Du är värd någon bättre, Hermione. [SV]

Titel: Du är värd någon bättre, Hermione.
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Ja!
Rating: G.
Handling: Hermiones bästa vänner sviker henne och hon känner sig ensammast i världen! Sedan hittar hon däremot tröst hos någon annan, i honom finns inte bara tröst utan allt hon behöver. Det visar sig att de starka hat-känslorna kan leda till något annat, något mycket starkare.

Detta är en Dramione- Fanfiction!

Så, vad tycker ni? Vill ni har första kapitlet?

Låter bra *bevakar*

Åh Dramione ♥ Börja söta du

Börja

Okej, här har vi första kapitlet mina vänner!

1. Medan du ignorerar henne, ger en annan kille henne uppmärksamhet


Klockan på perrongen visade tre minuter i elva, Hogwartsexpressen stod redo för avgång och några eftersläntrare kysste sina föräldrar adjö och steg in i det enorma tåget. Två minuter kvar, nu var det bara Hermione kvar på perrongen förutom alla föräldrar som nu vinkade ivrigt till sina barn. Hermione kände hur hon blev svettig och hennes blick vandrade från klockan till pelaren där hon hoppades få se sina vänner komma ut genom. De kunde ju inte missa tåget igen! Hon hade tagit sällskap med dem till King Cross- stationen men tappade bort dem när dem skulle in på perrong 9 ¾ och nu stod hon där och väntade på att dem skulle komma springande. Det gjorde dem inte.

”Vart är de?!” Mumlade hon ilsket för sig själv.

”Snälla stå kvar där du är, och hoppa inte på tåget, en smutskalle mindre vore underbart!” Hördes en elak röst från ett av tågfönstren, Hermione svängde runt och såg rakt in i Draco Malfoy’s elaka ögon.
Hon ignorerade honom fullständigt och gav istället klockan en sista blick och klev sedan motvilligt på tåget som nästan omedelbart lämnade stationen. Hon gick längst tågets korridor i hopp om att hitta en kupé där hon kunde sätta sig. Men när varje kupé hon passerade var full kunde hon inte undgå den panik som sakta växte sig större, hon började småspringa genom korridoren. Vad skulle hon göra om hon inte hi…

”Granger! Ute på en springtur?” Åh nej, Hermione hade sprungit rakt in i Draco som nu log ett brett elakt leende. Hans armar vilade försiktigt på hennes axlar efter att dem sprungit in i varandra. Han tog inte bort dem och när Hermione försökte passera honom blev Dracos grepp om Hermione starkare.
”Släpp mig, Malfoy.” Muttrade hon men han rörde inte en kroppsdel. Efter något som kändes som evigheter släppte han taget om henne och lutade sig mot väggen. Men hon kunde fortfarande inte ta sig förbi.
”Har stackars smutskallen inga vänner? Förutom Potter som, ja, inte dök upp.” Sa Draco med en silkeslen men elak röst.
”Släpp förbi mig” Fräste Hermione utan att möta Dracos blick, tårarna brände bakom ögonlocket, det här var mer än hon klarade av på en morgon. Och vart hade Ron och Harry tagit vägen?
”Har du ingenstans och sitta, Granger? Är det därför du springer runt? Tja, vi har mycket plats. Men du måste ha lösenordet.” Sa Malfoy och gav Hermione ett snett leende, och hon fick lov att erkänna att han var snygg. Riktigt snygg faktiskt. Värmen som spridits i henne avtog snabbt när hon mötte Pansy Parkinsons illvilliga blick inne i Dracos kupé, och hon tvingades tillbaka till verkligheten. Hon måste hitta Harry och Ron. Dem får inte ha missat tåget igen!

”Nej tack.” Snäste hon kort och hotade med att dra fram trollstaven. ”Släpp förbi mig nu!”

Draco hajade till och släppte gången fri utan ett ord och Hermione fortsatte gå snabbt i jakt efter en ledig plats. Plötsligt stod Harry längre fram i gången i sällskap med Luna, Cho och Ron, hon ökade takten och efter bara ett par sekunder var hon framme vid dem.
”Harry!” Tjöt hon, tog tag i hans tröja och drog bort honom i korridoren. Ron följde tveksamt efter och Cho gav henne en irriterad blick. ”Harry, vart har ni varit!? Jag stod och väntade på perrongen, men ni kom ju inte, jag blev jätteorolig!” Sa Hermione sårat.
”Förlåt Hermione, jag såg… jag menar jag träffade en… ja alltså det var...” Stammade Harry och hans ansikte intog nu en svag röd färg.
”Vad menar du Harry!? Gick ni bara iväg och inte tänkte på att säga till mig? Och DU ska föreställa min pojkvän.” Frågade hon argt och Ron hade nu tagit plats bredvid Harry.
”Hej Hermione, vad händer?” Frågade han försiktigt.

Hermione bara fnös åt honom och trängde sig förbi, hon orkade inte mer. Hon kunde ändå inte koncentrera sig på att vara arg när det enda som fanns i hennes huvud var bilden Dracos charmigt sneda leende.

Säg vad ni tycker! Det är en av mina första Fanfictions så jag är öppen för all kritik.

Jätte, jätte bra

Åhh, så braa!! Har längtat efter det här Fortsätt skriiiiiiiv sötnöt! ♥

Mer

Åhh! MER!

Awesome!