I skuggan av det förflutna

Titel: I skuggan av det förflutna
Handling: Detta kommer vara en massa one-shots som jag har skrivit. Det handlar om lite allt möjligt. Om före och efter striden från olika perspektiv.
Hoppas att ni kommer gilla det! Kommentera, snälla! Det är guld värt.
Klar: Nej
Huvudperson: Olika

En kort one-shot, som försmak. Den blev kanske lite skum, men aja.
Kommentera vad ni tycker snälla!
__________________________________________

Fred och George Weasley
- Halv

En sekund. Det är allt som behövs. En sekund. Det är allt som krävs. Allt som krävs för att skilja liv från död.

George stirrade på det välbekanta, fräkniga ansiktet. Det blossande röda håret. Men det vanliga finurliga leendet fanns inte där och de alltid så glittrande ögonen var nu matta. Svarta. Det såg ut som att de aldrig skulle lysa upprymt igen.
George såg djupt in i de svarta ögonen. Bilder flög förbi i hans inre.

De var fem, och snodde Bills nya kvastskaft.
De var elva, och satt tillsammans i en kupé på Hogwartsexpressen för första gången.
De var fjorton, och med lite hjälp från Lee Jordan lyckades de uppfinna de första försöken till tungtänjarkolorna.
De var sexton, och smög ner till köket på Hogwarts, för att skaffa fram lite mat.
De var sjutton, och stod i sin nyöppnade affär, med unga kunder ständigt inströmmande.

George kramade om sina egna knogar så hårt att de vitnade. Spände varenda muskel han hade. Så, med ett enda slag, krossade han spegeln framför sig. Med ett högt kras splittrade sig glaset i tusentals små bitar.
Nerifrån hördes höjda röster, och snabba steg i trappan, men George brydde sig inte om det. Han sjönk ihop på golvet. Med händerna fortfarande knutna. Blod sipprade från dem, men han kunde inte ha brytt sig mindre. Smärtan i hans hand. Smärtan i hans kropp. Det kunde inte på långa vägar mäta sig med den otroliga smärtan som värkte i hans hjärta. Som om någon hade slitit det mitt itu, och lämnat det trasigt. Det skulle aldrig mer bli helt.

superbra!
*Bevakar * ♥

Jättebra!! *bevakar*

Jättebra!