The Half-Blood Prince - Ur Dracos synvinkel [SV]

Har lagt ut denna på fanfiction.net också! Om intresset skulle finnas kan jag lägga ut varje gång jag uppdaterar även här. Om inte, så håller jag mig helt enkelt till fanfiction.net xD

Och, har du av någon anledning inte läst Harry Potter och Halvblodsprinsen alternativt inte sett filmen så borde du nog inte läsa denna. o.o


Kapitel 1
Det var rätt idiotiskt att återvända till Hogwarts igen. Men det är något han måste göra. Draco mindes varenda minut från sommaren. Hur han hade fått detta uppdrag. Hur ont det hade gjort att få mörkrets märke inbränt. I början hade han varit stolt, men nu började han tveka. Men han skulle lyckas, det skulle han. Eftersom att han fick uppdraget måste det väll ändå betyda att Mörkrets Herre litade på honom? Mer hann inte Draco tänka, för Blaise återvände från vart han nu hade tagit vägen. Draco hade inte brytt sig att fråga, för vad det än hade varit kunde det inte ha varit viktigt.
”Vad är det för fel på den här nu då? ” hörde han Blaise säga när han desperat försökte att stänga dörren till kupén. Vad var det för vitt som skimrade bredvid Blaise? Antagligen en inbillning. Draco hade inbillat sig mycket det senaste. Han började flina lite, och la sig i Pansy’s knä. Hon började stryka honom över håret och log väldigt stolt, vilket fick Draco att flina ännu mer. Det var ganska roligt att ha henne som var så besatt av honom, även om hon var en pina ganska ofta.
Han hörde Goyle säga något om att Blaise varit på Snigelhorns fest, och då började han att fundera. Vilken fest? Hade lärare fester på tåget?
”Jaha, Zabini. Vad ville Snigelhorn då?” sa Draco lagom uttråkat så att det skulle låta som om han vetat att Blaise varit inbjuden till Snigelhorns så kallade fest hela tiden.
”Han försökte att fjäska för folk med goda förbindelser. Inte för att han lyckades hitta många.” svarade Blaise samtidigt som han glodde ilsket på Goyle av någon anledning.
Den första tanken som for upp i Dracos huvud var varför han själv inte blivit inbjuden? Han hade många goda förbindelser.
”Vilka mer hade han bjudit in?” frågade han Blaise lite misstroget.
”McLaggen från Gryffindor, en annan som hette Belby från Ravenclaw, Longbottom, Potter och den där tjejen Weasley.”
Draco reste sig hastigt upp från Pansys knä.
” Bjöd han in Longbottom? ”
”Jag antar det, eftersom att han var där.”
”Vad har Longbottom som kan intressera Snigelhorn?”
Blaise ryckte bara på axlarna och kollade nedåt som om han sagt något dumt. Hur kunde den där Snigelhorn bjuda Longbottom men inte honom? Det tog ett tag innan han insåg vilka andra namn som Blaise hade tagit upp.
”Potter, Snigelhorn ville antagligen ta sig en titt på den utvalde? Men dendär tjejen Weasley! Vad är det som är så speciellt med henne?”
Exakt vad Pansy och de andra tyckte var så speciellt med Weasley fick Draco aldrig höra, för ännu en gång tyckte han att han såg något skimrande. Fast denna gång uppe på bagagehyllan. Det måste ha varit ljuset som spelade honom ett spratt en andra gång. Höll han på att bli galen? Galen… Han kom att tänka på sin mamma när hon hade gråtit så. Hur hon hade sagt hur galen hon blir på det som händer. Men hon hade inget att oroa sig över, Draco skulle klara detta…
”…så, jag tror inte att Snigelhorn är så intresserad av dödsätare.” sa Blaise avslutande. Draco skrattade glädjelöst vid ordet dödsätare.
”Jag kommer inte ens att vara på Hogwarts nästa år, det spelar ingen roll om en lärare bjuder mig på sina fester eller inte.”
Pansy såg ut som om någon precis hade berättat för henne att alla hennes favoritkläder nyss hade bränts upp.
”Vad menar du med att du inte kommer att gå på Hogwarts nästa år?” sa hon förskräckt.
”Man vet aldrig… Jag kanske har.. öh.. övergått till större och bättre saker.”
Draco njöt av hur Crabbe, Goyle, Blaise och Pansy kollade nyfiket på honom och ville veta mer. Uppmärksamhet var nämligen något som Draco alltid njöt av.
