Something you didn't know about me [SV]

Titel: Something you didn't know about me
Rating: PG-13
Språk: svenska
Färdig: Nej
Kapitel: 2

Christoffer Drew Lane Summers bär på en stor hemlighet och då hans mor plötsligt dör känns det som om hela hans värld faller sönder. I stället för att gå i USA i skola, så blir han tvungen att flytta till London där hans hägdragne far bor, de både ogillar varandra, ännu värre då Richard har massvis med önskemål och förväntingar som Christoffer inte alls gillar. Han har andra planer, planer som inte har något att göra med magi, hans passion ligger inte i en utbildning som han har två år kvar på, nej, han vill bli något annat...

(utspelar sig vid harrys dotters (Lily potter) femte år, med andra ord så finns det mycket modernt som på vår tid)

Fanficen innehåller drama, romantik, äventyr och svåra beslut.

kan förekomma svordomar och olämliga ord, så jag varnar er som inte gillar sådant att inte läsa denna ff!!!


Tycker ni jag skall börja skriva??

Låter jättebra, skriv.

Dobby15- Jag ska följa dig genom eld och vatten, över land och hav..... Jag ska läsa denna ff tills mitt hjärta slutar slå. Ja, alla mina dagar ska den få!!

^^ Nej, nu överdrev jag lite, men ja, jag bevakar!! Tror det kommer att bli jättebra, för du skriver azum!!!

Tack så hemskt mycket Dramione99, du lyser upp min dag!

Den kanske är lite ointressant i början, men det blir bättre!


Kapitel 1
”London”

