Mitt liv

Titel: Mitt liv
Språk: Svenska
Kapitel: 3
Färdigskriven: Nej
Rating: ...
Beskrivning: Natalie Parker är en tjej på 13 vårar som precis ska börja på Hogwarts, under hela sitt liv har hon fått hemundervisning, hennes mamma jobbar som hotellchef, hennes pappa övergav dem när Natalie var liten, men hon har fortfarande inte gett upp hoppet om att hitta honom, vilket hon kanske får ångra...

Kapitel ett
Jag kramade om min älskade mamma innan jag tog mina väskor och hoppade upp på tåget.
"Älskar dig!" Ropade jag till henne innan hon försvann bakom tågets mörka väggar.
Jag gick längs vagnarna och stannade vid en kupé som verkade någorlunda folktom, utom en enda flicka, hon verkade vara i min ålder, så jag gick in och satte mig mitt i mot henne.
Hon lyfte blicken och log.
Hon hade skrikande rött hår som gick henne till midjan, svarta ögon so inte riktigt gick i kontrast till håret, och ett stort leende.
"Är du möjligen släkt med Ginny Weasley?" Frågade jag.
Hon nickade, sedan verkade hon granska mig noggrant.
Jag hade ganska långt brunt hår, nästan till naveln, grönbruna ögon, slank och smidig kropp och var hyfsat lång, tvärt i mot min mamma, som var ganska kort, hade blont lockigt hår som var kort klippt, det som hon verkade kalla: "Dagens frisyr".
Ibland undrade jag vem min pappa var, han som jag tydligen hade ärvt en del av mitt utseende av... Eller hade jag inte det? Tänk om båda mina föräldrar var helt olika mig, vad skulle jag göra då?
"Vad heter dina föräldrar?" Frågade hon sedan.
"Min mamma heter Alice Parker" jag tänkte efter en stund innan jag svarade på vad min pappa hette, var det bäst att säga som det var, eller inte? "och min pappa heter William Parker" Sa jag efter en stund, detta var ju såklart inte sant, men jag ville få skansen till ett nytt liv.
"Jag har aldrig hört talas om dem, vad jobbar de som?" frågade hon.
"Min mamma är delägare eller chef för ett hotell, och min pappa är en affärsman, så han reser mycket..." Sa jag "vad heter du förresten?" Frågade jag, och först då märkte jag att man inte längre kunde se stationen, vi var på väg!

Kapitel 2
RE;
"Min mamma är delägare eller chef för ett hotell, och min pappa är en affärsman, så han reser mycket..." Sa jag "vad heter du förresten?" Frågade jag, och först då märkte jag att man inte längre kunde se stationen, vi var på väg!

Natalie;
Efter en stund svarade hon: "Jag heter Ronya McGray." Jag nickade och log, "du då?" Frågade hon mig "Natalie Parker" sa jag.
Hon log stort.
"Har du några syskon?" Frågade jag henne, "ja, två storebröder, två lillsystrar och en lille bror, du?" frågade hon, "Jag är ensambarn" log jag.
"Jaha" svarade hon då "på så vis" hon nickade.
Jag tittade ut genom fönstret och kom på att jag inte hade bytt om ännu, och skyndade mig snabbt att göra det.
tio minuter efter att jag bytt om saktade tåget in, och snart hade vi stannat.

Kapitel 3
RE:
Jag tittade ut genom fönstret och kom på att jag inte hade bytt om ännu, och skyndade mig snabbt att göra det.
tio minuter efter att jag bytt om saktade tåget in, och snart hade vi stannat.

Natalie:
Jag tog mina väskor från bagage hyllan och gick ut i korridoren, Ronya följde efter mig ut.
Tåget stannade helt och vi klev av.
"Vilket elevhem går du i?" Frågade jag Ronya.
"Hufflepuff" svarade hon.
Plötsligt puttade hon mig åt sidan, precis innan tre killar gick förbi, det påminde mig lite och Draco Malfoy och G & C, den mittersta pojken liknade Draco på pricken, och likaså de två biffiga killarna på sidorna om honom.
"Ursäkta" fräste jag åt dem.
De vände sig om, den mittersta pojken tittade på G & C och flinade.
"Vad heter du?!" Sa han sedan.
"Natalie" sa jag "ni då?!" Ronya rycker lite i min ärm och viskar "vi borde gå! Nu...!"
Jag väntade fortfarande på svar från killen.
"Max Malfoy" svarade han, Malfoy?
"ok" sa jag, innan jag trängde mig förbi honom.

Max:
Jag tittade efter brunetten - Natalie - när hon gick iväg.
Jag bara måste få veta mer om henne, jag måste, tänkte jag, innan jag med säkra steg följde efter henne till vagnarna, och till hennes förtret satte jag mig i samma vagn som henne Crabe och Goyle följde efter mig (de hade fått namn efter sina morföräldrar).
"Så, du sa aldrig vad du heter i efternamn" sa jag.
"Parker" svarade hon och vände bort ansiktet, jag log.
Hon pratade i alla fall med mig.

Låter jättebra, kör på

tack

kapitel 1 var superbra! ♥

tack, kapitel 2 blir lite kort, har inte så mkt tid... ♥

gör inget att kapitel 2 var lite kort, det var ändå jättebra!

tack ♥

varsågod ♥

Kap 3 har kommit ♥

kapitel 3 var suuuperbra, du är jätteduktig på att skriva! ♥