En ynks dagbok [SV]

Titel: En ynks dagbok
Språk: Svenska
Typ av text: Förstahand
Antal kapitel hittills: 2
Färdigskriven: Nej
Rating: G (för tillfället)
Beskrivning: Rana (mig) fick reda på om magi när hon var 8 eftersom hon hade inte visat några tecken på magi. Då får hon reda på att hon är en Squib. Nu är hon elva och har fått brevet från Hogwarts. Utan att låta hennes föräldrar veta, så tackar hon ja och åker till Hogwarts. Det här är den svenska översättningen på "A squibs diary" som är också skriven av mig

Kapitel 1

Det var märkligt att ha någon säga till dig att dom var häxa och trollkarl. Inte skrämmande, inte glatt och spännande, bara märkligt. Efter att de sa åt mig att sätta mig ner, den dagen då jag fyllde 8 och inget hade hänt, och sa till mig att dom var trollkarlar, kändes det som om jag inte var där. Som om jag var en uttråkad åskådare, halvt lyssnande på vad som pågick genom ögonen och öronen av en liten flicka.
Fast den delen som klängde fast vid medvetande var i full panik. Trollkarlar och häxor?!

Missförstå mig inte, jag var bara 8 då och hade nysst lärt mig att monster inte fanns. Få reda på att häxor och trollkarlar finns och att jag är relaterad, dottern till såna!
Fast jag hade aldrig trott att en häxa kunde vara så normal, till och med söt eller att en trollkarl kunde vara så ung.

"Lyssna, Rana, älskling, mamma och pappa är ledsna om du är rädd, men du måste förstå! Det finns inget skrämmande eller fel med oss. Det måste väl en stor tjej som du förstå. Är inte du en stor tjej?"

Jag nickade, för att på den tiden, det mest kränkande jag någonsin skulle kunna kallas var för en liten bebis. Jag var en STOR tjej. Jag hade fått mina egna nycklar och visste till och med hur man tar en buss alldeles själv.
Men att vänta sig att en 8 åring ska var rationell var bara för mycket.

"Rana, vi ska berätta en hemlighet för dig, men du måste vara tyst om den, okej?"

Jag nickade, undrande om vad jag skulle få höra.

Mamma öppnade munnen och började berätta om allt. Drakar, varulvar, jättar, the Statue of Secrecy, Trolldomsministeriet, Mugglare, skolorna, kvastar, quidditch, byarna, trollstavar och allting annat, medans pappa höll på och påminna mamma om små saker som mamma hade missat, hela tiden avbryter henne, fast hon såg inte ut att bry sig.

Även fast jag var I chock på grund av den här massiva, hemliga, underjordiska värld, så sög jag bara in allt. Jag skulle aldrig nånsin kunna upprepa det hela, ord för ord, så minns jag allt. När mamma var äntligen klar, så tittade hon på mig förväntansfullt, i hopp om att jag skulle säga nåt eller fråga nåt som skulle innebära att jag förstod.
Vad som kom ut var: "Om du är en häxa och pappa är en trollkarl, innebär det att jag är en häxa också?" Jag började le
"Kan jag också trolla?"

Mamma tittade på mig, lite ledset. Leendet försvann.

"Sötnos, jag vet inte hur jag ska säga det här, men.... Vi tror att du är en ynk."

Jag sjönk ner i min stol igen.

"Vad är en ynk?"
"En ynk är ett barn med minst en magisk förälder, som inte har magiska krafter. Det är ungefär som motsatsen till mugglarfödda, som inte har en magisk förälder men är fortfarande trollkarlar eller häxor."

"Finns det många ynkar?" frågade jag, i hopp om att jag skulle åtminstone ha vänner som hade det likadant som jag.
"Nä, det är ganska sällsynt"

Jag stod upp,kramade pappa och mamma och viskade i mammas öra "jag förstår, mamma" och gick till mitt rum.

Det är märkligt att få veta att dina föräldrar har magiska krafter. Inte skrämmande, inte spännande, bara märkligt. Men vad som gör dig orolig är när du upptäcker att du är en ynk.

mer super bra

Jättebra! Jag vill att du ska skriva mer! Du skriver så bra!

Kapitel 2

Jag vaknade, gäspade högt och ljudligt och försökte att trassla ut mitt hår
Ögon knappt öppna, så stirrade jag på min spegelbild i spegeln mittemot sängen.

Blont hår, gröna ögon, rätt söt, blek hy, ljusrosa läppar och en liten näsa. Varje morgon beskrev jag mitt utseende. Jag upprepar nog omedvetet det positiva med mitt utseende för att ignorera fräknar och den fula pricken jag har vid ögat.

Jag vände mig om för att se klockan. 07:00. Det var då jag kom ihåg. Idag är det den 29:e april. Min födelsedag.
Jag hoppade upp från sängen. Det var då jag mindes att jag var elva. Elva år gammal, och inga tecken på magi. Alls. Jag var nog en Ynk.

Försiktig med att inte väcka mina föräldrar, eftersom vem vill egentligen fira en enkel ynks födelsedag, gick jag ner för trapporna.
Jag var precis på vag att gå och göra frukost till mig själv, när jag hörde prasslande av fjädrar. Jag vände mig om och såg ett brev falla ner i brevinkastet. Jag plockade upp brevet, som bar orden:

Rana Everett
Det minsta sovrummet
1 Little Green
Richmond
London

Mitt hjärta stannade nästan. Det här var ett brev från Hogwarts. Tusentals frågor strömmade in i mitt huvud samtidigt, men jag ignorerade dem. Medans jag slet upp kuvertet, en envis tanke stannade fortfarande kvar. Ska jag berätta för mamma och pappa?

Jag satt mig ner och försökte tänka.
Tänk om mamma och pappa inte vill att jag ska gå?
Tänk om de skulle skicka en uggla till Hogwarts och berätta för dem om deras misstag, att jag var en ynk, att jag inte kunde trolla?

Jag bestämde mig för att inte berätta för dem.

Jag öppnade fönstret och visslade. En uggla, förmodligen den som gav mig brevet flög in genom fönstret. Den var vacker, alldeles vit som snö.

Jag stoppade in honom eller henne i buren där mamma och pappa hade staplat in mat för trötta eller hungriga ugglor. Medans ugglon slukade bitar av kött, skrev jag ett brev till Hogwarts.

Jag sa till dem att "Jag skulle vilja ha en vuxen från Hogwarts som hjälper mig att få tag i nödvändigheterna till Hogwarts eftersom min far är utanför landet i sitt arbete för avdelningen för internationell magisk samarbete och min mor är i St Mungos efter en olycka och kommer nog inte vara tillbaka förrän jullovet."

Jag förseglade kuvertet, knöt brevet till ugglans ben och hoppades att dom skulle tro på en sån osannolik lögn. Precis när jag såg ugglan flyga iväg, kom mamma och pappa ner för trappan.

"Grattis på födelsedagen, älskling." sa de sömnigt.

Jag älskar den!!!! Jag älskar hur bra du skriver! Den verkar bli så bra!

Hm, knepig.. Men bra. Tror att jag kommer in i det mer i nästa kapitel..

bra, ett intressant perspektiv!

Påminner mycket om Harry men annars super bra!

Meeeeeeeeeeer!!♥ ♥

När kommer mer?! ( a )