Christoffer Drew Lane Summers, det var hans fullständiga namn. Christoffer från hans gammel farfar som hade dött i något krig -som han aldrig kom ihåg namnet på- som en hederssoldat, Drew från hans morfar som fortfarande var kvar i USA. Det hade gått en månad sedan Simones begravning, Christoffer hade fortfarande ingen aning om hur hans mor hade dött. Ingen visste, förmodligen hade det hänt på det magiska sättet, men han var inte precis säker. Själv hade aldrig Christoffer varit helt insatt i magin, hans intressen var långt ifrån trollstavar och besvärjelser.
Gatorna var blöta efter nattens skyfall, det var fortfarande fuktigt i luften och det droppade vatten från trädens gröna löv. Christoffer hade aldrig varit så hemskt förtjust i London, de trånga gatorna och tätbebyggda husen. Hans far, Richard, hade alltid varit av den högdragna perfekta typen som alltid skulle sticka ut här som var. Men han jobbade på ministeriet, så det förklarade varför Christoffer ensam gick mot det stora huset med höga svarta grindar.
Det passade honom utmärkt, han hade inte så hemskt stor lust av att se sin far i ögonen, stå rak i ryggen, le lite och se vuxen ut. Han var inte vuxen, det skulle han inte bli på ett bra tag heller, han hade aldrig gillat Richard. Han kallade honom inte ens för 'pappa' då de pratade, som de gjorde så väldigt sällan, det var alltid 'sir' eller 'mr Davidson'. Som tur hade Christoffer i alla fall valt sin mors efternamn, han skulle inte ha stått ut med att ha Richards.
”Mycket trevligt att träffa er, sir”, var det första som Christoffer hörde då han steg in i den prydliga, välmöblerade hallen. På något sätt var hela huset gammaldags, med soffor från stenåldern och tavlor i olika rum, som Richard kallade för salonger, matsal och sådana saker som man använde på sjuttonhundratalet.
Kvinnan nigade lätt och log sockersött mot honom, Christoffer nickade till svar och dolde ett lätt flin för att inte skratta ihjäl sig. Mona, var Richards hushållerska, hon lagade mat, städade och allt annat som behövde göras i huset. Själv brukade inte Christoffer bry sig så mycket om henne, hans rum skulle hon inte komma i närheten av.
”Detsamma Mona”, sade Christoffer artigt och sparkade av sig sina vita sneekers på den bruna hallmattan, direkt plockade Mona upp dem och lade dem på sin plats på skohyllan.
”Ska jag hjälpa er med väskan?”frågade Mona tillgjort, det märktes att den gamla gråhåriga damen började få nog på sitt jobb, men ingen vågade ju säga emot Richard, inte ens Christoffer fast han varit så många gånger nära att göra det.
”Tack, men jag klarar mig”, svarade Christoffer och gick förbi henne upp för trappan till övervåningen. Han hade tur att inte Richard var hemma, då skulle han säkert vara tvungen att lägga t-shirten innanför jeansen också och det hade han ingen lust med eftersom han i så fall skulle vara tvungen att dra upp jeansen till skrevet, vilket inte alls var bekvämt.
Rummet som han en gång hade haft som barndomsrum hade verkligen förändrats, i stället för de blåa barnsliga tapeterna, så var det målade väggar i en mörkblå nyans. Spjälsängen som en gång hade stått mitt i rummet var helt försvunnen och ersatt med en bred dubbelsäng med passande överkast till väggarna. Annars så fanns där ett nytt skrivbord, men en laptop på som han verkligen gillade över första ögonkastet, men även en stor garderob och dörren till badrummet hade målats om. Rummet var inte alls stor, endast en soffa samt en bokhylla rymdes dit till.
