What No One Expected [SV]

OBS Jag har ett nytt muggliskonto vid namn Deathless som jag kommer fortsätta skriva ifrån. ^^)

Titel: What No One Expected
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 3
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Genre:Tragedy, adventure
Beskrivning: Celia Roscoe ska börja 5:e året på Hogwarts efter att ha gått på en skola i Kanada. Hon träffar på Blaise Zabini, Draco Malfoy, Harry Potter och många andra. Hon stöter på många problem och vad är egentligen rätt och vad är fel? Kommer skrivas i flera olika perspektiv, därför skriver jag i ''jag'' form.

Celias bakrund:
Celia Roscoe är en tjej på 15 år från Kanada där hon tidigare gått på magiskolan Veneficia (trolldom på latin), men nu när hennes föräldrar beslutat att flytta till en liten stad utanför London så var det naturligt att hon även bytte skola. Roscoe är en fin släkt som mer än gärna skryter om sitt rena blod och ser ner på mugglare.


Början känns för mig lite seg men hoppas att någon vill läsa. Lägger ut första kapitlet när någon gjort ett inlägg. ^^)

På dessa sidor finns kapitlena:
Kapitel 1 - Sida 1
Kapitel 2 - Sida 1
Kapitel 3 - Sida 2

Det låter bra. ^^) Och jag är bäst på att komma på namn, eller hur? xD Använde själv det här namnet i en fanfiction som jag aldrig gjorde klart på mitt förra mugglis konto.

Låter awesome! Jag läser gärna!!

Ja, jag gillade alla namn du föreslog. :>
____________________________________________

Kapitel 1 - Hogwartsexpressen
Nu gick jag ensam och virrade omkring på King Cross station i letan efter Perrong 9 ¾ med mitt långa, mörka hår fladdrandes efter mig. Jag vred på huvudet och såg mig omkring, till höger om mig fanns bara massor mugglare som slängde undrande blickar mot den korpsvarta ugglan som satt med huvudet under vingen i sin bur. Plötsligt kände jag hur jag körde in i någon med vagnen,
''Men se dig för!'' fräste en lång kille med ljust hår och nästan grå ögon.
''Åh ursäkta, jag såg dig inte.'' Jag avfärdade ett nervöst leende och kände killen och hans föräldrars blickar riktade mot mig. Då lade jag märke till buren med ugglan och att dom faktiskt bar trollkarlsklädnader.
''Ehm asså… jag letade efter perrong 9 ¾ , jag antar att ni vet vart den finns?''
Kvinnan i familjen lutade sig mot sin man och viskade något vars jag endast uppfattade ordet smutsskalle, och mannens ansikte sprack upp i ett hånleende.
''Sånna som du borde inte få komma hit överhuvetaget, och du är inte lite fräck som kommer hit i din ålder, du borde ha stannat där du kommer från.'' Sa han och kollade med avsmak på mig. Djupt förolämpad blängde jag på honom och harklade mig,
''Faktiskt så skulle jag tro att jag har renare blod i mina ådror än dig, ditt simpla inavel.''
Jag vände sig snabbt om och gick rakt igenom spärrväggen och in på perrongen utan att se deras förvånade miner. Jag klev på tåget, letade reda på en ledig kupé och satte mig. Hade jag kanske gått lite för långt, tänkte jag. ''inavel'' var kanske lite överdrivet, men han hade trots allt förolämpat mig. Jag lutade mig bakåt och slängde upp benen över sätet och tog upp en av skolårets böcker och kände hur tåget sakta började röra på sig för att sedan öka farten. Kupé dörren öppnades och en tjej och en kille i min ålder kom in och satte sig. Jag sänkte boken och kollade på dom med mina klarblå ögon och avfärdade ett falskt leende.
''Jag heter Celia Roscoe, och ni är? '' Jag riktade mest frågan till killen som satt sig mittemot mig.
''Blaise Zabini'' svarade han. Han hade mörk hy och ett vackert ansikte,
''Och det här är Pansy Parkinson.'' Fortsätte han och pekade mot tjejen bredvid som hade en svart page frisyr, svagt solbrun hy och mörka ögon. Pansy tittade upp på mig under luggen.
''Du är ny va? Har liksom aldrig sett dig här förrut, vilket år och elevhem ska du gå i?'' sa hon och kollade nyfiket på mig.
''Ja, jag kommer från Kanada och ska börja mitt 5:e år, jag blir sorterad precis innan förstaårs eleverna.'' Jag log ett litet leende och fortsatte,
''Vart går ni då? Ni är renblodiga va?'' Jag höjde på ena ögonbrynet som om det inte skulle förvåna mig om de var motsatsen, även om jag känt igen deras namn eftersom min far berättat om Storbrittaniens renblodiga släkter.
''Såklart vi är!'' Fräste Pansy, ''och vi går i Slytherin!'' fortsatte hon med stolt röst.
''Bra, så hur är Hogwarts då? '' Blaise skulle precis svara när kupé dörren öppnades och killen hon tidigare stött på kom in.
''Så det är här ni är? Jag har letat efter er i halva tåg… '' han avbröt sig och blängde på mig, ''Vad gör hon här? ''
''Det här är Celia Roscoe, har ni träffats? '' sa Blaise lite undrande eftersom killen som kommit in stod och blängde på mig med mörk blick.
''Hmm, strunt i de du Blaise… '' Han klämde ihop sig mellan Pansy och väggen och stirrade ut genom fönstret. Blaise suckade och reste sig upp,
''Kan du flytta på benen lite? '' sa han och tittade ner på mig.
Jag satte mig normalt och han slog sig ner bredvid mig medans Pansy la sig med huvudet i den blonda killens knä. ''Ja, det där är i alla fall Draco Malfoy. '' Sa Blaise och knyckte med huvudet mot den blonda killen. Jag fnyste och tog åter upp boken igen och fortsatte läsa.

