Där jag hör hemma [SV]

Titel: 'Där jag hör hemma'
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Rating: G
Handling: Samantha är en flicka som börjar på Hogwarts samtidigt som Harry Potter.
Likheten mellan dem verkar vara att de båda är föräldralösa, men finns det fler likheter?
Berättelsen följer Samanthas liv genom skolåren tills sista striden (kanske längre).
Novellen är inte klar, men jag har påbörjat.

Låter det bra? Hoppas det
Kommentera om ni vill att jag ska börja.

Den låter fantasktisk! Börja när du vill...Eller tidigare!

[Tack så mycket Little Miss Perfect!]

Kapitel Ett:

"Du.. Du måste hjälpa mig!", väste en upprörd röst i mitt öra. Jag skrek, samma skrik som jag skrikigt varje natt i ganska snart tio år.
Och det blir ganska bestämt cirka tretusensexhundrafemtio nätter.
Efter ett tag blir man van vid det.
Jag satte mig förskräckt upp i sängen. Lakanen var blöta av svett och yrseln slog emot mig.
Undrar om jag väckt Cedric. Undrar om jag väckte Amos. Men de borde väl också vara vana med mitt skrik som alltid fyller huset mellan klockan tolv och halv ett.
Jag hade bott hos dem sedan min mamma dog. Och jag vet nästan inget om henne. Och ännu mindre om min pappa.
Men han är säkert död också.
Varför jag bodde hos familjen Diggory?
Jo, Cedric är min halvbror. Vi har samma mamma, eller snarare hade samma mamma.
Jag är tre år yngre än Cedric, och jag har ganska nyligen fyllt elva år.
Och just det, mitt namn är Samantha. Fast alla kallar mig för Sam.

Jätte bra, längtar tills det kommer mer

[Tacktack!]

Kapitel Två: Brevet

Den tjugoåttonde fick jag ett brev.
Det var väl egentligen ingen överrasking att jag skulle få det, men jag blev väldigt glad.
Avsändare:
Hogwarts skola för häxkonst och trolldom -
Draco Dormiens Nunquam Titillandus.

Cedric gick i Hufflepuff, men var skulle jag hamla? Vilket elevhem?
Eftersom Amos aldrig sa ett ord om min och Cedrics mamma visste jag inte vad oddsen var. Och min pappa? Ingen aning.
Jag skruvade mig, funderade och tänkte så det knakade inför den första september som verkade komma alltför snart.
Vem? Vad? Hur? Vilket?
Och en irriterande men även skrämmande tanke gnagde i bakhuvudet.
Tänk om sorteringshatte, som Cedric berättat om, tänk om den inte ens kunde hitta ett elevhem till mig. Tänk om jag fick åka hem igen. Och spendera resten av mitt liv på mitt rum?
Nej så skulle det inte gå till...
Vilket elevhem i världen var bättre än det.

'Andas, Sam. Andas'.
Oron fick vänta...

Jätte bra, mer

Kapitel Tre: Ollivander's

"Om du går och köper trollstav, och jag och Cedric köper hans skolböcker.", sa Amos med falsk entusiasm. Jag nickade bara inställsamt. De banade sig sedan iväg mellan folkmassorna i Diagongränden.
Sakta tassade jag mot Ollivander's trollstav och trollspö affär. Jag kikade in genom skyltfönstret.
Det var där jag såg honom för första gången.
Jag stod och gapade i minst två minuter. Sedan gömde jag mig genom att klämma mig mot husväggen och hyperventilera.
Det var ganska lätt att gömma sig, eftersom jag var liten och kortväxt. Mitt ljusbruna hår kunde kanske smälta in med väggfärgen. Och min fräkniga hy skulle väl ingen lägga märke till. Eller?
Vad fånig jag var, egentligen.
Den berömde Harry Potter var faktiskt inte så speciell...
Hur som helst, nu lämnade han i alla fall affären.
Dags att smita in.

"Låt oss testa en.", sade den äldre mannen som jobbade i affären efter jag presenterat mig.
Han räckte mig snabbt en ljus, medel lång stav.
Jag viftade, men ingenting hände.
"Hm, låt oss testa denna.", sa Ollivander direkt.
Jag nickade när han räckte mig en ny stav, denna gången en grå, kort och ganska knubbig skrovlig stav.
Jag viftade. Det small till och alla lösa papper på disken fattade elden. Jag drog efter andan.
Ollivander släckte den som tur var.
"Konstigt. Vem är din pappa, lilla vän?", sa Ollivander och granskade mig.
"Ja...Jag vet inte, sir.", stammade jag fram alldeles sanningsenligt. Han log ett snett leende.
Sedan stod han stilla och funderade.
"Jaja, vi testar den här.", sa Ollivander så högt att jag hoppade till. En lång stav, i rödbrunt trä låg nu på disken framför mig.
Jag greppade den med svettiga handflator.
Då kändes allt uppenbart, världen blev med ens lite ljusare.
"Den är det. Den är perfekt.", mumlade jag.

Super

Kapitel Fyra: Hogwartsexpressen

"Där är det!", utbrast Cedric och stötte till mig i sidan.
Jag stirrade på det röda ånglokomotivet.
"Häftigt...", suckade jag.
Cedric hjälpte mig lyfta upp kofferten.
Sedan gick han till en kupé.
Jag letade runt tills jag inbjöds att sitta i en kupé tillsammans med tre pojkar.

"Självklart kan du slå dig ner. Mitt namn är Malfoy, Draco Malfoy.", sa en blond pojke som satt mitt i mellan de andra två pojkarna, som liknade mer livvakter än jämnåriga kamrater.
"Jag heter Samantha Diggory.", presenterade jag mig och räckte artigt fram handen. Draco tog den och log ett snett leende.
"Föresten, tydligen så ska den berömde Harry Potter börja på Hogwarts i år. Naturligtvis är det väl lite överskattat. Men jag, Crabbe och Goyle ska gå och kolla runt på tåget om vi ser honom. Vill du följa med?", undrade Draco sedan.
Jag skakade på huvudet.
"Måste byta om till uniformen.", förklarade jag. Draco nickade bara, och sedan försvann han och hans kumpaner ut ur kupén.

Mer!