I could love you 4ever [Titanic]

Titel: I could love you 4ever
Rating: PG-13
Kapitel: -
Färdig: just börjat
Handling:
Fanficen som jag skall skriva kommer inte att innehålla magi, den kommer att handla om det berömda skeppet Titanic. Jag tänker inte använda samma personer som i filmen (Jack Dawson och Rose), men de kommer att dyka upp här som var. Hur som helst, så kommer många delar av fanficen påminna väldigt mycket om filmen men ändå inte. Hoppas ni vill läsa min fanfic och ge feedback åt den!

David Clever var mitt namn, hur som helst, så hade jag och min väldigt nya kompis, James, lyckats komma med i ett kortspel. Jag som just hade köpt biljetterna till Titanic så blir såklart tvungen att lägga dem på bordet där jag, James och tre andra spelar. Men i alla fall, så brukar jag aldrig har tur, fast den här gången så lyckades jag ha det och det gjorde så att hela mitt liv förändrades...

Låter bra, börja!

Okej, första kapitel skiljer sig nästan inte alls från den ursprungliga historien och jag skäms lite för det, men det blir mer annorlunda senare. Jag lovar!

Kapitel 1
Året var 1912, klockan tickade vid sidan om mig och korten i handen hade fortfarande inte delats ut. Om tio minuter skulle fartyget åka, nervositeten gick genom mig.
”Okej”, sade jag på lätt engelska, ”dela ut korten då, Rick.”
Killen till höger om mig gav mig en långsam blick som jag lugnt besvarade, fast jag långt inom mig ville skrika åt honom att jag hade en tid att passa. Ändå låg de där på bordet, inbäddat av massvis med små silvermynt. Med ens började Rick dela ut korten, vi var fem stycken runt det lilla kvadratiska bordet, jag var den ende som var fullkomligt pank. Min resekompis, James, satt vid min högra sida med ett väldigt nervöst yttryck i ansiktet med tanke på att han rökte, vilket han aldrig gjorde.
”Jag lägger mig”, sade Frank genast som han tagit upp korten. Han kastade dem i högen och tittade mot klockan, sju minuter kvar. Snabbt kollade jag mot mina kort och kände hur mitt hjärta stannade.
”James?”frågade jag och min brunhårige kompis kastade korten på bordet. ”Inget?”
”Jag har triss i fyror”, sade siste mannen i spelet som jag aldrig uppfattat namnet på eftersom han talade med rysk dialekt. Vilket förklarade hans väldigt dåliga humor, enligt mig. ”Rick?”
”Fyrs i femmor”, sade Rick överlägset och gjorde ansats att ta upp biljetterna till fartyget som ångade utanför, men jag stoppade honom med min hand och tittade honom rätt in i ögonen.
”Inte så bråttom islänning”, sade jag lätt och kastade ut mina kort på bordet.
”Helvetes jävla skit!”ropade Rick då han sett vad jag haft, fyrs i kungar, det var mig det bästa som jag någonsin haft och då hade jag endast fuskat med en kung.
”Vi skall till New York James!”ropade jag glatt och kramade om min resekompis som jag mött för en halvtimme sedan. Vi dansade runt i baren medan jag viftade med biljetterna.
”Mina herrar, Titanic åker utan er om fyra minuter!”sade bartendern och jag tittade mot klockan som tickade, sedan mot James och till sist mot dörren innan jag satte av mot den. James plockade åt sig alla silvermynten och sin väska innan han satte av efter mig.
”Vi skall åka hem till New York, David!”ropade James efter mig på sin franska accent som jag fann ytterst humoristisk. ”Skynda dig!”
Jag började springa så snabbt jag kunde, inte för att det var så hemskt lätt eftersom folksamlingen var så tät, men jag var för glad för att bry mig. Jag hojtade och jublade hela vägen till skeppets uppfart, där jag ökade farten ännu mer men var tvungen att stanna då vakten skulle kontrollera våra biljetter.
”Tredje klass, va?”frågade vakten och höjde ena ögonbrynet. ”Har ni kollat hygienen?”
”Javisst!”svarade James och jag nickade snabbt.
”Vi har inga löss”, lovade jag och vakten släppte förbi oss. Där vi utan att tänka fortsatte att springa på golvet av Titanic.