Blaise
Jag kunde inte låta bli att tycka om henne på något sätt, även om jag precis träffat henne. Inte heller kunde jag låta bli att undra varför hon och Draco kommit att ogilla varandra så starkt, jag får fråga honom senare… Jag sneglade på Pansy som försökte få Dracos uppmärksamhet, men han bara fortsatte att stint stirra ut genom fönstret. Jag hade tråkigt och resan kändes längre än vanligt, vart var tanten med godisvagnen? Jag lutade mig bakåt och suckade högt. Pansy hade också verkat bli uttråkad och satte sig upp och blängde på Draco. Celia la undan sin bok och tittade upp.
''Är vi framme snart? '' Undrade hon och gäspade.
''Vi har inte ens kommit halvvägs. '' Svarade Pansy och himlade med ögonen.
''Kom, så kan jag presentera dig för dom andra i Slytherin! '' Sa hon plötsligt, glad över att få något att göra.
Innan jag visste ordet av hade hon babblandes släpat med sig Celia ut från kupén. Draco lutade sig tillbaka och såg ut att slappna av. Jag frågade honom om Celia och han drog hela historien om hur hans far missbedömt henne som en smutsskalle och hur hon nu skämt ut hans familj.
''Skämt ut, är inte det lite överdrivet? Ni förolämpade henne trots allt. '' Jag iaktog honom medan han knöt nävarna och han blev lätt röd i ansiktet av ilska.
''Jo, Smutsskallen Granger, Weasleys och Potter råkade vara där i just det tillfället. Så nu har vi blivit förnedrade rakt framför blodsförädare! '' Han kokade av ilska och stirrade argt ut genom fönstret. ''Hon ska få sota för det här! ''
''Hey! Hon kunde omöjligt veta att dom var där och jag tror inte hon menade att föromjuka din familj! Ge henne en chans att gottgöra det. '' Jag kollade förvantansfullt på hans reaktion.
''Hmm, ja okej då… Men hur kan hon påstå att hennes blod är renare än vårt?! '' Han reste sig upp och tog fram en tjock bok ur sin koffert.
''Vad är det där? '' undrade jag och kollade på den gamla boken.
''Har hon så rent blod som hon påstår är hon utan tvekan med här. '' Muttrade han och började febrilt bläddra bland dom gulaktiga pergament sidorna.
''Jag går och ser varför godisvagnen dröjer, jag har inte sett till Crabbe och Goyle ännu, dom har säkert beslagtagit den. '' Jag suckade och gick ut genom kupédörren och såg mig omkring men den syntes inte till igången. Jag kikade in i kupéerna jag passerade och hittade slutligen Crabbe och Goyle med sätena fulla av godishögar, jag suckade och gick in.
''Vi undrade just varför vagnen aldrig kom till vår kupé.'' sa jag och blängde på dom. Crabbe kollade korkat upp på mig och torkade bort chokladen runt munnen med rockärmen.
''Öhh, du kan ta vad du vill… '' han kliade sig fundersamt i huvudet och räckte fram en påse Berti Botts bönor i alla smaker som jag tog emot och efter att ha tvekat en stund, stoppade en orange i munnen, appelsin, turen var som vanligt på min sida.
Jag kollade ut genom fönstret och såg äntligen Hogwarts på avstånd. Mot Crabbe och Goyles besvikelse proppade jag ner allt möjligt godis i fickorna och gick tillbaka till Draco. När jag kom in i kupén hade han precis tagit på sig sin klädnad och så gjorde även jag. Jag lade märke till att Pansys och Celias koffertar var borta och antog att de satt med Daphne Greengrass och de andra i Pansys gäng. Tåget stannade och vi gick ut på perrongen och jag andades in den svala luften och kände hur min mage längtade till kvällens festmåltid.

