Love can never be controlled. Ever. [SV]

Titel: Love can never be controlled. Ever.
Språk: Svenska
Rating: PG-14 (för säkerhets skull!!)
Kapitel:-
Genre: Romantik/drama
Handling: Jag är väldigt dålig på att förklara vad den handlar om, så ni får sammanfatta det själva i epilogen!

Epilog
”The mess”

Hon skulle börja sitt sista år på Hogwarts, men är något sig likt?

Katastrof. Det var nog det enklaste ordet att förklara min senaste situation på livet. Allting som jag, Rosaline Everett, lyckades med så blev ändå till sist en ända katastrof. Det fanns ingenting som jag kunde göra rätt, jag kunde inte ens prata ordentligt. Okej, där kanske jag överdrev en aning, men något som var sant, så var det att jag knappt lyssnade på ett ord av vad någon talade för tillfället. Ändå så var jag expert på att falla för fel killar, alltid sådana som var elaka, eller bad-boys på rent talspråk. Men en sak var klart, den här gången var det nog överdrivet, killen var the bad-boy.
Den första jag någonsin hade dejtat var då jag gick på förstaklass på Hogwarts, hans namn var Tyler Sampsson, han hade struntat i läxorna och lektionerna. Haft kvarsittning varje kväll och dragit med mig på sina upptåg, hur som helst så slutade det med att han blev relegerad på livstid.
Sedan var det ju Rick också, han hade varit en varulv. Då hade jag gått på trean och vid det laget så hade jag inte lärt mig det minsta sunt förnuft, vilket betydde att jag nästan hade blivit biten av honom och så rökte han. Drack hände lite då och då också, men det var jag inte så hemskt populär med. Nu för tiden sitter han mest instängd och hör på dystra låtar, inte för att det var mitt fel!
På femman var det sen igen Glenn, han hade jag aldrig haft så mycket emot. Om han inte varit vampyr och tappat självkontrollen så att han nästan dödade mig. Jag hade varit för dum för att ens orka bry mig, men just nu kändes det som om det var en annan livstid sedan och att jag kommit över det.
Jag har nog mognat mycket då det gäller mitt självförtroende och sättet som jag beter mig på. Förut så hade jag inte så hemskt mycket vänner med tanke på mitt beteende, just nu, så är jag i gänget med de populäraste tjejerna. Vi är inga bitchar som de flesta brukar vara, vi är faktiskt ganska snälla, vuxna och lugna. Fast ibland händer det ju att vi smiter ut med våra klasskompisar på en eller två, om ni förstår vad jag menar. Men det hör väl till?
I alla fall, så den här killen, som råkat vara honom som är den värsta av de värsta. Han lurade mig kompis så att hon blev relegerad under vårt fjärde år. Han är sjukt vacker eftersom han har en ganska blek skinande hy, perfekt mörkblont hår och hans ögon är sådär väldigt ljusblåa som får en att drunkna i dem direkt. Problemet var, han var the bad-boy. Alla hade respekt för honom, han var egoistisk och självsäker. Han brydde sig inte om någon eller något, endast sig själv och att han säkert var populär. Vilket han var, eftersom han hade sina anhängare, inte som Voldemort förstås! Förmodligen hade jag endast otur, eftersom jag hade blivit hans nästa intresse.
Kärlek kan aldrig bli kontrollerat, aldrig någonsin.

Ska jag skriva vidare?

Jättebra, fortsätt!

Thx! det första kapitlet blev inge bra, men det blir bättre då hela börjar ta lite fart, lovar!!

Kapitel 1
”Desire”