”Vi är galna, David!”ropade James efter mig då vi trängde oss förbi alla som kom i vår väg. ”Vi är så galna!”
”Men vi skall till Amerika Jimbo!”ropade jag tillbaka innan jag tvärstannade så att min kompis sprang in i mig.
”Vad är det?”frågade James då han såg mitt allvarliga ansikte.
”Vad har vi för hyttnummer?”frågade jag och även James min blev genast stel, sedan började jag le som en dåre.
”Din idiot!”ropade James och knuffade in mig i väggen. ”Sluta luras så där, det är inte kul!”
”Är det väl!”svarade jag och fortsatte springa på däcket. Jag hade inte så mycket packning med tanke på min dåliga ekonomi, men det gjorde ju inte så att mitt humör sänktes, eller hur?
”G-31”, mumlade jag för mig själv medan jag gick och kollade på dörrarnas nummer. ”Aha!”
Jag öppnade den vita dörren med hård fart och kastade genast upp min väska på den övre bristen innan jag skakade hand med mina nya hyttkamrater, vars namn var Dick och Ralf. Jag tyckte att namnet Dick var väldigt kul och det måste han ha märkt eftersom han jagade efter mig ända upp till däcket då jag skämtade om det.
Väl uppe på däck däremot så lyckades jag skaka av mig honom, efter en ganska stor svängom vid fören. Jag var en skicklig fotbollsspelare som säkert hade märkts då jag dribblat bort mig själv från hans blick och gömt mig bakom en dörr som stått öppen. Jag skulle nog undvika hytten för resten av resan.
Jag hoppade högt upp i luften då det stora fartyget gav ifrån sig vrålet från pipan att den skulle avgå, snabb som jag var så var jag redan framme vid räcket av båten och hängde över för att säga farväl åt staden som fanns i Liverpool.
”Känner du någon?”frågade en röst vid sidan om mig med nästan samma dialekt som James, mannen påminde lite om James för den delen.
”Nej, men vem bryr sig?”sade den andra killen med blont hår och vinkade vad han orkade åt människorna där nere. Jag gjorde ivrigt samma sak och skrek med killarna ”Bye, bye, I'll miss ya!” för full hals så att jag nästan blev hes på köpet.
Sedan satte fartyget igång, jag kände hur motorerna gav igång ett extra högt vrål då de startade propellrarna och hur de mindre båtarna intensivt försökte föra ut Titanic på djupare vatten.
”Jack Dawson”, hälsade killen på mig som vinkat. Han hade blont hår och jag såg genast att han var en amerikan, det samma kunde jag inte säga om han kompis.
”Fabrizio De Rossi!”hälsade Jacks kompis glatt på mig. Han hade basker på huvudet som fick honom att se en aning clown-aktig ut.
”David Clever, min kompis James borde vara här någonstans”, svarade jag och skakade hand med Jack som en artig adelsman. ”Ni ska också till New York gissar jag.”
”Japp, hem till kära Amerika!”svarade Fabrizio och Jack flinade.
”Fabrizio är härifrån, jag undrar fortfarande hur han skall klara sig utan sin morsa”, sade Jack och lutade sig mot väggen. Jag nickade och drog sedan på munnen, allting hade gått så snabbt. Jag kunde knappt förstå att jag faktiskt befann mig på ett osänkbart skepp!

Mer!

Jättebra!
Skriv mer!♥

Jättebra!!! Men det här kanske du inte visste TVD, men den här tråden hör inte till fanfiction, utan hör till kreativitetsforumet. Det är bara berättelser
som handlar om Harry Potter som får vara vid fanfiction. Läs igenom regler för fanfiction så kan du läsa mer. Men din berättelse var jättebra, så du kanske kan fråga en prefekt om hon/han kan flytta tråden till sin rätta kategori.

Ja, men vissa Hungerspel-fanific finns ju också här i Fanficsforumet. En fanfic kan vara en berättelse från vilken bok eller film somhelst. Bara att handlingen är detsamma som filmen/boken.

Men då borde alla de f-f:en vara vid kreativitetsforumet, läs i f-f-reglerna!!

Ja, men det finns jättemånga Hungerspelsfanfic i Fanficforumet och ingen säger ut dem att flytta sina fanfic. Jag blir bara lite irriterad när man säger åt en och inte tusen andra.

Aha, då förstår jag!! Men de borde blivit tillsagda!! Och de borde ha läst reglerna!!