd och han berättade om chocken hans föräldrar fick när han fått brevet, Samuel Sanders, Spencer Watson och en mycket tystlåten kille som hette Ernie Williams. Det var ett riktigt trevligt gäng.

Sedan hade de blivit ledda av prefekterna som var femteårselever till sällskapsrummet. Sällskapsrummet hade sammets röda, slitna soffor framför en stor brasa, vackra tavlor med olika figurer som hälsade glatt på dem. Prefekterna visade eleverna till deras sovsalar, Lily skulle få sova med de andra fyra flickorna som var förstaårselever. Den kvällen somnade alla flickorna i Lilys sovrum mycket snabbt, de hade alla pratat om himmel och jord och allt däremellan hela kvällen och tillslut hade de alla somnat, en efter en.