Evolet Gray's Dagbok. [SV, G, PG-13]

OFC!!!!!

Hihi, väntar på en kommentar till av en annan användare, sen kan jag lägga upp första kapitel! ♥

Begin!!!!

Kapitel 1. The Diary

En liten flicka i svarta, tajta byxor och stickad blå tröja och svart rakt och glänsande hår springer fram till ett gäng flickor i sin egen ålder.
”Hej, får jag vara med er?” frågar hon glatt.
”Nej, stick iväg och lek på soptippen där du hör hemma!” fräste en av flickorna, som verkar vara ledaren för gruppen.
Flickan med det svarta hårets leende bleknade och de andra flickorna skrattade elakt.

En flicka i långt svart hår och fin mejslat ansikte står framför en lång kvinna med kort blont hår som är påväg att öppna en ytterdörr. Flickan ser förtvivlat på sin mor.
”Men jag vill inte vara ensam, mor!” Hon är nu mycket nära på att brista i gråt.
”Sluta lipa nu! Här har du!” Kvinnan kastade åt henne en vacker, svart bok med snirkliga blå bokstäver och en lika vacker penna i samma färger.
Flickan tog emot dem och såg länge på den stängda dörren, långt efter kvinnan lämnat huset.

Evolet såg med tårfyllda, ljusblå ögon på dagboken som hennes mor kastat åt henne dagen innan. Hon var helt ensam i huset, utan någon som kunde ta hand om henne, krama henne och tycka om henne. Men så hade det förstås alltid varit. Hennes mamma var för upptagen med sitt svin till pojkvän och hennes pappa satt i fängelse, anklagad för rån. Lärarna hatade henne, skoleleverna mobbade henne och hon hade inga släktingar på nära håll. Om hon ens hade några förutom sin mormor och sina mostrar, som alla undvek hennes mor och henne själv för någon sak hennes mor hade gjort när hon var tonåring. Evolet var elva år gammal och hade ingen. Ingen utom sig själv.

Hon öppnade dagboken och såg på de gulvita papperna inuti som det var meningen att man skulle anteckna på. På den första sidan plitade Evolet ner ”Evolet Gray’s Dagbok.” med vackra, snirkliga bokstäver som hon lärt sig i skolan.

Evolet stod framför spegeln och betraktade sitt ansikte. Hon hade själv alltid tyckt att hon var vacker. Hon hade ett ovalt ansikte med mjuka former, en liten uppåt näsa och ljusblå, mandelformade ögon. Hennes hår var långt, rakt, blankt och korpsvart. Det räckte henne redan till midjan och hon ägnade minst en halvtimme varje kväll och morgon till att borsta det.
Hon kunde inte förstå varför folk inte tyckte om henne, hon var snäll, vacker, ödmjuk och glad. Eller var hon det? Var hon verkligen vacker, eller spelade spegeln henne bara ett spratt? Eller hade hon dålig smak? Var det därför folk inte tyckte om henne?
Hon kastade en orolig blick in i spegeln igen och mötte sina egna ögon i den. Var hon ful?
Nu när hon tänkte på det så hade hon en liten finne på näsan. Och ett litet ärr ovanför ena örat sen hon var liten.

Hon öppnade dagboken för andra gången och bläddrade fram till andra sidan. Hon kastade en blick på klockan, som nu var halv elva på kvällen. Hon tog upp pennan som legat bredvid boken och betraktade den. Sedan satte hon spetsen mot bladet och började skriva.
”Hej, jag heter Evolet och jag vill bara dö.”
Hon slog igen boken och kastade tillbaka pennan tillbaka på skrivbordet igen och slängde sig i sängen utan att klä av sig.

Åh! Så bra!
Skriv mer nuuu!^^ ♥

verkar jättebra vill gärna läsa mer

Åhå, nu blir jag ju jätteglad!
*börjar genast skriva på nästa kapitel*

längtar redan

Du är grym !