Direkt kastade Christoffer sin stora bag på sängen, stegade över rummet och drog ut skrivbordsstolen för att sätta sig framför datorn, i USAs trollkarlsskola hade de haft datorer, han undrade om de hade det i Hogwarts. Men av det han hade hört, så trodde han inte det, de var väl också av den gammaldagsfronten.
”Vill sir att jag skall plocka upp era kläder?”frågade Mona vänligt från dörröppningen, motvilligt vände sig Christoffer om för att se in i de bruna ögonen innan blicken gick över till bagen. Kofferten var fortfarande nere i hallen där han lämnat den.
”Nej då, det fixar jag själv”, sade han ointresserat innan han ställde sig upp och dunsade ner för trappan till hallen för att dra upp kofferten för trapporna i extra höga dunsar för att få lite mer liv i det dötrista huset. Som tur behövde han endast vistas där en vecka, sedan skulle han åka till Hogwarts. Det tog inte länge för honom att kasta in sina kläder i garderoben, endast tjugo minuter så hade han allting där de skulle vara. Han var varken prydlig eller grisig, men han gillade ändå att ha sina klädesplagg i rätta högar, annars kunde han lätt ta fel på märket som han bar.
”Mr Davidson kommer hem om femton minuter, sir”, informerade Mona honom innan hon gick tillbaka ner till bottenvåningen.
”Visst”, mumlade Christoffer efter henne och såg ner på sin t-shirt, han hade ju flugit ända från USA, han kunde inte förneka att han var en aning jet-lagged, så han öppnade den vita dörren in till sitt privata badrum och stirrade på sig själv i spegeln.
Håret var blont, rufsigt, då han använde hårvax, ögonen lysande ljusblåa och små skrattgropar gömde sig i kinderna. Det hade aldrig varit något fel på hans utseende, han brukade faktiskt jogga varannan dag för att hålla sig i form, det kunde hans magrutor vittna om.
Med en suck drog han av sig sin t-shirt och tog fram en annan ur garderoben för att ersätta den gamla, sedan rättade han till de urblekta jeansen och sträckte på sig. Han hade fått en fin solbränna i USA där han och Simone hade tillbringat sin semester i California, sedan hade hon försvunnit ur hans liv för alltid.
Han hörde hur dörren öppnades nere i hallen, sedan hur Mona tog Richards jacka och portfölj, den idiotiske machoman. Christoffer suckade och tvingade sig själv att gå ner för trappan i stället för att studsa, som tur hade i alla fall Christoffer hunnit gömma sin skateboard under sängen tillsammans med surfbrädan för att hans far inte skulle kasta ut dem.
”Christoffer”, sade mannen högtidligt och granska honom uppifrån ner. ”Dra upp byxorna!”
Ordern struntade Christoffer fullkomligt i, de hade inte träffats på över tio år och det här var den första meningen han fick, förresten så var häng populärt just nu, tjejerna diggade det.
”Trevligt att se dig också, sir”, svarade Christoffer vasst och Richards annars så stela ansikte stelnade till ännu mer. Han var en medellång man, en aning mullig med breda axlar och svart stubb på hakan passande till de mörka ögonen samt det svarta bakåtslickade håret. Kostymnisse brukade Christoffer kalla honom inför kompisarna i USA, som förmodligen väntade på att Christoffer skulle logga in på sin facebook för att ge dem en uppdatering.
”Jag har ordnat en middag ikväll, jag hoppas att du kan befinna dig där”, sade Richard utan att bry sig om Christoffers ton.
”Säkert”, muttrade Christoffer och stampade upp för trappan till sitt rum, det verkade som om den här veckan skulle bli den längsta och hemskaste någonsin.