Det var som i en film, allting rullade på som vanligt och personerna runtomkring mig log utan att veta något. Som om allting spelades för mitt håll, medan jag stod lutad mot väggen så gick massvis av människor förbi mig i hyber-hastighet. Vilket egentligen inte var det minsta troligt.
”Rose!”
Genast drogs jag ur mitt tänkande, jag vände mitt ansikte mot min blonda kompis som hade viftat med handen rätt framför mina ögon i ett obetydligt försök att få min uppmärksamhet. Clara, var hennes namn, en av mina äldsta vänner från samma elevhem som mig - Ravenclaw.
”Vaere?”frågade jag snabbt och blinkade till några gånger för att få hjärnan att reagera.
”Vad tänker du på?”ville hon genast veta med ett brett leende på läpparna. Hon var kort, ungefär ett huvud kortare än mig och ändå var jag endast 168 centimeter lång.
Vi var på väg till försvar mot svartkonster, läraren i det ämnet hade gått på skolan och var en väldigt känd kompis till den legendariske Harry Potter, nämligen Dean Thomas. Jag hade själv blivit förvånad då han dykt upp, men sedan hade jag fått reda på att han endast vikarierade vår riktiga lärare.
Vi hade inte haft några lektioner det året, jag och Clara hade inte ens varit tillräckligt pigga dagen innan för att orka prata om våra sommarlov. Mitt hade inte varit så hemskt intressant, jag hade tillbringat det mesta av tiden att sitta och skriva på mina noveller på vårt sommarställe. Jag gillade det stället, allting som fanns var vatten, sand och skog. Men förstås så fanns det ju cilivisation, annars skulle jag säkert ha varit väldigt uttråkad.
Utanför klassrummet stod den hemskaste killen av dem alla, Niklaus Dragoneye, mer känd som Nik. Han kunde vara världens största idiot, bokstavligen. Med sitt mörkblonda rufsiga hår och den vältränad kroppen. Ändå, verkade det som om han hade vuxit upp under sommarlovet, i stället för att reta mobb-offret, Max, i vår klass så stod han faktiskt lutad mot väggen och lugnt talade med sina kompisar.
Clara måste ha märkt samma sak som mig, Nik var lugn. Det måste nog vara den första gången på sju hela år. Jag var verkligen chockerad, men vem skulle inte vara? Han var faktiskt mycket snygg, var jag tvungen att erkänna då jag och Clara gick fram till Fredrika och Rachel som hängde med i vårt gäng. Båda med bruna hår, men av olika nyans, samt ett tjockt lager smink runt ögonen.
”Har ni märkt...”var allting Rachel behövde säga.
”Ja, jag kan knappt förstå det. Vad har det hänt med honom?”viskade Clara och såg menande på Nik. Han skrattade åt något som Fred hade sagt, som var Niks bästis. Båda omöjliga snorungar. Nik vände blicken mot oss och höjde ögonbrynen i en menande gest. Så hade han aldrig gjort, han brukade visa fingret eller komma fram till oss och slänga in en elak kommentar om vårt utseende.
”Strunta i honom”, sade Fredrika allvarligt och såg på oss med menande blickar, ”han leker säkert med oss. Snart börjar han med sitt vanliga tjat.”
”Det är ju klart”, svarade jag och tvingade mig själv att ta bort blicken från hans ljusblåa. ”Har ni hört om den där fest-grejen?”
”Balen?”frågade Clara entusiastiskt. ”De har aldrig ordnat något sådant förut!”
”Vi vet, visste ni att de har fixat ett till sällskapsrum som också är ett café? På tredje våningen!”berättade Rachel glatt. ”Men endast de som går på femte klass eller över får vistas där.”
”Seriöst? Så grymt!”sade Clara och såg väldigt glad ut. Det var även jag, men hur skulle jag kunna sluta tänka på Nik? Varför hade han sett på mig så länge och inte på någon annan?
”Hur som helst, balen”, började Rachel som alltid brukade ha all information om allting, ”det ska vara temat från artonhundratalet och endast sådana som går på fjärdeklass eller över får komma. Om man inte har en dejt så har man inget att göra där.”
”När är det?”frågade jag genast och tog upp min mobil ur fickan. Ja, till och med vi som går på Hogwarts kunde inte låta bli att skaffa den mugglar-prylen. Samma sak var det nog med datorer, inte för att jag hade skaffat någon-än.
”På fredag!”svarade Fredrika just som dörren till klassrummet öppnades och alla elever strömmade in. Jag satte mig i mitten bredvid Rachel, Fredrika och Clara satt bakom oss. ”Vi kan beställa våra klänningar från nätet.”
”Jag har min laptop”, berättade Rachel och log brett.
”Varför är jag inte förvånad?”flinade jag och Rachel besvarade det genom att himla med ögonen.