Efter alla dessa år... [Dramione]

Titel: Efter alla dessa år...
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittils: 2
Färdigskriven: Nej
Rating: PG tror jag, men inte säker, hähähähä
Beskrivning: Nu börjar det sjätte året på Hogwarts. Hermione är taggad på att få börja skolan igen, för att få träffa sina vänner som hon inte har talat med på hela sommaren! Men en dag när posten kommer får hon ett brev från en hemlig beundrare. Detta fortsätter och samtidigt börjar hon få känslor för den värsta kille hon någonsin träffat. Eller är han det?

Kap. 1
Hermione satt i en kupé tillsammans med Harry, Ron, Neville och Luna. Nu var hon äntligen påväg till Hogwarts igen! Hon hade längtat så efter att få träffa alla igen! Hela sommaren hade hon suttit i en hängmatta och läst böcker. Inte en enda uggla hade hon fått. Men det var okej, för då blev det bara roligare att höra va alla gjort under sommaren och få sitta och prata med dem. Men för tillfället var det ingen som pratade. Alla satt i egna tankar. Hermione kastade en blick på Ron som satt och kollade ut genom fönstret. Hon lutade sig bakåt och försvann åter in i hennes tankar.

Efter ett tag bröt Luna tystnaden med att börja nynna på en låt. Hermione kände igen den och började nynna med. Sedan började Ron och strax efter började Harry och Neville. Sedan började Luna sjunga på låten. Efter 10 minuter satt dom alla och skreksjöng och skrattade i kupén, då godisvagnen kom. Den gamla damen som drog vagnen kollade forskande på dem när hon frågade vad dom ville ha. Hermione kände hur törstig hon hade blivit. Hon bad efter en flaska Pumpasaft och en pumpapaj.

När alla hade fått det dom skulle började dom prata. Dom pratade & pratade tills dom nästan hade kramp i käkarna. Hermione kände sig lyckligt lottad, som hade så bra vänner.


Ursäkta för att det va ett så kort kapitel, hehehe..... men ska försöka skriva mer nån annan gång :33

Ursäkta åter om det kan bli stavfel ibland, mitt tangentbord vill inte alltid fungera så som jag vill

Sen vill jag bara säga att första ordet som e röd är ur Hermiones perspektiv, och första ordet som börjar på grön är ur Dracos perspektiv :33 om det är förvirrande så säg till, så ändrar jag P

Hoppas ni kommer gillare och ge gärna kritik ;33

Börja!

börja^^

Apabra, meeer! thehe :3

Börja!

Fortsätt! Den verkar superbra!

Ja, kom ihåg att kritisera, jag e inte så bra ännu P jag har lite svårt att komma ihåg hur man liksom skriver, eller vad jag ska skriva.... hehehe :33 Jag har också lite problem med stavning ibland, inte i skolan så mycket, men hemma, ahahaha....

Kap. 2
Nu hade dom pratat säkert i en timme. Hermione kände att hon behövde sträcka på benen, så hon bestämde sig för att gå runt i tåget och kolla runt lite.

När hon väl var ute så började hon tänka igen. Hur mycket alla hade förändrats, men ändå hur lika dom var sedan dom var små... Hermione var så djupt försjunken i sina tankar att hon inte såg Pansy Parkinson som kom springandes och gick rakt in i henne.
"Granger! Se dig för, jävla smutsskalle!" fräste Pansy där hon låg på marken och gnuggade sig för huvudet.
"Se upp själv, Parkinson!" fnös Hermione och ställde sig upp. Pansy verkade tycka att det var en tävling så hon skyndade sig att ställa sig upp före henne. Hermione himlade med ögonen och tänkte gå förbi Pansy, men då la hon krokben för Hermione så Hermione föll. Men just då öppnades kupédörren intill och någon fångade upp henne. Hermione, som hade knipit ihop ögonen, öppnade dem. När hon såg vem det var som hade fångat henne drog hon förvånat efter andan. Draco Malfoy hade fångat henne. Hermione kollade in i hans kalla, gråa ögon. Men för en gångs skull var dom inte kalla. Dom såg varma och längtansfulla ut. Men sekunden efter hade han satt ner henne på golvet och brutit ögonkontakten.
"Se dig för, Granger" sa han och kollade bort. Hermione kände hur hon rodnade och ställde sig hastigt upp, bad om ursäkt och gick med snabba steg därifrån. I ögonvrån såg hon hur Pansy försökte krama Draco, men han sköt undan henne och gick in i sin kupé, och Pansy följde efter. Hermione kände en underlig känsla inom sig. Men hon kunde inte lista ut vad det va.... Det enda hon kunde lista ut var att det inte var hat eller något motbjudande.. Hon började springa tillbaka till sin egen kupé samtidigt som hon fösökte tänka på nåt annat än vad som just hänt.

Draco kollade ut genom fönstret. Pansy satt bredvid och babblade på om någon resa hon hade varit på under sommaren. Draco suckade och drog bort en hårslinga som ramlat ur håret. Sedan tänkte han på vad som nyss hade hänt. När han hade fångat henne. Hermione Granger. En smutsskalle. Men han hade haft en konstig känsla. Han kände inte hat när han hade fångat upp henne. Han hade mer känt.... längtan. Längtan efter henne... Hon hade kollat in i hans ögon. Dom stora, bruna ögonen var otroligt vackra och såg kärleksfulla ut... Han hade inte känt något motbjudande i henne, som han alltid gjort. Han hade bara känt... värme.
"Draco? Draco? Hallå, lyssnar du på mig?"
Pansy väckte honom ur sina tankar genom att skrika honom i örat. Han blev irriterad och muttrade att han visst lyssnade, trots att han inte gjorde det. Det ända han koncentrerade sig på var vad som hade hänt för 10 minuter sedan. Den underliga känslan han hade haft för 10 minuter sedan...

Jättebra!
Kan inte ge kritik för inget hat typ hänt än och har inget att klaga på

awesome!
fortsätt !

Så himla bra ,jag längtar redan efter nästa kapitel!