Voldemort är tillbaka (Privat roll)

Ett privatroll mellan Vildvittra och Cara Riddle

Tänkte om vi ska ha nån liten mall? O.o
Typ så vi vet lite av vad som hänt den andre xD

Så där nu kan jag skriva en mall

namn: Cara Riddle (nehe)
ålder: 25
utseende:
bor: lite över allt
familj: Voldemort (som hon tror är död), Bella mor, Gudfar Severus
personlighet: bla jag orkar inte skriva där xD
hänt sedan skolan: hm ja en massa men jag tänker bara avslöja att hon mystiskt blev skadad och förlorade synen och bor på gatan, men hon är inte försvarslös
övrigt: ja jag vet inte vad jag skall skriva här xD

Aaa Gör en nu ja xD

Namn: Laura Pevensie
Ålder: 25 år
Familj: Båda föräldrna döda, tre år yngre lillasyster Wilma.
Har ingen kille har vart tillsammans med både Dean och Neville men tyckte de var för tråkiga och för ensidiga.
(Bara såg allt som var bra med den goda sidan men inte fördelarna med den onda. xD)
Systern har man, Victor Stone och en gemensam dotter på två år Sandy.
Är halvkusin med Weasleys.
Utseende:

Långt rött hår, gröna ögon och ca 178 cm lång.
Vad som hände efter kriget: Efter kriget gick hon klart sitt sista år på Hogwarts och sökte sen plats i ett lag.
Hon fick plats som sökare i Australiens nationella Quidditchlag.

Har vart med om många segrar åt Australien.
I hennes sista match mot Chile så fick hon en dunkare rakt in i höften och fick den krossad.
Den gick att laga, men skadan gör att hon inte kan flyga längre sträckor och blev därmed en pensionerad Quidditspelare.
Efter att varit i strålkastarljuset, med alla reportrar och alla fans, drar hon sig nu tillbaka till sitt gamla hemland.

( Sk ändra min ålder xD vi måste ju va lika xD )

haha vi kan ju inte ha olika åldrar Tessan xd hahaha hur tänkte du där xD

Jag skrev den samtidigt som dig och såg inte att du hade uppdaterat xD

aha xD ja men då är det okej xd haha skall du börja

( Aaa, visst, visst xD)

Laura sitter på planet hem, hem till det land hon föddes och var uppvuxen i. Hon tog ugglarflyg, hon gillade det mer. Inte många som störde henne då, och hon ville vara själv. Hon ville inte se en enda kamerablixt till, inte ett enda av fansen som ville ha hennes autograf.
Hennes karriär var över, hennes liv, vad fanns det då att leva för? Nej inget, och fansen skulle glömma henne, alla skulle glömma henne.
Systern och hon hade bara utväxlat några ugglor under hennes tid i Australien. Men ingen annan, alla brevväxling upphörde tillsist. OCh lika bra var väll det, för hon orkade inte med någon just nu, hon orkade knappt med sig själv.
Vad skulle man göra när ens liv, ens dröm var slut och man inte hade något eller någon annan?

Cara satt i grottan och rörde i soppan hon skulle äta till middag. Hon trevade efter skålen och tog upp den när hon fann den. Hon såg inte längre ut som sig själv, håret var tovigt och hon var smal, hon var antagligen blek och kläderna slitna, men hon var inte säker eftersom hon inte såg något. Hon fingrade på medaljongen hon behållt efter att hennes far dött och hon försvunnit. Ingen kände längre igen henne och det var hennes plan. Hon hade dock inte räknat med att bli rånad av mugglare och att de skulle puttit omkull henne så hon blev blind. men hon klagade inte, hon hade lärt sig leva med det. Hon hade haft kontakt med Severus ett tag efter kriget (Ja Severus lever!!) men det hade inte funkat, han hade undrat varför hon levde som hon gjorde och hon hade bara sagt att hon ville bort från allt

(Sev lever Tjoho )

Planet landar, himelen är går och regnet hänger i luften. Ingen möter henne när hon kliver av, för hon hade inte meddelat att hon skulle komma hem. Det fanns ju ingen att meddela. Mugglare stressade iväg till tutande taxibilar och hon drog kofferten over vägen och ut på gatan. Hon hade inte mycket kvar i kofferten. Kvasten hade hon brutit i delar och allt som påminnde om hennes tid i Australien hade hon bränt upp. Allt var slut och hon ville inte ha något kvar av sitt gamla liv tillbaka. Hon hade tänkt att bränna upp vänskapshalsbandet hon hade en del av och Cara det andra. Men det kunde hon ändå inte, hon hade inte hört av henne på flera år. Nog hade hon försökt, men givit upp. Men det tog ändå emot att förstöra den, nog för att hon många gånger förbannat Cara som aldrig hörde av sig. Men ändå....
Laura suckade och försvann in på en enslig stig, såg sig om så att inga mugglare var i närheten och transfererade sig därifrån.

(haha ja men jag kan aldrig döda honom xD)

Cara åt upp soppan och gick ner till bäcken och diskade skålen innan hon tvättade håret och reste sig upp och gick tillbaka till grottan. Hon kunde vägarna runt grottan som sin egen ficka. Hon steg in och log, det här livet var så mycket bättre, hon var långt bort från allt som hade med trollkarlsvärlden att göra och hon var trygg för ingen kom hit, grottan låg så avlägset. hon använde nästan aldrig sin stav, endast i nödfall. Hon satte sig ner och började meditera, hon tänkte på alla som hon saknade, hennes föräldrar, Severus och Laura. Men hon kunde inte skriva längre när hon inte såg och hon orkade inte ha kontakt med henne elelr någon annan för det påminde henne om sitt gamla liv