Super!! Du är enormt duktig på att skriva!

Åh, tack så mycket. Jag har skrivit lite förrut men har aldrig lagt upp något. :>

Jag håller med! Det är jätte bra!

Vad glad jag blir att ni gillade det. ^^)

La ut dom 2 första kapitlena på fanfiction.net igår om ni heller läser där, det brukar jag göra. ^^)
http://www.fanfiction.net/s/7971881/1/What_No_One_Expected

Men här kommer Kapitel 2
_______________________________________________

Kapitel 2 – Nattvandraren och en rosa padda med päls

Celia
Skratt och prat fyllde den stora salen och jag kände mig utstirrad där jag gick, ungefär två huvuden längre än den andra… Jag såg mig omkring och mötte Pansys blick vid Slytherin bordet, entuastiskt vinkade hon till mig så hon råkade slå till Millicent Bulstrode i ansiktet. Jag suckade för mig själv, ''Hade hon fått för sig att vi plötsligt var bästa vänner eller nått?'' Vi stannade upp framför en pall med den slitna hatten Pansy hade talat om och Professor McGonnagal tog upp en lista.
''Vi börjar med Celia Roscoe som ska börja 5:e året!'' Hon tittade på mig över kanten på sina glasögon och jag gick fram och satte mig på pallen och drog hatten över huvudet.
''Hmm, intressant… Mycket mod ser jag… Ja, och ett läshuvud också med mycket talang. Men även slug som räven… vart ska jag placera dig?'' Herregud vad skulle alla säga om jag inte kom i Slytherin? Dom skulle döda mig! Tänkte jag febrilt. ''Ja, det har du nog rätt i… så bäst att det blir SLYTHERIN!'' Slytherinbordet applåderade och jag tog av mig hatten och gick ner och satte mig bredvid Blaise som glatt hälsade. När alla förstaårs elever var sorterade dök mat upp på faten och jag fick plötsligt den där konstiga känslan av att vara iaktagen… Jag kollade upp och sökte med blicken över salen och fastnade vid en kille med svart, rufsigt hår och glasögon som satt vid Gryffindor bordet och stirrade på mig. När han märkte att jag sett honom vände han sig till sina vänner och deltog i någon diskussion.
''Vem är det där?'' frågade jag Blaise och pekade diskret mot killen. Han sökte med blicken fnyste när han såg vem jag menade.
''Harry Potter, pojken som överlevde eller vad man nu ska kalla honom för.'' Jag vände åter blicken mot Potter och iaktog honom diskret medans jag åt. Han hade trots allt återvänt fastän allt som skrivits om honom och Dumbledore i The Daily Prophet.
''Tror du på att han är tillbaka, alltså du vet vem.'' Sa jag lågmält till Blaise. Han såg ut att fundera ett tag men skakade sedan på huvudet och återgick till sin mat. Likaså gjorde jag och snart hade Pansy dragit in mig i en diskussion om vad vi kunde vänta oss av den nya läraren i försvar mot svartkonster. ''Inte för att jag förstår varför vi renblodade behöver lära oss det.'' Sa Daphne Greengrass. ''Jag menar, vem skulle attackera oss?'' Pansy och de andra nickade medhållande och diskussionen fortsatte. När faten var tomma och alla var mätta gick vi till uppehållsrummet. Vi spelade några partier trollkarlsschack men bestämde oss sedan för att gå och lägga oss. Efter att ha legat och vridit på mig en lång stund så somnade jag äntligen…

