Andravärldskriget berättelse

Jag kommer här att lägga ut från en berättelse som jag och några kompisar har skrivit. Hoppas alla möjliga läsare gillar den!


Titel: Vid sidan av kriget

Prolog

En vacker sommardag i juni 1938, en sommardag som vilken som helst, var familjen von Kedves ute på deras vanliga båttur på floden Donau som meandrar genom Budapest. Etele, Laslo, Ilona, mamma och pappa. De var som vilken annan lycklig familj som helst, som majoriteten av människorna i Budapest, Ungerns huvudstad, judar. De var stolta över sitt ursprung, österrikiska judar som hade tyska som modersmål, var medlemmar i en judisk församling och gick i synagogan varje söndag. De båda flickorna gick i skolan och pojken utbildade sig till snickare. Mamman var läkare och pappan var ingenjör. De bodde i ett stort, vitt och ståtligt hus i utkanten av storstaden Budapest. De var lyckliga, nästan för lyckliga, så lyckliga som man bara kunde vara innan något riktigt hemskt skedde.

Skriven av: Jggw(Jag), 04maralm, Margareta bonde2 och Sprout

Bra

Tack!!!
----------------
Här kommer nästa del!

kap 1


Etele hade en dröm om att bli skådespelare. Hon skulle utbilda sig till skådespelerska och åka till Usa för att skådespela i New York. Hon skulle bli världskänd precis som Greer Garson. Hennes mamma var läkare och jobbade med patienter som kommer in med svåra och allvarliga skador dygnet runt. Hennes pappa var ingenjör och jobbade med jobbiga, komplicerade datorer som surrade av ettor och nollor varje dag och hans hjärna var full av ettor och nollor. Trots det var hon lycklig, lycklig över livet, lycklig över allt.

Hon gick till skolan varje dag med en känsla av hopp, för skolan var den enda plats där hon hade någon att vara med, någon som hon kände förtroende för, en riktig kompis, Alice.

Men så en dag hände det som inte fick hända. Etele var i skolan när hon plötsligt hörde ljudet, ljudet av en bomb som föll och sprängdes. Ljudet av människor som sprang omkring och ropade:

- Kriget har kommit!


- Spring för livet!





Varför? Varför ska kriget komma hit till Budapest? Vad ska vi göra nu? Varför?

De tankarna hade tagit över i Eteles huvud. Medan alla rusade omkring i klassrummet som yra höns och läraren försökte att tysta klassen flög tankarna omkring i Eteles huvud. Hon var inte medveten om omgivningen, om hur uppjagade alla var, det enda som hon tänkte på var hur hon ska överleva.

Hon var ju bara i tio och hade mer än halva livet kvar att leva! Inte ska kriget komma nu?

Varje dag fortsatte bomberna att falla över staden likt ett regn, ett livsfarligt regn, ett regn där varje regndroppe kan förinta.

Dagarna gick utan några större problem men flyglarmet gick allt oftare och geografilektionerna gick numera ut på att lära sig hur det tyska riket bredde ut sig, alla skoldagar började med att man hälsade på läraren med Heil Hitler och i klassrummet satt alla judar längst bak.

De tyska nazisterna hade sex år tidigare, 1933 tagit över Tyskland och nu var det Ungerns tur. Judarnas tur. Men varför? Varför just judarna och varför just Budapest? På några dagar hade Eteles hemstad Budapest förändrats. Från att ha gröna, grönskande träd , blommande blommor, gröna, groende grässtrån, himmelsblå himmel och en ständigt, skinande sol till att varje dag ha ett täcke av dimma liggandes över staden. Men inte vilken dimma som helst, utan en dimma i varje judes huvud, en dimma av skräck, en dimma av oro.
Sedan kriget kom till Ungern och Budapest så hade fler och fler valt att fly, att emigrera till ett annat land och söka lycka. Vissa hade dött på vägen, andra hade klarat sig. Om hennes familj valde att fly, skulle de klara sig? Skulle nazisterna komma till hennes hus och evakuera de till ett koncentrationsläger? Vad skulle hända de?

Enastående verk om jag får säga det själv!

Du har ju varit med och skrivt det!
___________________________

Hm.... Kanske det..

Bra!!

Tack!!!

Man får gärna ge respons på vad vi kan förbättra!

Super bra, fantastiskt fint språk kan verkligen se det framför mig och en gripande historia, bara två små meningar som jag undrar lite om:
1. "Hon var ju bara 10 och hade mer än halva livet kvar att leva" undrar om det inte skulle låta bättre med " nästan hela livet" eller "hennes liv hade ju precis börjat"
2. " vad skulle hända de" där undrar jag om det inte borde vara "vad skulle hände med de".

Annars så tycker jag att det vore kul att få höra lite mer om hennes hem och hennes vän Alice.

Fantastisk berättelse *bevakar*