Lily Events liv

Ratning: G
Språk: SV
Huvudperson: Lily Events såklart!
Handling: Jag startar någon stans när Lily är 10 år.

Okej, Lily Evans, va? Blir kul. Bevakar!

Okej jag börjar!

Kapitel 1.

Jag tittade på min spegel bild. Jag såg en rödhårig flicka titta tillbaka på mig med ett par mandelformade gröna ögon. Jag tittade på Lily Events.
"Lily! Maten är klar!" ropade min mamma ner ifrån köket. Jag suckade och sprang ner för trappan på mina bara fötter. Klänningen flaxade lätt.
Jag kom ner till köket och satte mig på min plats bredvid min storsyster Tuni. Mittemot mig satt min mamma. Mittemot Tuni satt pappa.
"Vi får prinskorv idag", sa Tuni till mig. Jag nickade.
"Vad är det med dig gumman?" undrade pappa. "Är du sjuk?" Jag skakade på huvudet.
"Jag är bara lite trött", ljög jag.
"Bra, nu vet vi att du kan prata!", flinade Tuni. Jag kände hur ilskan kokade inuti mig. Och plötsligt ramlade lampan ner i Tunis huvud! Jag blev riktigt rädd och sprang upp på mitt rum.

Bra! Snyggt skrivet. Längtar efter mer!

Jag kunde inte komma ner på hela dagen. Pappa och Tuni hade åkt till sjukhus. Jag var inte sjuk. Kanske på något vis, det hade börjat hända konstiga saker sen jag fyllde 7 år, sedan hade det blivit värre och värre.
"Lill, gumman", hörde jag mamma ropa. "Du kan väl gå ut i alla fall?" sa mamma med sin snälla-gumman-jag-vill-det-så-gärna-röst.
Jag kan oftast motstå den rösten. Men det kunde jag inte idag.
Jag sprang ner för trappan. Gick till hallen och tog på mig mina flipp-flopps och gick ut.

Jag var ut länge. Jag gungade lite tills jag fick en skymt av en pojke. Han hade stor näsa och ett gult-vitt ansikte. Ett svart flottigt hår. Jag tror att det var pojken Snape.

Bra! Mera! Du skriver jättebra.

Tack tack! Jag blir så glad av dina kommentarer!
Ja, härkommer mer.

KAPITEL 2.

Med ens var Snape borta. Jag undrade varför han sponerade på mig. Jag torkade bort tårana från mina kinder och undrade om Snape hade sätt de. Jag tittade upp. Himmlen var alldeles grå av moln. Jag kännde en regndroppe på min näsa. Jag kännde fler och fler droppar. Jag kännde mig konstigt nog glad. Det hade inte regnat på flera månader. Jag reste mig upp och började dansa regndansen som vi lärt oss i skolan. Jag önskade att Tuni var här, vi kunde dansa tillsammans. Jag dansade riktigt länge. Säkert i flera timmar. Men jag började frysa mer och mer. Tillsist skakade jag så mycket så att jag slutade dansa. Jag kröp ihopp på marken. Jag slöt ögonen och jag somnade. Jag drömde att Snape kom och strö över min kind och att ha lämnade en Lily bredvid mig.

När jag vaknade så var det alldeles bäcksvart ute. Jag såg till min förvåning att Lily-blomman låg bredvid mig.
"Lily! Lily!!" det var mamma som ropade.
"Här är jag!" svarade jag. Mamma kom springande och bar in mig i huset. Som när jag var liten.

Vad glad jag blir när du säger att du gillar mina kommentarer. :3 För jag menar det! Längtar efter mer.

Tack så mycket för dina kommentarer! Men jag behöver ideer.

Kika lite i... få se, sjunde boken va? Titta lite vad som ungefär händer.