”Menar du… honom?”
”Mamma vill såklart att jag avslutar min utbildning, men tänk efter, när Mörkrets herre tar över så kommer han antagligen inte att kolla på ens betyg. Allt kommer att handla om hur stor hängivenhet man visar honom och….”
”Tror du verkligen att du kommer att kunna göra något?” avbröt Blaise. ”Du är sexton år Draco och inte fullt kvalificerad.”
”Men låt mig avsluta! Hade du lyssnat ordentligt på vad jag sa, så hade du hört att han inte kommer bry sig om vilka som är kvalificerade eller inte. Allt hänger på hängivenhet och vilka tjänster man gör honom.”
Draco tog ett djupt andetag när han avslutat meningen, och såg hur Crabbe och Goyle bara gapade med munnen. Pansy där emot tittade på honom som om hon aldrig sett något så respektgivande.
”Jag ser Hogwarts, vi borde nog ta på oss klädnaderna. ” sa han när han njutit i en minut av allas reaktioner. Han började treva efter sin koffert, när… PANG. Draco kollade genast upp mot ljudkällan. Det var på bagagehyllan, där han hade sett det skimrande ljuset innan. Såklart att det måste vara Potter under osynlighetsmanteln som ligger där uppe. Potter, som alltid skulle lägga sig i. Potter som alltid skulle tjuvlyssna.
Han klädde på sig sin klädnad snabbt och satte sig ned i sätet igen.
”Kommer du?” frågade Pansy när tåget hade stannat och hon var på väg ut.
”Gå du, jag ska kolla en sak” svarade Draco som fortfarande höll blicken fäst mot bagagehyllan. Han kände en besatthet av att konfrontera Potter just nu. När Pansy hade gått, stängde Draco dörren efter henne och drog ner rullgardinen till både dörren och fönstret.
”Petrificus Totalus!” sa han och riktade sin trollstav mot det ställe som Potter antagligen gömde sig på.
”Som jag trodde. Du kom in när Blaise inte fick igen dörren antar jag?”
Potters ögon var fästa på Draco, och han njöt av sin vinst.
”Låt mig se… Du hörde inget som jag bryr mig o matt du hörde, och…”
Han stampade till så hårt han kunde på Potters näsa och blodet sprutade.
”… det där var för min pappa. ” Han tog tag i Potters osynlighetsmantel och la den över Potter så att han försvann.
”Dom lär inte hitta dig förs än de är framme i London. Vi ses Potter! Eller inte.”
Med ett stolt flin så skyndade sig Draco ut ur kupén och av tåget. Med bestämda steg och ett hjärta som gick på högvarv började han gå mot slottet. Han fick småspringa lite för att hinna ikapp Pansy och de andra, men väl framme i Stora Salen kunde han pusta ut.
Det var det vanliga när han väl slått sig ned vid Slytherins bord. Hatten sjöng sin sång och Dumbledore höll sitt löjliga tal. Draco deltog inte i applåderna en enda gång, han bara satt och kollade ned mot bordet. Av någon anledning förmådde han sig inte att kolla på Dumbledore. Det kändes fel på något vis. För att muntra upp sig själv bestämde han sig för att berätta om Potters näsa.
”Gissa hur Potters näsa mår?” sa Draco stolt och de som satt närmast honom kollade nyfiket.
”Åh Draco, berätta!” sa Pansy överdrivet fjantigt.
”Den är rätt.. Blodig och bruten. Den utvalde verkar inte ha sån tur…”
Alla som hade lyssnat bröt ut i skratt och började genast sprida vidare sina versioner om vad som hade hänt med Potters näsa till resten av Slytherineleverna.
Efter ett tag kom Potter in i salen med en blodig näsa och tröja, och Slytherinbordet brast ut i skratt. Draco kände hur han helt plötsligt mådde bättre av att han berättat för alla om näsan. Hur han hade varit överlägsen.
Efter Dumbledore hållit sitt andra tal och Crabbe och Goyle tömt alla tallrikar i närheten, så var det dags att gå till uppehållsrummet. Hela vägen till uppehållsrummet tänkte Draco på en och samma sak. Han måste komma på något, och det snabbt. Annars skulle han och hans familj straffas. Han måste börja laga borförtrollningsskåpet nu. Eller, i alla fall efter en god natts sömn.