Den Mystiska Kraftens Gömställe [SV]

Titel: Den Mystiska Kraftens Gömställe
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-12
Beskrivning: Annie är elva år och ska börja på hogwarts, men när hon väl är där börjar mystiska saker hända henne och i närheten henne. hon har alltid varit lite otursförföljd hemma men nu blir saker bara värre. Varför? var är källan till allt detta? varför kommer voldemort efter henne?

Vill du veta du med?
följ då med in Annies värld och sök med henne efter svaren.

Bevakar

Kapitel 1: Brevet:
Varulven vände huvudet mot månen, han ylade. Jag backade försiktigt, försökte att inte höras. Vinden ven runt om mig, blåste mitt vågiga bruna hår framför mina isblå ögon. Jag backade bakåt ett steg till, men då kom oturen, jag trampade på en kvist, det hördes ett olycksbådande knak när den bröts av på mitten. Varulen vände sig mot mig, borrade in sina gula ögon i mina, morrade och gick till attack. Himlen lystes upp, varulven slungades bakåt av en mystisk kraft.

”Hur mår du?” undrade en varm stämma, den vibrerade av orolighet. Jag vände mig långsamt, försiktigt om och fick syn på en man i medelålders, min älskade pappa. Han stod med trollstaven utsträckt framför sig, hans rufsiga bruna hår fladdrade svagt i vinden, hans grönblåa ögon studerade mig, sökte efter tecken på skador, jag kollade på min hand, den var blodig, jag hade inte märkt det innan.

Jag sprang fram till pappa men snubblade till och marken kom rusande, ett par händer slöts sig om mig, lyfte upp mig i sin famn, jag tittade på pappa, hans ansikte var suddigt, allt skakade som om det var jordbävning.
”Såja, gråt inte, gumman.” sa pappa och torkade bort något blött från min kinder.
Åh! då förstod jag, det var jag som skakade, det var tårar som gjorde allt suddigt.
”Åh! Pappa! Förlåt mig... jag borde inte gått ut.” fick jag fram mellan gråt attackerna.
”Såja, jag är här nu, ingen fara.” tröstade pappa mig.

Pappa började gå hemåt, med mig i famnen, tårarna forsade ner för mina kinder, ville inte ta slut. Vi kom fram till ett hemtrevligt hus. Huset hade två våningar och var rött med vita knutar, vita fönsterkarmar och svart tak med en skorsten som det ringlade rök från, här och var i trädgården fanns det några rosenbuskar och ett äppelträd och plommonträd. Några hustomtar tittade fram här och där. Man kunde höra hönsen från bakgården. Mimmi, en svartvit katt strök omkring i trädgården.

”Elena!” ropade pappa när han gått in i huset, han lade mig försiktigt ner på en röd soffa med guldfärgade kuddar. Pappa satte sig bredvid mig och kände på min panna.
”Du har feber.” sa han och just som han sa det kom mamma. Hon hade flätat sitt blonda hår så att det inte var i vägen, hon hade på sig ett rött nattlinne. Hennes blåa ögon vidgades när hon uppfattade vad pappa sagt, sprang fram till mig och drog fram en blöt handduk och baddade min panna.
”Lilla gumman, Hur mår du?” sa hon oroligt.
”Mamma?” sa jag trött och visade min blodiga hand, mamma drog efter andan och drog fram sin trollstav, mumlade något ohörbart och jag grimaserade av smärta när huden läktes.

Resten av natten fick jag sova i soffan så att jag var på samma våning som mamma och pappa ifall något skulle hända.

Något varmt värmde mig, som en het eld, jag sparkade av mig filten jag hade haft som täcke. Jag öppnade ögonen, hela rummet badade i solsken, träden vajade stillsamt utomhus, fåglarna kvittrade, flög omkring och jag slöt ögonen igen, njöt av den tysta morgonen.

Pick, pick, pick, lät det. Vad kunde det vara, en hackspett? När jag inte gjorde något började ljudet låta hysteriskt, jag öppnade ögonen, en uggla hackade på fönstret. Jag satte mig upp, genast började det snurra i huvudet, jag satt kvar en stund innan jag gjorde en ansats att resa mig, jag vinglade till på mina ostadiga ben, tvingades gripa tag i soffbordet för att inte falla. Jag drog ett djupt andetag, in och ut, gick sedan till fönstret, ett steg i taget med ett stadigt grep om olika möbler för att inte falla.

Jag öppnade fönstret, ugglan flög in, det var en väldigt ståtlig tornuggla, den tittade på mig med sina kloka ögon, sträckte fram ett ben som det var ett brev fastbundet på. Jag tog brevet, ugglan lyfte och flög iväg, jag stängde fönstret och studerade brevet.

Brevet var gulaktigt precis som dom pergament vi alltid använder här hemma, den var ganska tung och hade ett sigill på. Det var fyra figurer på sigillet, ett lejon, en orm, en örn och en grävling. Mitt grep om fönsterkarmen hårdnade, min hand som höll i brevet skakade, jag har fått ett Hogwarts brev!

Mitt ansikte lyste av glädje, jag staplade fram till mammas och pappas sovrum, öppnade dörren och gick fram till sängen och satte mig.
”MAMMA! PAPPA!” skrek jag, rösten var fylld av glädje. Mamma och pappa rörde på sig, dom satte sig upp och tittade trötta på mig.
”Vaereom?” undrade pappa med grötig röst.
”Jag har fått ett Hogwarts brev!” sa jag och visade dom brevet.
”Öppna det, Annie.” sa mamma och tittade stolt på mig.
”Ja, det ska jag” sa jag och började försiktigt öppna brevet. Jag tog ut pergamentet ur brevet, det var långt och jag tog sats och började läsa.

Jättebra! *bevakar*

Jättebra!

jag vet inte exakt när nästa kapitel kommer, men jag håller på att skriva det i ett dokument.

Jag gillar det

"Bevakar" Superduper bra!
En sak är säker och det är att alla framtida framgångsrika författare har haft en tid på Mugglis och som HP fan!

Awesomeeee bevakar lungt

fast det kan man ju egentligen inte säga eftersom att både mugglis och HP inte är så där jätte gamla och det finns/fanns ju många framgångsrika författare som blev det innan något av detta fanns och J.K är ju författaren til HP så hon kan ju aldrig ha varit något fan av HP.