innan första blicken [SV]

Namn : innan första blicken
Språk: svenska
Av: _SanD_ (uttalas sänd, inte för att det är intressant, men ändå)
Handling: Sammy Lee är en fötstaårselev med väldigt bra betyg. Hennes två äldre systrar var egentligen inte hennes systrar, utan den ena var hennes biologiska Mamma och den Andra var hennes riktiga stysters mamma. Den dagen som Hon får brevet från Hogwarts, börjar Hon misstänka något. Hon håller det inne tills Hon börjar på Hogwarts Då Hon träffar en tjej som heter Zara Lee. När de märker hur lika de är bestämmer de sig för att kolla saken.

Hoppas att ni tucker att den är spännande! Lag startar när första säger (skriver) att den värkar bra på något sätt!

Den verkar bra, skriv.

^^

värkar bra.

Kap.1 Sen till tåget

Jag vaknade av samma sak varje morgon, att mina systrar sprang in i mitt rum- som om det vore andra världskrigen. Och skrek. de skrek så högt att alla i Kina skulle vakna. Men jag vaknade alltid, men idag var det av en speciell anledning. jag skulle börja på Hogwarts. det var det bästa som hänt mig. jag skulle få slippa mina systrars skrik, min pappas tjat och mina grannars vilda hund. jag hade ingenting emot hundar, bara att den här hunden var stor, grå och dreglade hela tiden. de hade fått skicka in honom tre gånger för att de trodde att han hade rabies. men nu skulle ajg ju inte tänka på deyt utan jag skulle hinna i tid till tåget.... "VAKNA SAMMY! DU MISSAR TÅGET! DET GÅR OM EN HALVTIMME!" Jag skyndade mig ner och satte på mig ett par mjukisbyxor och en röd T-skirt. "Vart är din uggla?!" Jag hade glömt Lola! det var min uggla. hon hade bronsfärgade fjädrar som var lenare än sammet. jag hade redan allt jag behövde, en trollstav, en uggla och pengar. just det... jag hade en skoluniform också. INGENTING var lika fult som den. jag skulle heldre äta bajs än att sätta på mig den, men jag var tvungen. min pappa var trollkarl. han gick på Hogwarts i sina yngre år. då gick han i Rawenclaw. jag satt alltid och tänkte på honom i skoluniform-och det fick mig alltid att skratta.... "HÖR DU INGENTING ELLER? SPRING UPP OCH HÄMTA DIN UGGLA SÅ ÅKER VI! DU VILL VÄL INTE MISSA TÅGET?!!" Jag sprang upp till rummet och hämtade Lola. mitt rum var lika vanligt som alla andras rum. jag hade klarblåa tapeter, en liten säng och ett pyttelitet fönster. jag hade inte plats med mer, det var väldigt litet. men jag fick inte tänka en ända tanke innan jag satt i bilen, och så blev det...

När jag satte mig i bilen så hann jag inte sätta på mig bältet innan vi åkte ibäg. pappa var en fartdåre. han hade åkt fasst minst 20 gånger för fortkörning, och det här skulle hända ännu en gång till. när vi var framme vid stationen så sprang jag in i stengrejen som var vägen till perrong 9 3/4. "Vad håller du på med? är du dum eller? du kan ju inte springa in i den där! varför tror du att det ska vara bra?! se på dig! du har fått en stor bula i huvudet! kom in så ska jag fixa lite med edn så att den känns bättre, sen så kan du få springa runt hur myckett du vill!" Jag försökte springa iväg, men ordningsvakten hade ett fasst grepp om min arm, så fasst att jag inte kunde röra handen en millimeter. "Men du förstår inte! Jag behöver komma till perrong 9 3/4! Annars missar jag tåget!" Hon skakade på huvudet. "Bara en idiot skulle göra så!"

KLART!!!!!!!!! HOPPAS ATT NI GILLADE DEN! HIHIHIHIHI!

Den var bra men ganska många stavfel...

å va bra den är

Tack för komentarerna! det kan bli lite fel när jag skriver, så jag får väl bättra mig!

Kap.3 Lite svårare väg

"Så gumman, nu kommer det att bli bra." Jag började att bli galen på kvinnan som satt och plåstrade om min bula. "Okej! Tack! Kan jag få gå nu?!" Då släppte hon min arm och jag gick, eller sprang till dörren för att sedan springa fram till stengrejen- och klara det. Men jag var lite sen. Tåget hade redan börjat rulla och jag hade två val. Antingen så sprang jag hem gråtande,ljuger och säger att någon slog mig så hår att jag inte orkade gå igenom, eller så skulle jag hoppa upp på taket, med allting med mig. jag skulle få ont, kanske ramla av och dö, men om jag inte gjorde det så skulle jag komma till skolan. det kanske skulle bli ett lite konstigt sätt att komma dit, men jag skulle komma dit, det var huvudsaken. så jag tog alternativ nummer 2. jag tog ett språng och hoppade upp på taket... men jag glömde Lola! Hon flög runt i buren så mycket att den lyfte och kom till mig. "Du gjorde det rätta, det är det viktiga. du kommer att ha ont ett tag, men glöm inte att det är den skönaste smärtan man kan få."
Vem var det? Jag tittade runt omkrig mig. det var bara jag, Lola och mina saker- ingen annan... ellet annat. men det var ett vackert landskap som jag njöt av. jag låg ner nu och jag hade släppt Lola fri, det syntes att hon gillade det. jag fick hålla i mig hela tiden, för att inte ramla. samtidigt som jag njöt så hörde jag massor av barn där nere som pratade om att vi snart var framme. jag visste inte riktigt hur jag skulle komma ner, jag fick väl hoppa eller något. precis när jag tänkt den tanken så stannade tåget, och alla elever sprang ut. Det var då jag hoppade, och.... AJ!
______________________________________
Det var det kapitlet, hoppas att ni gillar det

Jag säger ju det, du är awesome på att skriva!!!

Jättebra skrivet men varför står det kap 3?