En man med ett ormlikt ansikte stod mitt i ett rum med en cirkel av människor med svarta kåpor och konstiga masker för ansiktet runt sig, var och en höll upp sin ärm och visade ett svart märke på vänster arm. En av människorna tog ett steg ut ur cirkeln och tog av sig luvan och masken, han bugade framför sin mästare och reste sig sedan upp. Mannen var min far…

Förskräckt satte jag mig upp med svetten rinnande över ryggen och pannan, jag lugnade ner mig och andades sedan normalt även om härtat bankade lite för snabbt. Jag kollade på väckarklockan, halv 3. Trots det stoppade jag fötterna i morgontofflorna och drog på mig den mörk gröna rocken. Jag tog min stav i handen och kände mig med ens mer säker. Jag kastade en osynlighets formel över mig och smög sedan ut genom uppehållsrummet och upp från fängelsehålorna och sedan vidare genom slottet. Jag vandrade planlöst runt uppe i en öde korridor utan något egentligt mål när jag plötsligt gick rakt in i någon. Ett litet skrik undslapp när jag föll ihop i en hög på golvet. Jag såg ett halvt ben framför mig. Första impulsen var att skrika och springa tillbaka ner till fängelsehålorna med insåg sedan att det var någon under en osynlighetsmantel jag krockat med. Sakta närmade jag mig denna någon och grep tag i manteln och drog, där satt Harry Potter med ett ganska chockat uttryck. Jag släppte tillbaka manteln framför honom och sprang sedan ner till fängelsehålorna. På vägen dit var jag nära att krocka med ännu någon, men någon mer skrämmade. I månskenet kunde det faktiskt ha sett ut som en blandning av en gris och padda, jag ökade farten och flög ner för trapporna. När jag kom in i sovsalen tog jag bort förtrollningen och slänge mig på sängen. Av ren impuls hade jag dragit av honom manteln, vad hade jag gjort om jag tappat min trollstav så att formeln bröts och han såg mig? Och värre, tänk om paddan sett mig. Med tankarna snurrandes i huvudet drog jag täcket upp till öronen och somnade.

Harry Potter
Chockad satt jag kvar på golvet och hörde hur någon sprang därifrån. Jag slängde manteln över mig och gick fundersam tillbaka till Gryffindor tornet, jag hade inte kunnat sova som så många andra nätter nu för tiden, och bestämt mig för att gå en runda i dom så välkända korridorerna. Jag undrade vem jag gått in i, av skriket att döma så var det en tjej. Men vad som bekymrade mig mest var att hon sett mig. Skulle jag ligga i trubbel nu? Jag måste prata med Hermione och Ron imorn tänkte jag. Jag kom upp i sovsalen och somnade snart in i en orolig sömn.

Celia
Nästa morgon gick jag ner till frukosten med Daphne Greengrass och vi slog oss ned vid utkanten av Slytherin bordet. Snart gjorde hennes lillasyster Astoria oss sällskap och vi startade åter diskussionen om den nya läraren som bärde en hemsk, rosa, fluffig päls och en grisrosa kjol med många volanger och en stor rosset på huvudet. ''Hon ser helt enkelt hemsk ut!'' sa Daphne med hysteriskt. ''Som en stor, hårig padda.'' Tillade Astoria. Precis då kom Professor Snape med deras scheman, ''Jag hoppas att ni inte talade om en viss lärare, för ert eget bästa.'' Han gav dom en kylig blick. ''Nejdå professorn.'' Svarade jag och kollade lugnt upp på honnom. ''Nå, iväg med er, ni två. Ni vill inte missa hennes första lektion.'' Till våran förtvivlan såg vi att han hade rätt, vi skulle ha lektion med paddan… Tillsammans med Pansy, Draco och Blaise gick vi upp och ställde oss utanför klassrummet för att invänta Professor Umbridge och de andra eleverna från Slytherin och Gryffindor.

Super återigen!! Du måste lära mig att skriva!!

Haha tack. :] Övning ger färdighet. ^^)