Väldigt bra, Känn dig bevakad!!

Azum, du är sååå bevakad

Verkar bra, skriv mer!

Riktigt bra!

Kapitel 2
”Are you talking to me”

Middagen hade varit en ren pina, massvis med män med kostymer som suttit runt bordet och talat med lugna, sövande toner om affärer. Han kunde inte förstå hur trollkarlar tyckte sådant var intressant, var inte det mer för mugglare? Förmodligen hade tiderna ändrats massvis sedan Harry Potters tid, Christoffer tyckte att Harry Potter var ett mycket intressant objekt, hans livshistoria var väldigt sorglig men ändå intressant.
Senare på kvällen hade Christoffer äntligen sluppit se sin far, han hade stängt in sig på sitt rum, tagit en dusch, varit på datorn i två timmar och sedan gått och lagt sig. På morgonen var Richard redan på sitt arbete då Christoffer steg upp klockan tolv på dagen för att äta frukost. Mona var väldigt glad då hon gjorde en smörgås samt en tallrik med ägg och bacon åt honom. På något sätt verkade hon mycket nöjd över att ha en tonåring i huset, vilket gladde även honom.
”Vad har sir tänkt hitta på idag då?”ville Mona veta medan hon stekte baconet samt ägget.
”Gå ut på stan”, svarade Christoffer sömnigt och gäspade. ”Du behöver inte kalla mig sir, det får mig att låta som Richard.”
”Förlåt mig”, ursäktade sig Mona och lade upp frukosten på en tallrik innan hon gick för att bädda hans säng.
Snabbt hade Christoffer vaknat helt och hållet efter att han proppat i sig den stora frukosten. Han lade på sig ett par mörka jeans, en vit t-shirt samt en blå/svart/vit rutig knappskjorta som han lät de tre översta knapparna vara uppe. Efter det fixade han slarvigt håret och dunsade ner för trapporna till hallen.
”Din far lämnade det här till er”, sade Mona glatt och räckte fram en påse full med klirrande galleoner, siklar och knutingar. ”Han ville att ni skulle köpa era Hogwarts tillbehör, här är listan.”
Christoffer tog emot allting som hon gav och lade det i sina fickor, sedan lade han på sig sina sneekers som gick lätt eftersom han aldrig knöt dem, lade på sig sin svarta jacka och gick ut genom dörren. Han hade tagit med sig sin skateboard eftersom han hatade att gå, det gick långsamt och så gillade han mer att åka på hjul.
Snabbt var han inne på storstaden Londons ringlande gator, konstigt nog kunde han vägen till Diagongränden fast han endast varit dit en gång och då hade han endast varit fem år. Den läckande kitteln var i alla fall överfull med trollkarlar och häxor i olika åldrar, förmodligen var det något stort skvaller på gång, eller så hade bara baren blivit mer populär.
Snabbt kom Christoffer fram till baksidan av den läckande kitteln, där slog han med spetsen på sin trollstav på den rätta tegelstenen för att en portal skulle dyka upp till Diagongränden. Han fylldes faktiskt med värme då han såg gatorna, han hade älskat att vara där då han var liten, springa längs affärerna och skratta åt trollkarlarna som gick in i Weasleys Vassa Varor då de kom genomblöta ut igen. Det var endast synd att Fred Weasley hade dött i striden för många år sedan, Simone hade berättat allting om tvillingarna Weasley, Harry Potter, Hermione Granger och Ron Weasley. Hon hade varit en fantastisk sagoberättare, tyvärr hade inte Christoffer ärvt den färdigheten.
Han var tvungen att sluta åka på sin skateboard då han steg in på gatan, i så fall skull han nog ha krockat med alla i sin väg. Som tur hade hans vänstra ficka på jeansen en besvärjelse som gjorde att allting, hur stort det än var, rymdes dit. Böckerna kunde han lika bra börja med, det fanns ju inte så mycket annat som han behövde förutom dem och en ny klädnad. Han visste ju heller inte vilket elevhem han skulle tillhöra, hans far hade hört till Hufflepuff och hans mor till Ravenclaw. Själv hoppades han väl mest på Gryffindor, men inte var det väl så mycket fel på Slytherin heller då man tänkte efter? Bara han inte hamnade i Hufflepuff som hans far så var han nöjd.
Det var inte mycket folk där, endast tre elever förutom honom. En av dem såg ut att vara i hans ålder, en tjej, med lång brunrött hår, bruna ögon och ganska vuxna drag i ansiktet. Hon bar ett par tighta korta jeans med ett vitt linne till, hon måste ha märkt att Christoffer kollade in henne då hon ogenerat kom fram till honom.
”Gillar du vad du ser?”frågade hon roat med en dansande melodisk röst. ”Lily Potter.”
”Potter?”sade Christoffer och lade tillbaka boken i hyllan som han hållit i. ”Som i Harry Potter?”
”Det är min far”, sade Lily med en kort suck, hon verkade van vid att man frågade om hennes far. Christoffer slog genast bort tanken att fråga mer om saken och fortsatte genast i en annan ton:
”Jag heter Christoffer Summers”, svarade han och hon nickade.
”Jag har inte sett dig förut”, konstaterade Lily.
”Jag har nyss flyttat hit från USA, det ska bli mitt första åt på Hogwarts”, sade han bara och ryckte på axlarna.
”Det märks, om du tar med dig skateboarden lär du bli utanför direkt”, sade Lily roat och gick förbi honom ut ur bokhandeln. Utan att tveka var Christoffer tvungen att följa efter henne, kommentaren om han skateboard struntade han i, Lily var ju ändå Harry Potters dotter och hon såg inte heller så dum ut till utseendet.
”Varför säger du det?”frågade Christoffer henne retligt då de gick bredvid varandra längs affärerna.
”Det är inte direkt populärt med mugglarprodukter”, sade Lily menande och såg på skateboarden.
”Inte alls?”sade han och tänkte på USA där de inte kunde leva utan mugglarprodukter. ”Inte mobiler eller datorer heller?”
”Jag är ledsen för det”, fnittrade Lily, det verkade som om hon tyckte att han var en idiot. ”Men du ska inte gråta för det, du överlever nog.”
”Var inte så säker”, sade Christoffer och slog till med sitt sneda leende som var perfekt. Han hade alltid vetat hur han skulle göra för att charma folk, det var inte precis svårt. ”Vilken klass går du på?”
”Femte ska jag börja på”, svarade Lily och stannade för att se på något genom ett skyltfönster. ”Min äldre bror Albus på sista.”
”Jag ska börja på sjätte”, berättade Christoffer och lutade sig mot tegelväggen. ”Vi ses säkert där.”
”Kanske det”, sade Lily hemlighetsfullt och gick mot sina föräldrar som stod en bit ifrån med hennes storebror vad Christoffer kunde urskilja. Kanske året på Hogwarts inte skulle bli så tokigt ändå?

Awsome