FANFICTION-Hämnden är ljuv!

Hejj det här e min första ff! Förvänta er inte så mycket...
Namn: Hämnden är ljuv!
Huvudpersoner: Emmony
Antal kap: 2
Rating: PG-12

Det handlar om en lång familjefejd som pågått i flera hundra år.
Emmony är 16 år och vet inte om varken fejden eller att hennes egen pappa dödat någon...
När Nicholas Nott börjar i Emmas klass så vänds hennes värld upp-och-ner och dimman runt hennes pappas försvinnande börjar klarna...

Ska jag börja?? (O.B.S!! Det finns ingen magi i denna ff!!!(Kanske kan det tillkomma änglar, men det e inte säkert).)

Alla fanfictions hör hemma i Fanfictionforumet *flyttar*

Tack det var snällt!!!

Låter spännande! Jag vill gärna läsa! :3

Kapitel 1 – Emmony Hawk
Jag går längs vägen på väg hem från Mimmi. Regnet öser ner runt omkring mig och jag längtar till min varma säng där hemma. Jag genar genom ”Cold Crisch” – ett sunkigt område där fattiga och kriminella slåss mot råttor och kackerlackor om husrum – för att komma fram lite snabbare.
Jag ett rasslande och dämpade skratt från gränden jag just passerat. Jag kastar en blick över axeln och ser ett gäng killar i min egen ålder komma ut. En utav dem ser rakt på mig. Han har kritvit hår och kolsvarta ögon som bränner rakt in i min själ. Han hade ett lekfullt hånleende på läpparna och hans kroppsspråk utlovade problem.
Jag skyndar på stegen och ber till Gud att killarna inte ska se eller bry sig om mig. Sorligt nog så hör jag deras steg bakom mig, och de kommer närmare. Femhundra meter kvar till ”Sky Hill” – lyx området. Så lite men ändå så mycket.
Jag svänger runt hörnet och ser mig över axeln igen och såg att killarna hade stannat. Tur. Men han men vitt hår såg fortfarande på mig med det där leendet som verkligen skrämde mig…
Jag kämpade med låset och kom på att jag glömt mobilen hos Mimmi. När jag kom in i huset sjönk jag ner mot väggen i hallen och började gråta. Det hade varit så jävla nära att de där killarna hunnit ifatt mig. Vad hade hänt om de hade det? Hade de slagit mig? Våldtagit mig? Jag ville inte tänka på det.
Jag reste mig upp, greppade kökstelefonen och slog in Mimmis hem numer. Fem signaler gick innan hon svarade. ”Hallå? Det är Mimmi.”
”Hej Mim, jag tror jag glömde min mobil hemma hos dig.” Jag snörvlar till och torkar mig under näsan med tröjärmen.
”Men herregud! Du gråter ju! Vad har hänt?”
Jag satte mig på köksbortet och berättar vad som hänt på vägen hem.
”Men, hjälp! Hur mår du nu? Ska jag komma över?” frågar hon.
”Nej, jag mår bra nu. Du behöver inte komma, jag ska ändå sova nu.”
”Okej. Ses imorgon i skolan.” Hon lägger på.
Jag går upp för trapporna, borstar tänderna och somnar på fläcken.

Hoppas det duger som första kapitel! jag kommer växla mellan Emmony och Nicholas, vart annat kapitel så nästa kapitel kommer vara skrivat ur Nicks perspektiv!!

//Basilisken12

Jättebra!
Det enda jag tänkte på var att du bytte från t.ex. "går" till "gick" efter halva. ^^ Fortfarande lite morgontrött nu så jag kommer inte ihåg vad det heter, haha.
Ser fram emot en fortsättning!

Haha!! Ja, jag är inte så bra på att hålla samma tempus... Kul att du gilla den!

Jättebra skrivet! *bevakar*

Tack!!! det kommer nog ett kap. ikväll!!

Ja! Längtar